Den STORA tråden om "de", "dem" och ”dom”.

Är jag för eller emot svenskans bevarande om jag föreslår att vi avskaffar de/dem för evigt? Jag kan knappt skilja på dem, och de, mina småbröder och lillasyster, kan det knappast. Jag är är alltid noggrann med mitt språk i övrigt, så jag hoppas på ert överseende

Enligt Svenska Språknämnden är det numer helt i sin ordning att skriva "dom", vilket tidigare ansetts som talspråkligt. "De" är subjektsform, "dem" är objektsform. Jag misstänker att -e- i dem har en talspråklig tendens att (vokal-)sänkas eller assimileras till ett -o-, vilket leder till att "dom" blir allt vanligare. Detta är i sig ite av ondo. Skriftspråket skall, enligt mig, spegla talspråket. Dock har inte detta någon påverkan på min frågeställning där vi ju har en konvention.

Det har varit i sin ordning sedan omkring 1970, men användningen av "dom"
i skrift hade sin topp före 1980. Det blev väldigt opraktiskt att läsaren av
exempelvis en dagstidning skulle fundera på om "dom" betydde de eller dem.
Motsvarande gällde i ännu högre grad översättningar från engelska, där det
blev märkbar informationsförlust när "they" / "them" båda översattes till dom.
Så kan det gå här i Världen, lite som foxtrot.

Jo men de är väl knappast i behov av att förstå hur skriftspråket fungerar?

De/dem uttalas för övrigt olika regionalt.
I Norrland säger man oftast de/döm, i de centrala delarna säger man dom och i söder säger man di.

Ovanstående fyra inlägg bröts ut ur tråden Om svenskans bevarande... och flyttades till denna.

/Moderator

Svenskan har ett i många fall ologiska och ickekonsekventa stavningsregler. Jag har alltid varit en sopa på att stava (trots att jag lärde mig det i början av 80-talet) men jag var absolut inte utmärkande dålig i klassen. Min uppfattning är att de som är duktiga på att stava har en läggning för det och inte sitter och tänker på regler som jag gör.

Skulle vara intressant att veta vad det är för stavfel? Är det fonetiska eller att skriva dubbelkonsonant när det borde vara det men inte är det som är de vanligaste?

Jag har länge imponerats av språk som finska eller koreanska där man stavar precis som det låter. Det tyder på en osentimental och pragmatisk syn på hur ett skriftspråk skall utformas och tilltalar mig. Dock tror jag det kommer dröja länge innan nån vågar gå in och bestämma att stjärna skall stavas chäna.

Vilket är rätt av följande:

- Skolorna har sagt att de suspenderar dem elever som fuskar.

- Skolorna har sagt att de suspenderar de elever som fuskar.

Jag tycker att det blir ganska uppenbart om man läser de båda alternativen högt och tydligt eller ber någon annan läsa och lyssnar.

Varför är du inte konsekvent i exempel 1 och skriver "Skolorna har sagt att dem suspenderar dem elever som fuskar"?

---/samoht

Rätt: Skolorna har sagt att de suspenderar de elever som fuskar.

Observera: Rektorn har sagt om fuskarna att skolan suspenderar dem.

I första fallet är "de" utpekande, i andra fallet är "dem" objekt.

Man kan säga att "de elever ..." är starkt bundet ("de" betonas).

Tack för svar. Känns som jag brukar ha okej koll på de/dem, men det som kändes konstigt i den meningen är att det blir två stycken "de". Känns som att de/dem som suspenderas är objekt (och skolorna är subjekt) och att skolorna därför ska vara "de" och eleverna "dem".

Precis som Österbotten, men där börjar orden ofta på t och inte på d.

Ti/Töm men man säger ofta di/döm efter vokal. Men teiras fär deras.

Läste en mening i Svd och blev lite osäker på om det ska vara "de" eller "dem". Jag känner att det borde vara "de", men vet inte varför. (Meningen är ju dessutom lite klumpig med två "i stället"):

Lambertz svarar:
Även här tycker jag att det borde vara "de". Vad säger experterna?