Citat:
Ja när min ångest slå till känner jag mig också döende i hela kroppen en känsla av att vara nära på att dö.. det är ångesten som framkallar dessa känslor så du kan va lugn har haft så i flera år.
Jag lider av panikångest och kraftig hypokondri och är inne i en fruktansvärt jobbig period just nu. Varje dag får jag en massa otäcka fysiska symptom som gör att jag känner mig döende, varje dag. Trots undersökningar av hjärtat som gjordes förra sommaren (blodfettsprov, EKG, ultraljud) som visade normalt, en sjujäkla massa olika blodprover för tre veckor sedan som tycks ha varit bra då de inte hört av sig (vilket de skulle ha gjort om det fanns något anmärkningsvärt) och läkare som lyssnat på mitt hjärta kan jag inte släppa orostankarna om att det är fel på mig som jag konstant går runt med.
Mina symptom yttrar sig i princip alltid i form av ett tryck över bröstet (vilket ökar om jag ställer mig upp från att ha suttit ner, kan kännas som att det trycker riktigt ordentligt för några sekunder), tungt att andas, känsla av att hjärtat slår konstigt (trots att det då jag känner på pulsen inte tycks göra det), känsla av att lungorna töms helt på luft vid utandning emellanåt (som om någon slog en i magen), smärta i bröstet och/eller axlar, armar, mage vilket kan yttra sig i form av mer diffus och ihållande smärta (i punkter snarare än som ett band runt bröstet, dock har jag haft den känslan några gånger också) eller som plötsliga skarpa smärthugg, känsla av att det sitter något i halsen och blockerar eller att det är väldigt tjockt med slem, klump i halsen, orkeslöshet, lätt andfådd på grund av trycket i bröstet, overklighetskänslor, "brain zaps" (känsla av elstötar i huvudet/kroppen som kommer från ingenstans), värme/köldkänslor i olika delar av kroppen, listan kan göras oändlig och jag har antingen alla eller en kombination av dessa symptom. Att jag dessutom får dem varje dag ger min orostanken att "det måste vara något fel, en frisk människa borde inte kunna må såhär varenda dag och det känns så intensivt".
Har sedan kl 4 idag haft ont i olika delar av kroppen (ibland kraftiga smärthugg), främst bröstet och axlar/armar, ett väldigt tryck över bröstet med andningssvårigheter och känslan av att lungorna töms helt på luft ibland vilket är väldigt obehagligt samt hjärtklappning och dödsångest. Jag har så fruktansvärt svårt att tro att allt detta bara skulle vara ångest med tanke på hur jag känner mig, när trycket över bröstet och andningssvårigheterna börjar känner jag mig som en 90-åring rent fysiskt. När jag mår bra kan jag å andra sidan träna riktigt hårt på gymmet, konditionsträna utan något av ovanstående symptom (möjligen lite smärtor i kroppen, men det är troligtvis för att jag blivit stel av alla spänningar från ångesten samt stillasittandet det inneburit). Att jag kan göra detta utan att svimma eller känna mig konstig kan ju tyckas vara ett uppenbart tecken på att jag är frisk, men jag har svårt att intala mig detta.
Jag har under hösten och fram till nu gått till en psykolog och gått en KBT-behandling. Ska nu remitteras vidare och få träffa en annan psykolog samt en psykiater då besöken hos denna psykolog bara var under en kortare period. Allt som allt känns det nästan värre nu än när jag började gå dit, dock har jag fått mer kunskap inom området nu och jag har några tekniker som jag försöker använda mig av när det det blir jobbigt, men som ofta inte fungerar. Jag använder inte och kommer troligtvis inte använda någon medicin mot ångesten då jag har hört mycket hemskt om biverkningar som medföljer.
Så, kan allt detta verkligen bara bero på ångest? Ska jag lita på det alla läkare har konstaterat, de bevis som finns för att jag är frisk (att jag kan anstränga mig utan att få dessa symptom, även om de kommer ibland även under ansträngning då ångesten ofta triggas av det)? Finns det någon risk att hjärtproblem utvecklas på bara några månader eller har hypokondrin och panikångesten bara gått för långt?
Mina symptom yttrar sig i princip alltid i form av ett tryck över bröstet (vilket ökar om jag ställer mig upp från att ha suttit ner, kan kännas som att det trycker riktigt ordentligt för några sekunder), tungt att andas, känsla av att hjärtat slår konstigt (trots att det då jag känner på pulsen inte tycks göra det), känsla av att lungorna töms helt på luft vid utandning emellanåt (som om någon slog en i magen), smärta i bröstet och/eller axlar, armar, mage vilket kan yttra sig i form av mer diffus och ihållande smärta (i punkter snarare än som ett band runt bröstet, dock har jag haft den känslan några gånger också) eller som plötsliga skarpa smärthugg, känsla av att det sitter något i halsen och blockerar eller att det är väldigt tjockt med slem, klump i halsen, orkeslöshet, lätt andfådd på grund av trycket i bröstet, overklighetskänslor, "brain zaps" (känsla av elstötar i huvudet/kroppen som kommer från ingenstans), värme/köldkänslor i olika delar av kroppen, listan kan göras oändlig och jag har antingen alla eller en kombination av dessa symptom. Att jag dessutom får dem varje dag ger min orostanken att "det måste vara något fel, en frisk människa borde inte kunna må såhär varenda dag och det känns så intensivt".
Har sedan kl 4 idag haft ont i olika delar av kroppen (ibland kraftiga smärthugg), främst bröstet och axlar/armar, ett väldigt tryck över bröstet med andningssvårigheter och känslan av att lungorna töms helt på luft ibland vilket är väldigt obehagligt samt hjärtklappning och dödsångest. Jag har så fruktansvärt svårt att tro att allt detta bara skulle vara ångest med tanke på hur jag känner mig, när trycket över bröstet och andningssvårigheterna börjar känner jag mig som en 90-åring rent fysiskt. När jag mår bra kan jag å andra sidan träna riktigt hårt på gymmet, konditionsträna utan något av ovanstående symptom (möjligen lite smärtor i kroppen, men det är troligtvis för att jag blivit stel av alla spänningar från ångesten samt stillasittandet det inneburit). Att jag kan göra detta utan att svimma eller känna mig konstig kan ju tyckas vara ett uppenbart tecken på att jag är frisk, men jag har svårt att intala mig detta.
Jag har under hösten och fram till nu gått till en psykolog och gått en KBT-behandling. Ska nu remitteras vidare och få träffa en annan psykolog samt en psykiater då besöken hos denna psykolog bara var under en kortare period. Allt som allt känns det nästan värre nu än när jag började gå dit, dock har jag fått mer kunskap inom området nu och jag har några tekniker som jag försöker använda mig av när det det blir jobbigt, men som ofta inte fungerar. Jag använder inte och kommer troligtvis inte använda någon medicin mot ångesten då jag har hört mycket hemskt om biverkningar som medföljer.
Så, kan allt detta verkligen bara bero på ångest? Ska jag lita på det alla läkare har konstaterat, de bevis som finns för att jag är frisk (att jag kan anstränga mig utan att få dessa symptom, även om de kommer ibland även under ansträngning då ångesten ofta triggas av det)? Finns det någon risk att hjärtproblem utvecklas på bara några månader eller har hypokondrin och panikångesten bara gått för långt?
