Den STORA tråden om "de", "dem" och ”dom”.

Har du någon åsikt om de politiska, sociala och existentiella konsekvenserna av att tala ett av de många språk med ergativ grammatik, som identifierar de intransitiva verbens subjekt med de transitiva verbens objekt och entydigt skiljer dessa två morfologiskt från de transitiva verbens subjekt? Är de herdar eller boskap? Härskare eller slavar? Jag får inte ihop det.

Poängen med mitt förslag är som sagt att vi kan göra det själva, utan att ändra skriftspråket. Om tio personer gjorde som jag, finge det en viss effekt; kanske att vi skulle påverka en enda människa. Om hundra gjorde som jag bleve effekten större, och så vidare.

Inget genombrott för ”dom” står för dörren. Även den vänstersinnande dom-förespråkaren professor Olle Josephson medger att de som vill skriva de/dem har övertaget.

Bleve det verkligen det?

Jag förstår inte ditt inlägg. Varför skriver du ordet bleve med fetstil?

Precis som jag sade. Ett stort "om".

Du ska först hitta personer som bryr sig tillräckligt mycket om det här för att faktiskt vara beredda att göra en hyfsat stor ansträngning för språkets skull. Av dessa ska du hitta tillräckligt många som inte bara tycker just den här frågan är viktig, utan också är beredda att bli betraktade som konstiga kufar i bästa fall, och mer troligt fullständiga miffon till besserwissrar. Alternativt folk som inte förstår att det är så de kommer bli betraktade av vanligt folk. Du verkar tillhöra den sistnämnda kategorin.

Om någon höll på att prata så i min närhet hade jag nog tagit avstånd. Övervägde till och med att sluta svara i den här tråden för att du ger ett så jävla egotrippat och drygt intryck med dina "finge", "bleve" och till viss del semikolon. Jag uppskattar ett vackert och korrekt språk, men du framstår bara som pompös och narcissistisk. Förmodligen hade jag undermedvetet försökt undvika att låta som du när jag pratar.

Varför skriver du ordet bleve? Du kommer att få oerhört svårt att övertyga någon om något om du använder sådana ordformer.

De personer som du beskriver – folk som i stort sett kan skriva standardsvenska men har iögonfallande luckor i sin kompetens – de finns faktiskt nu. Låt oss säga att en professor i nordiska språk har kompetensnivån 100 procent. På 1900-talet dominerades det offentliga skriftspråket av en grupp som låg på nivån 99.9 procent på den skalan. I dag finns en stor grupp professionella skribenter som ligger på 98 procent. De flesta av Expressens och Aftonbladets yngre journalister tillhör den gruppen.

Deras kompetensluckor är oftast inte de/dem. Jag tillstår att jag avviker från ämnet. Jag vill bara för den givande diskussionens skull säga att där nu finns en stor grupp människor som har ganska hög språklig kompetens och skriver i yrket och skulle få reprimander av en samvetsgrann modersmålslärare.

Jag vet inte vad flashbackaren Mongoprofeten arbetar med, men personen skriver så pass väl att vederbörande skulle kunna vara lärare. Ändå har Mongoprofeten inte börjat att förstå de/dem förrän i denna tråd.

Skriftspråkliga sociala sammanhang varest man har en nonchalant inställning finns inte på Flashback i alla fall, vad jag har sett. Demmare och andra som inte följer skriftspråksnormen får reprimander. Fast reprimanderna tas oftast bort av moderatorer.


Jag har skrivit i flera svar att mitt förslag är inte beroende av någon stor eller samordnad förändring. Ett antal personer som säger ”de” och ”dem” skulle kunna bli en långsamt växande rörelse.

I måndags publicerade Svenska Dagbladet en understreckare på kultursidan. En understreckare är som bekant en artikel som skall vara spirituell och medryckande, och skall kunna uppskattas av alla. I den lediga prosan fanns denna mening: ”Ärkebiskopen av Canterbury har förklarat att även sällskapsdjur kan komma in i himlen, men skulle också boskap och grisar vinna tillträde bleve det stökigt kring pärleporten.”

Eftersom svenskans megatrend i modern tid har varit ”tala som du skriver” tror jag inte att uttal enligt skriftspråksnormen skulle väcka agg. Man anses nog inte konstig om man säger ”vanliga”, ”vanligt” och ”givit” i stället för ”vanlia”, ”vanlit” och ”gett”. En person som säger ”de” och ”dem” i ledig samtalston skulle nog anses som noggrann snarare än tokig.


Varför blir du störd av att någon har en annan idiolekt än din?

Ok. Lycka till då.

Det blir jag inte. Läs igen. Jag störs av just din pompösa och egocentriska framtoning. Och din fråga visar på ett väldigt tydligt sätt hur du trots dina färdigheter i att hantera det svenska språket totalt missar budskapet i det som står. Jag stör mig även på folk som är snåla eller falska. Utifrån din logik skulle man från det dra slutsatsen att jag störs av att någon annan har en annan personlighet.

Ta en paus från grammatiklektionerna och läs på lite om logik. Ett korrekt och avancerat språk med felaktiga slutsatser ger ett jävligt komiskt intryck. I bästa fall framstår du som någon som försöker dölja sina tillkortakommanden bakom ett vackert språk. I sämsta fall som någon som faktiskt tror att du är intellektuell. Eller ja, jag vet faktiskt ärligt talat inte vilket som är värst.

Men lycka till med ditt projekt. Du får nog många följare.

Det har du säkert rätt i. Men jag tänkte bara på det första av de två ”dom”. En journalist skulle överföra ett talspråkligt ”dom dom” till skriftspråk, och det misslyckades honom.


Två grafiskt identiska ord ser man ofta i välskrivna texter: ”Trump låter dem vara de de är utan att skämmas.”


NoggerChoc har rätt att i stort sett har dom-sägande personer ett ”dom” i både ”dom ä dumma” och ”dom stora barnen ä dumma”. Limma skinkbit har troligen rätt att framförställda bestämda artikeln ”de” kan hänga med längre. Jag föddes i en bygd som nog har sagt ”di/de”. Om jag uppriktigt försöker återskapa vad jag hörde runt mig innan jag kunde läsa så hör jag ”dom ä dumma” och ”d' stora barnen ä dumma”. Vokalen i d’ är så reducerad att jag inte hör ett klart ”di”.

Du störs inte av att andra är annorlunda. Du störs av att andra är annorlunda på ett dåligt sätt, som att vara falsk eller snål, eller som jag. Detta meddelar du omvärlden medelst svordomar, hat och ironi.


Varför gjorde du inte det?