Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2014-04-14, 18:48
  #1
Medlem
Jag talar flytande, dock med en viss förorts-prägel (invandrarsvenska). Känner någon till tidseffektiva metoder som ger resultat för så lite pengar som möjligt? Vill helst undvika att gå på kurser och dylikt.

Jag blir för ofta oseriöst bemött, speciellt på intervjuer.
__________________
Senast redigerad av Svelden00 2014-04-14 kl. 19:38.
Citera
2014-04-14, 18:56
  #2
Medlem
Gridiots avatar
Nu vet jag inte hur du låter men testa att prata lite långsammare och mildare. Många med "invandrar svenska" (speciellt unga killar) låter väldigt hätska.

Annars får du identifiera de ljud (morfem) som du avviker med och helt enkelt öva på att uttala dem på andra sätt.
Citera
2014-04-14, 19:21
  #3
Medlem
Delokrats avatar
Förösk att inte dra ut på vokalerna utan håll det tydligt och lugnt. Stoppar du in svåra facktermer i ditt tal låter det också automatisk mer svenskt.
Citera
2014-04-14, 19:36
  #4
Medlem
dethalvabarnets avatar
Träna med en vän/vänner(alternera, det är tråkigt att lyssna på någon som tränar arbetsintervjuer så sprid ut bördan) är ett tips.

Träning ger färdighet.
Citera
2014-04-14, 20:29
  #5
Moderator
Hamilkars avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Svelden00
Jag talar flytande, dock med en viss förorts-prägel (invandrarsvenska). Känner någon till tidseffektiva metoder som ger resultat för så lite pengar som möjligt? Vill helst undvika att gå på kurser och dylikt.

Jag blir för ofta oseriöst bemött, speciellt på intervjuer.
"Invandrarsvenskan" skiljer sig åt från normsvenskan vad gäller tre olika parametrar:

1) Syntax. Normsvenska är att V2-språk, där det finita verbet kommer efter fundamentet i satsen, vilket innebär att verbet kommer före subjektet om satsen inleds med ett adverbial eller ett objekt. "Invandrarsvenska" lägger ofta verbet efter subjektet, oberoende av hur satsen börjar.

Det heter alltså Jag kom till Göteborg, men det heter Sen kom jag till Göteborg, inte Sen jag kom till Göteborg.

Ett annat svenskt syntaktiskt särdrag som inte alltid finna i "invandrarsvenska" är den s k BIFF-regeln - i Bisats kommer Inte Före det Finita verbet. I huvudsatser kommer inte efter det finita verbet, i bisatser före. Det heter alltså Han kunde inte komma, men Han sa att han inte kunde komma, inte Han sa att han kunde inte komma..

2) Fonologi. Svenskan innehåller några svenskspecifika ljud - framför allt vokalerna u och y, samt sje-ljudet, som ofta uttalas annorlunda i "invandrarsvenska". Kan man säga sjuttiofyra som en infödd svensk, har man klarat av det allra mesta av besvärlig svensk fonologi.

3) Intonation. Språkmelodi är alltid viktigt när man ska imitera en norm perfekt, och blir ännu viktigare på svenska, eftersom det är ett språk med tonaccent. Låter det olika när du säger anden och menar en fågel, och när du säger anden och menar ett spöke? Om det inte gör det, gör du fel.

Om du inte vill gå kurser är ett tips är att du spelar in infödda svenska röster till exempel från radio och TV, skriver ned vad de säger, läser upp vad du har skrivit, spelar in det, och jämför hur det låter med den "infödda inspelningen". Försök ändra på det som blev fel, spela in, och jämför igen.
Citera
2014-04-14, 20:37
  #6
Medlem
Vagnsleres avatar
Jag själv tränade bort min (bondiga)dialekt (och sen tränat tillbaks den) och då började med typiska ord som choklad, älg, ketchup etc och började aktivt ändra uttalet på dessa så schocklad blev choklad, älg blev älj och kättchupp blev ketchup (min dialekt har många ändringar i just ch, ä och norrländska L ljuden) på så vis började även andra ord ändras.

Så lista ut vilka vanliga ord du använder som du uttalar fel och börja uttala dom som du vill(och kanske lite mer överdrivet i början), tänk aktivt på vilka dessa ord är så du alltid tänker på att uttala dom rätt.
På samma vis kan du byta ut ord till synonymer för att på automatik börja använda rikssvenska synonymer istället för dialektord, som att aktivt tänka på att säga prata istället för att tala.
Högläsa meningar hjälper för att få det mer flytande.
Allt är egentligen bara en vanesak

Slutligen måste jag gratulera att du valt detta, förortsvenska är inte i det minsta charmigt/ personligt i positiv bemärkelse som lugn norrländska, glad göteborska eller sjungit hälsingemål, likväl gäller för gnällbältet eller grötig skånska.
Lycka till!
Citera
2014-04-15, 08:38
  #7
Medlem
Rätt många invandrare talar gärna med hals-ljud. Det är inte enbart rester från arabiskan.
Förekommer också hos invandrare som aldrig träffat rinkebyaraber och dylikt.
Såna halsljud finns bevisligen i vissa dialekter i svenskan (hhu = sju), annars hade de inte kunnat härma dem när de vill tala god svenska.
Men i normalsvenskan är halsljud mycket ovanliga, så träna bort dem....


Annars är tipset, om du är hyfsat bra på att härma, skaffa dig en förebild.
Kanske en helsvensk kompis av samma kön, som du lagt märke till har ett bra uttal.
Och härma denne så gott det går... Till och med om du måste överdriva lite.

Se opp med att härma röster i radio, för där för det mesta högläser de ju. Och då tillkommer
t.ex. markörer som inte förekommer i talspråk, när de markerar att nu är stycket slut.
Tjejer gör det på lite andra sätt än killar, det är också intressant att lägga märke till.
__________________
Senast redigerad av AcS 2014-04-15 kl. 08:45.
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback