Finlands ställningstagande till svenska som andra officiella språk i Finland?

I östra Finland kommer du nog knappast lyckas konversera på svenska då de endast kan finska, så planerar du nånsin att åka till Finland så håll dig till de svenskspråkiga delarna, bor själv i Raseborg där 70% av invånarna är svenskspråkiga.

Varför tror du inte på finnar? Jag kan lova dig att svenskan är onödig också i Helsingfors eller Åbo. Bara de finnarna som antingen flyttar till Sverige för att arbeta eller studera eller gifter sig med en svenskspråkig behöver sin tvångssvenska.

Men våra svenskspråkiga själv lever i en bubbla där svenskan nog behövs bland vänner och släkt, och de verkligen tror att svenskan har nån roll i finnarnas eller invandrarnas liv också. Det är troligen den svenskspåkiga skolan som väcker dessa tankar hos finlandssvenskar. De känner inte till finnarnas liv men de tror att de förstår bättre vad som vore bäst för finnarnas barn.


Nu är det så att de svenskspråkiga tror inte på finnar, när finnarna säger att de inte behöver svenskan. Den här är så stor besvikelse för de svenskspråkiga att de måste förklara finnarnas erfarenhet som "bara avundsjuk". Varför skulle majoriteten vara avundsjuk?

Men de svenskspråkiga är rädda för finnar. Så här berättar en ung svenskspråkig lärare:

"--- the gap between Finnish-speakers and Swedish-speakers would grow if the mandatory Swedish was removed. I think prejudices would spread. I fear that my children and grandchildren will be growing up in a hostile environment where Swedish is considered to be an unnecessary language. The gap between Finnish-speaking and Swedish-speaking areas would widen, and I also fear that the violence between different language groups would grow.”

Många svenskspråkiga i Finland förstår inte als att finnarnas och invandrarnas språkutbildning inte är nånting som måste betjäna svenskan i Finland och tämja de vilda finnar.

Många rikssvenskar som har sett Finlands "tvåspråkighet" i praktiken visar heller ingen förståelse till tvångssvenskan. I de fallet lönar det sig att hålla tyst om sina tankar i finlanssvenskarnas närvaro. Såhär beskriver en ung finlandssvensk dam situationen i Hbl:

Jag träffade en rikssvensk häromdagen. Min amerikanska kollega kände henne sedan tidigare, introducerade oss och tillade glatt att jag också pratar svenska eftersom jag är finlandssvensk, varpå svensken påbörjade en ilsken monolog om det galna i att det svenska språket har en så stark ställning i Finland.

Hon tyckte att det är vanvettigt att alla barn måste lära sig svenska i skolan när det knappt talas svenska i Finland och att det skulle vara mycket bättre att bara lära sig engelska genast.

Jag sade något artigt om att svenskan ju är ett av våra officiella språk, sedan något om att inget hindrar en från att lära sig flera olika språk. Men hon förstod inte varför alla måste lära sig svenska och tyckte att det är helt fel att hennes finländska systerorganisation översätter sina material till svenska för det är ju ingen som använder dem. Det hela slutade med att jag sade något mindre diplomatiskt och min kollega förklarade att vi nog måste springa i väg på nästa möte...

...Den stora frågan är varifrån rikssvenskans ilska kom. Man kan skylla på det svenska skolsystemet och dess undermåliga historieundervisning, eller det svenska samhällets bristfälliga förståelse för minoritetsspråk (något som jag förstås genast kände mig tvungen att upplysa den amerikanska kollegan om)...

Engelskan är frivillig i finska skolor, men praktist taget alla väljer den som det första språket. Har du tur, så möter du någon som kan svenska, annars kan du ta till engelskan.
http://commons.wikimedia.org/wiki/Fi...ities_2008.png
Om du tar en titt på språkkartan, kan du se att från de svenskspråkiga områden kan du nästan cykla till ett finnspråkigt område, men från östra Finland är det minst 500 km till det närmaste tvåspråkiga området.
Som botemedel till oviljan mot tvångssvenskan ha föreslagits mera samverkan mellan språkgrupperna och språkbad till de finska barnen, helst redan på dagis. Föreslagaren har väl aldrig sett den här kartan.
Om dessa planer skall fullföljas, kommer de svenskspråkiga att ha bråttom de närmaste decennierna. Varje svenskspråkig har 19 finskspråkiga som de ska språkbada och umgås med!
Vi vill inte åt det svenska språket eller de svenskspråkigas sätt att leva. Vi vill bara efter 40 år bli myndigförklarade som föräldrar, och själv med våra barn välja de språk vi anser dem behöva och ha nytta av.