Enbart ångest?

Jag lider av panikångest och kraftig hypokondri och är inne i en fruktansvärt jobbig period just nu. Varje dag får jag en massa otäcka fysiska symptom som gör att jag känner mig döende, varje dag. Trots undersökningar av hjärtat som gjordes förra sommaren (blodfettsprov, EKG, ultraljud) som visade normalt, en sjujäkla massa olika blodprover för tre veckor sedan som tycks ha varit bra då de inte hört av sig (vilket de skulle ha gjort om det fanns något anmärkningsvärt) och läkare som lyssnat på mitt hjärta kan jag inte släppa orostankarna om att det är fel på mig som jag konstant går runt med.

Mina symptom yttrar sig i princip alltid i form av ett tryck över bröstet (vilket ökar om jag ställer mig upp från att ha suttit ner, kan kännas som att det trycker riktigt ordentligt för några sekunder), tungt att andas, känsla av att hjärtat slår konstigt (trots att det då jag känner på pulsen inte tycks göra det), känsla av att lungorna töms helt på luft vid utandning emellanåt (som om någon slog en i magen), smärta i bröstet och/eller axlar, armar, mage vilket kan yttra sig i form av mer diffus och ihållande smärta (i punkter snarare än som ett band runt bröstet, dock har jag haft den känslan några gånger också) eller som plötsliga skarpa smärthugg, känsla av att det sitter något i halsen och blockerar eller att det är väldigt tjockt med slem, klump i halsen, orkeslöshet, lätt andfådd på grund av trycket i bröstet, overklighetskänslor, "brain zaps" (känsla av elstötar i huvudet/kroppen som kommer från ingenstans), värme/köldkänslor i olika delar av kroppen, listan kan göras oändlig och jag har antingen alla eller en kombination av dessa symptom. Att jag dessutom får dem varje dag ger min orostanken att "det måste vara något fel, en frisk människa borde inte kunna må såhär varenda dag och det känns så intensivt".

Har sedan kl 4 idag haft ont i olika delar av kroppen (ibland kraftiga smärthugg), främst bröstet och axlar/armar, ett väldigt tryck över bröstet med andningssvårigheter och känslan av att lungorna töms helt på luft ibland vilket är väldigt obehagligt samt hjärtklappning och dödsångest. Jag har så fruktansvärt svårt att tro att allt detta bara skulle vara ångest med tanke på hur jag känner mig, när trycket över bröstet och andningssvårigheterna börjar känner jag mig som en 90-åring rent fysiskt. När jag mår bra kan jag å andra sidan träna riktigt hårt på gymmet, konditionsträna utan något av ovanstående symptom (möjligen lite smärtor i kroppen, men det är troligtvis för att jag blivit stel av alla spänningar från ångesten samt stillasittandet det inneburit). Att jag kan göra detta utan att svimma eller känna mig konstig kan ju tyckas vara ett uppenbart tecken på att jag är frisk, men jag har svårt att intala mig detta.

Jag har under hösten och fram till nu gått till en psykolog och gått en KBT-behandling. Ska nu remitteras vidare och få träffa en annan psykolog samt en psykiater då besöken hos denna psykolog bara var under en kortare period. Allt som allt känns det nästan värre nu än när jag började gå dit, dock har jag fått mer kunskap inom området nu och jag har några tekniker som jag försöker använda mig av när det det blir jobbigt, men som ofta inte fungerar. Jag använder inte och kommer troligtvis inte använda någon medicin mot ångesten då jag har hört mycket hemskt om biverkningar som medföljer.

Så, kan allt detta verkligen bara bero på ångest? Ska jag lita på det alla läkare har konstaterat, de bevis som finns för att jag är frisk (att jag kan anstränga mig utan att få dessa symptom, även om de kommer ibland även under ansträngning då ångesten ofta triggas av det)? Finns det någon risk att hjärtproblem utvecklas på bara några månader eller har hypokondrin och panikångesten bara gått för långt?

Man kan få massor av kroppsliga besvär om man verkligen känner efter. Du kan nog vara rätt lugn.

ångest är en helt naturlig känsla som är helt ofarlig. (Ganska obehaglig dock)

Så det är inget du anser låter oroväckande som jag borde bry mig om i allt detta, utan allt går att på ett eller annat sätt koppla till enbart ångesten? Tänker i och med det faktum att jag faktiskt kan anstränga mig också och att symptomen även kan uppstå i vila.

Allt du räknar upp är typiska tecken på ångest. Jag är inte hypokondrisk, men jag vet hur det är och känns, då jag själv får panikångestattacker emellanåt. Även min flickvän och min polare har sådan ångest, och det är exakt samma symptom.

Synd att du inte vill prova någon medicin när du uppenbarligen lägger ner ofantligt mycket tid på detta och det tär på dig. Vad är det för hemska biverkningar du läst om? Att kombinera KBT med medicin under en tillfällig period ska vara ganska effektivt.

Nej, det låter som helt vanlig panikångest med inslag av hypokondri.

Saken är den att jag inte vill bli beroende av ett läkemedel för att må bra, kan jag hantera det enbart genom KBT och envishet gör jag det. Jag minns inte exakt vilka biverkningar jag hört talas om/läst om, men det lät inte som att det skulle vara värt det då jag istället skulle utsättas för andra problem än den ångest jag går med nu.

Hur ofta får du dessa attacker?

Hm, verkar vara något liknande min situation. Sen jag slutade med bensodiazepiner (läkarordinerat för kroppsligt symptom) så har jag börjat få ångest för allt möjligt. Även utvecklat vad jag misstänker är någon slags hypokondri som yttrar sig i att hjärtat känns felande på något vis.

Brukar i alla fall främst infinna sig när jag vilar. Jag känner hur det värker lite i bröstkorgen, och då börjar de tvångsmässiga tankarna. Ofta föreställer jag mig att jag har någon slags arytmi (rytmrubbningar), och givetvis att hjärtstilleståndet är nära förestående. Vanligtvis förekommer flera andra, tämligen diffusa, "symptom" i samband med överstående. Någon som känner igen sig?

Det rör sig dock sannolikt om ångest. Ångest kan anta många uttrycksformer, varav vissa väldigt fysiskt märkbara. Detta vet de som upplevt panikångest. Är det SSRI du blivit erbjuden TS? Det kan vara ett gott val. Det rör sig inte om mediciner som direkt orsakar någon slags salig lycka, utan mer om att stabilisera nervsystemets signalsubstanser. Bensodiazepiner kan däremot vara lite klurigare att leva med, men faaaaaaan jag önskar att jag hade dem när jag ligger och försöker argumentera med mig själv om mig själv om nätterna.

Jag får dessa attacker dagligen, ibland flera gånger om dagen. De kan hålla sig i allt från 10 minuter till resterande tid samma dag och även en bit in på dagen efteråt efter det att jag vaknat.

Känner absolut igen detta, börjar jag oroa mig för något kommer de andra symptomen en efter en och de kan vara diffusa som du beskriver dem.

Jag har inte blivit erbjuden någon medicin så jag kan inte säga något om det, det är enbart egna tankar jag har inom området jag talar utifrån.

Ja, precis. Och till sist har man både cancer, kammarflimmer och AIDS. Det som händer är att det sympatiska nervsystemet aktiveras i onödan. Det finns en evolutionär mening, att din ångest ska göra dig uppmärksam på något hot, och ge dig fysiska resurser nog att hantera detta. Men när det inte existerar ett konkret hot vänds istället den irrationella spaningen inåt mot dig själv.

Jag har för övrigt utvecklat en hypotes kring att dylika tillstånd aldrig uppträder när man har sex. Detta eftersom man då är rätt koncentrerad, och dessutom ger fysiskt utlopp för energin. Så testa att hitta någon att ligga med nästa gång!