Godkväll, Flashbackianer!
En tanke slog mig idag när jag likt så många andra dagar förde smaklös konversation med ett par s.k. "grupparbetskamrater" aka begåvningsreserven och ställde den kniviga frågan "Varför är inte internetkällorna korrekt källhänvisade?", varpå en ung herre, som säkert skulle kunna marknadsföras som veritabelt universalgeni i främre Orienten, drog på smilbanden, nästan ljudlöst skrattande, och tillade att "det nog inte är så noga, ingen bryr sig".
Rosenrasande upplevde jag hur man annars så ljusa hy genomled en hastig metarmorfos och inom loppet av ett halv hundrameterslopp sken upp i ett blodapelsinrött sken. På något oförklarligt vänster lyckades jag besinna mig och urskuldrade det hela med att påpeka att jag faktiskt är lätt pedantiskt avseende stil och form, och som gruppens outtalade fuhrer själv borde ha trätt till handling och rättat de felaktiga källhänvisningarna.
Mina grupparbetskamrater slog sina påsar samman och instämde i att jag hade rätt i sak; det var mitt fel. Sedan övergick de till att i en halvtimme föra en livlig diskussion avseende om försättsbladet ska sidnumreras. En splittrande oenighet ledde till skyttegravskrig och när deras mer diplomatiska ådra tog överhanden lät de mig, i ingenmandsland, avgöra. Irriterad som jag på goda grunder var anförde jag försåtligen att de kunde de väl googla fram. Blixtsnabbt googlade jag och fick på 3 sekunder fram det rätta svaret, vilket jag inte delgav begåvningsreserven. Trekvart senare valde de att låta frågan bestå tills vidare och förkunnade stolt att deras intellektuella styrka ändå hade bidragit till att denna "komplexa frågeställning" kunnat belysas ur flera intressanta perspektiv.
Nu till min fråga; kommer vi någonsin att kunna bota idioti? Finns det redan nu några moderliga huskurer, eller får man snällt vänta till Astra Zeneca väljer att rekonstruera verksamheten så att större resurser läggs på denna helt centrala åkomma, istället för trams som cancer och "alzheimers"?
En tanke slog mig idag när jag likt så många andra dagar förde smaklös konversation med ett par s.k. "grupparbetskamrater" aka begåvningsreserven och ställde den kniviga frågan "Varför är inte internetkällorna korrekt källhänvisade?", varpå en ung herre, som säkert skulle kunna marknadsföras som veritabelt universalgeni i främre Orienten, drog på smilbanden, nästan ljudlöst skrattande, och tillade att "det nog inte är så noga, ingen bryr sig".
Rosenrasande upplevde jag hur man annars så ljusa hy genomled en hastig metarmorfos och inom loppet av ett halv hundrameterslopp sken upp i ett blodapelsinrött sken. På något oförklarligt vänster lyckades jag besinna mig och urskuldrade det hela med att påpeka att jag faktiskt är lätt pedantiskt avseende stil och form, och som gruppens outtalade fuhrer själv borde ha trätt till handling och rättat de felaktiga källhänvisningarna.
Mina grupparbetskamrater slog sina påsar samman och instämde i att jag hade rätt i sak; det var mitt fel. Sedan övergick de till att i en halvtimme föra en livlig diskussion avseende om försättsbladet ska sidnumreras. En splittrande oenighet ledde till skyttegravskrig och när deras mer diplomatiska ådra tog överhanden lät de mig, i ingenmandsland, avgöra. Irriterad som jag på goda grunder var anförde jag försåtligen att de kunde de väl googla fram. Blixtsnabbt googlade jag och fick på 3 sekunder fram det rätta svaret, vilket jag inte delgav begåvningsreserven. Trekvart senare valde de att låta frågan bestå tills vidare och förkunnade stolt att deras intellektuella styrka ändå hade bidragit till att denna "komplexa frågeställning" kunnat belysas ur flera intressanta perspektiv.
Nu till min fråga; kommer vi någonsin att kunna bota idioti? Finns det redan nu några moderliga huskurer, eller får man snällt vänta till Astra Zeneca väljer att rekonstruera verksamheten så att större resurser läggs på denna helt centrala åkomma, istället för trams som cancer och "alzheimers"?