Diftonger i Rikssvenska.

Va? Det finns ju inte ett spår av ett j-ljud i de där e-orden som Demetrios räknade upp!

Å var i och för sig från början en sammandragning av två a:n, så då var det väl kanske en diftong en gång i tiden. Men inte nu längre.

Jag kan inte ryska, men enligt Wiktionary uttalas sově́t [sɐˈvʲet]. Man har helt enkelt lagt till ett j i skrift vid transkriptionen till många andra språk.

De svenska ord som du nämner ovan har inga diftonger i rikssvenska, däremot i vissa dialekter.

Det har dock funnits ord som nu uttalas med å-ljud som har uttalats som diftonger. T.ex. är kol och kål idag homofoner, men i början av 1800-talet uttalades det förra ungefär som engelska coal.

Jaa, men samtidigt saknar de inte den förmågan att höra samma ljud som diftong på andra språk

Nu berättar jag om min egen upplevelse vilken kan vara intressant som inblick "från utanför" svenska språket. Jag har nämligen pratat med folk på båda språk och ser ingen skillnad emellan dessa "e". Kanske beror det också på vilket modersmål man har och vilka ljud man har vant sig vid. I så fall blir det egentligen lite svårt att diskutera vilka ljud är "rena" och vilka är diftonger då det är så pass subjektivt.

Bra exempel med coal / kol / kål. Lån -> loan är också detsamma.
Vad gäller (å) så ska vi bara lita på hur själva bokstaven ser ut. Det är nämligen en stor a + en liten o och jag är absolut säker på att det inte var ett slump när man hittade på just den här stavningen.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Svenskans_tionde_vokal

Nja, inte som diftong men som ett öppet ö-liknande ljud skilt från både ö och å.

Ja, som sagt. Infödda svenskar hör det inte. De tycker inte det är någon skillnad mot t ex spanskans e (som är rakt på riktigt).

Å var ju som sagt två a:n ihop (aa) från början, inte ao (fast det är lätt att tro det). Man kan fortfarande se detta aa i många danska och norska namn.

Jag vet ju själv och jag använder ett j-ljud eller inte, eller hur? Och det finns på inga villkor något j-ljud i t ex början av namnet Erik.

Nej, du hör inget j-ljud. Vi har fattat. Du är inte ensam.

Vilket beror på att det inte finns något j-ljud att höra i de orden.

Mm.

OK, jag får skylla på Gösta Bergman. Det är han som påstår det där i sin bok om svenska språkets historia. Ô är jag bekant med från min egen dialekt.

Vi svenskar hör ett tydligt 'j' i ord som 'privet' medan ryssar förnekar det. Hur du kan höra 'j' i de svenska orden 'Erik' och 'vet' förstår jag inte alls 🙂