Fälthaubits 77 -> Pvk/Fältkanon

Jag sitter här och joddlar på SoldF & såg en bild på FH77 där den var uppställd med eldröret vinklat nästan horisontellt - BILD - och jag undrade om det är möjligt att använda den som en improviserad Pvk/Fältkanon eller om det finns en minsta vinkel så att säga för att vapnet skall fungera ordentligt?

Du kunde skjuta direktriktad eld med 77an. Fan, om jag kommer ihåg rätt så fanns det till och med ammunition för att bekämpa stridsfordon med direktriktad eld.
Hur som helst, även om det bara är en spräng, kommer en 15.5 smällandes in i sidan på ett stridsfordon så är det ganska så slutskämtat.
Men det fanns pansarprojektil (motsvarande) till henne, jag är nästan säker på det men det finns säkert någon gammal artillerist som kan reda ut det i atomer.

Min far var artillerist, om än utbildad på generationen före 77-an (han borde gjort lumpen under sent 60-tal). Enligt honom tränade de på att skjuta direkt eld mot stridsvagnar med såväl HE som en massiv stålprojektil.

Intressant! Men det måste väl ha varit stört omöjligt att rikta in kanonen och följa ett mål? Var man inte tvungen att rikta in den i förväg och hoppas att någon fiende kommer körandes precis där?

Det som kunde förekomma (eller, ja, inte förkomma, för det hände ju aldrig) var att skjuta granatkartesch ("tidsinställt jättehagelskott") direktriktat, när fienden var så nära att man kunde se dem. Detta ansågs synnerligen obehagligt av pjäsbetjäningen, de som skulle se fienden var möjligen eldledarna. Sköttes kriget någotsånär skulle pjäsen vara på rull långt innan den var i den omedelbara fronten.

En 15.5-bula som genom magi träffade ett stridsfordon från låg elevation skulle givetvis inte vara trevligt - bara man träffar. Effekten skulle dock vara vida större om man kommer uppifrån, väl känt av tillverkare av Bonus, Strix och numera Excalibur. Problemet är ju som redan insetts - det finns normalt inte lämpliga sikten för effektiv direktriktad eld på kastbanepjäser. Ett sätt att sikta är då att sikta genom eldröret - något som det finns exempel på från 2VK och Finland. Men jag skulle (bildligt talat, jag är ju varken dum eller elak) gå i duell med Always på det viset - vagnen skulle vinna alldeles för ofta.

Så möjligheten fanns för att kunna freda sig i krislägen, mot infanteri eller mjuka mål.

Grattis du har just uppfunnit hjulet, det är just så man gör för att bekämpa ett rörligt mål!

Förfarande för 77 systemet var vanlig spränggranat och så sätter man tändröret på några ms fördröjning så man tar sig in pansaret innan kaboom.

Riktning gör man antingen med det optiska siktet eller så får man syfta och skjuta på känn.

Jag har sett det göras mot ett stillastående vrak av vad som trolgen var en PBV301/M113 eller liknande. Det vart köttfärs av den kan vi säga

Precis som du skriver så är närstrid med artilleri antingen ett totalfiasko gällande förbandets oförmåga att gruppera sig eller sista desperata striden ala Berlin 1945 eller Dien Bien Phu !

Som skrivet innan. Det här med att skjuta direktriktad eld mot stridsfordon (med 77an) är alltså en extremt udda situation och genomförs när alla andra till buds stående medel har skitigt sig.
Kaosets yttersta katastrofplan så att säga.

88orna var ju framgångsrika som PVkanon men då skall vi ha klart för sig att det var en Luftvärnskanon som självklart kunde likväl skjuta mot markmål som luftmål.

Bara för att kolla igen, visst fanns det några få "pansarprojektiler" till varje batteriplats i "grunduppställ" till 77-systemet?
Eller är jag så gammal så jag mentalt landar i Superkufs beskrivna tidsålder? Var/ är det Fransyskorna som hade "pansarprojektilen" i RU/ grunduppställ?

Det låter ju ruskigt stabilt när mace2442 formulerar sitt inlägg. Artillerist? Jag köper absolut hans förklaring och genomförande på 77ans förmåga att strida direktriktat.

Som en liten reflektion till Bergakungen, du har rätt att det är en olycklig situation för Artilleriet att börja duellera med stridsfordon. Aldrig att jag skulle sätta mig med vilje i den situationen som artillerist.

Herredjävlar, det var bättre förr och förr desto bättre.

6 operativa Pansarbrigader som rullar samtidigt och välövade på svensk mark innan något annat djävla jippo eller kolonialpolisverksamhet får genomföras.

Reinfeldt, den största fosterlandsförrädaren genom tiderna i Sverige. Fan, det såg jag inte komma och Moderat också. Ur led är tiden.

Det hände många gånger under andra världskriget att tyska 105 mm haubits-pjäser användes i direktriktad bekämpningsroll.

Likt vad som tidigare skrivits ovan så var det dock i yttersta nödfall detta gjordes. När genombrottet var ett faktum och hela fronten var i upplösning typ.

Jag har läst om tyska fälthaubitsbatterier som dumpat kanonerna och skjutit direkt mot angripande sovjetiska infanteri och stridsvagnsdetachement.

Fast östfronten är ett typexempel på där rörlighet väljs bort (av tvång) och förband som tvingas till en hopplös statistk strid blir överkörda och inringade, så det stämmer säkert.

1. Jag tror att du överdriver lite grann avseende vad som var kaos inom ett stort förband och vad som var kaos längst hela fronten. Vad som däremot är korrekt är att den Tyska armén under den tidiga delen av kriget essentiellt saknade vapen som bet bra på stridsvagnar som tex. Matilda I/II, KV-1 och diverse Franska stridsvagnar. Vad som då hände var att 88.or och 105.or fick lösa uppgiften istället. Avseende 88.orna så var ju inte siktes uppgiften särskilt betungande medan det säkerligen kunde vara problematiskt att rikta om en 105:a, annat småkorrektioner i sidled.

2. Den mest kända sådana striden är förstås slaget vid Arras mellan BEF, Rommels 7:e och 2 infanterikompanier ur Grossdeuschland, BEF:s främsta offensiva seger under battle of france [inte fullt så imponerande egentligen, trots allt ska 80 stridsvagnar och 4000 soldater köra över 200 mekinfanterister, vilket också skedde varefter anfallet stoppades av just 88.or och 105.or och sedan inte kunde fortsätta trots excellent strategisk position pga. att BEF saknade planering för just tillförsel av resurser samt även flygskydd, vilket tex. omöjliggjorde för BEF att fortsätta med en dubbel omfattning även om de nästan lyckades knäppa Rommel (de var väl 1m ifrån han enligt historieboken).

3. Sedan i slutet av kriget så var det väldigt vanligt med lateralt indirektskytte från just 105mm förband, det var alltså by design och inte kaos eller desperation samt funkade utmärkt även om det egentliga problemet var att det Ryska eldrörsartilleriet i praktiken sköt 50% längre och raketartilleriet 150% längre.