Den STORA tråden om "de", "dem" och ”dom”.

Fan vad gnälliga folk är i de här trådarna.

Hursomhelst tycker jag det är överkänsligt att störa sig så mycket på "de" i den meningen; som Gickhan visat är det accepterat språkbruk.

Nej det förstår jag för du vet inte ens själv vad du skrivit så det vore omöjligt att upprepa. Nåväl, du ser vad Språkrådet skrev. Om det är intressant eller inte får du avgöra själv. I övrigt har jag inget att tillägga. Snurra vidare i din karusell.

Jag har större respekt för folk som är öppna med dem-okunnighet istället för "fråga de som du handlat av" och dylikt. Värre att låtsats vara språkbildad. Språkrådets radikala linje är endast att beklaga. Dessa människor hade säkerligen även skrivit "fråga de", vilket slår det mesta i språkmissbruk. Jag garanterar er att de inte kan rättfärdiga sin grammatik och har "rätt" av en historisk slump, nämligen paradigmskiftet i "de/dem-debatten".

Jo, det kan jag delvis sympatisera med. Men det finns en skillnad mellan att vilja skriva väl och att vara nån slags övernitisk språkpurist som äcklas av åsynen -- eller uppsynen -- av nån som använt de/dem "fel" i ett sammanhang som trots allt är rätt accepterat idag.

Jag tycker det är överdrivet, det är allt. Men sen kan man förstås som Gickhan försvara sig med att man har rätt att bli förbannad på vad fan man vill.

Lite som med "begging the question". Man får liksom acceptera att uttrycket används fel av väldigt många idag, även i lärda sammanhang.

En tjej som varit på semester skrev till mig: jag kunde prata engelska med de.

Jesus fucking christ...

Haha, ok, där är jag helt med dig.

Samma med "Dem har snott min TV!"

Men vid "Prata med de som står där" är jag helt enkelt inte lika "dogmatisk", i brist på ett bättre ord.

Upplever du att det är accepterat att tala på ett felaktigt sätt i "lärda sammanhang" även utanför Sverige? Jag vet att du bott i USA i flera år, vilka är dina intryck därifrån? Eller har du hört ovan nämnda exempel "begging the question" användas av någon svensk akademiker som skulle tala engelska i något sammanhang och inte hade koll på språket?

Nu kanske ett allmänt slarvigt språkbruk börjar vinna mark och accepteras även ute i stora världen, men i Sverige har det ju länge varit så att ingen riktigt förvånas över att folk inte kan tala korrekt, oavsett sammanhang. Jag vet inte hur många gånger jag läst artiklar skrivna av svenska journalister som varit behäftade med grammatikaliska felaktigheter och rena stavfel. Och jag har flera gånger hittills i mitt arbetsliv fått e-mail av chefer och rekryterare som varit så illa skrivna att man kunnat tro att en dyslektiker legat bakom. Givetvis är dessa i minoritet jämfört med de som trots allt skriver något så när korrekt, men det är ändå iögonfallande att det kan vara på det sättet.

Svenska är ju i ärlighetens namn inte ett särskilt komplicerat språk grammatikaliskt sett; inga personböjda verb, inga kasus osv. Men trots det tycks det vara svårt till och med för modersmålstalare att tala/skriva korrekt. Varför ska det vara på detta viset?

Amerikanare är värre. "How dare us" hör till vanligheterna. Det motsvarar på svenska: att oss har mage att göra si och så!. "How dare her" också vanligt... Motsvarar: hur vågar henne!/att henne har mage att göra si och så

"Begging the question" används "fel" väldigt ofta av väldigt många, kanske för att ursprungsbetydelsen kan ses som lite komplicerad och dessutom "underlig" (ingen direkt förbindelse med uttrycket, så att säga). Hade en student som skrev det i en uppsats, och i mina korrektioner påpekade jag att det förvisso blivit en rätt utbredd användning, men att om man vill vara bildad ska man nog försöka använda frasen korrekt. Hade en liten email-debatt med henne om det, hon ville visst inte riktigt köpa det. Av TV-ankare används det nog "fel" oftare än "korrekt". Men en sån som Sotomayor, på högsta domstolen, använder det korrekt.

"Off of" är annars en populär engelsk stridsfråga för tillfället.

Eller "I would of said it differently" -- fast det är givetvis helt fel, och man förundras över att det är såpass utbrett. Har till och med sett en Stanfordstudent använda det i nån skrift för en domstol. (Han blev dock fälld för våldtäkt och därmed utslängd från universitetet. )

På tyska har du "scheinbar" som ofta används som "anscheinend". (Bastian Sicks böcker om dylika tyska "oklarheter" kan för övrigt rekommenderas.) Liksom andra grejer förstås. (Enligt Duden är tex konjunktiv II av "brauchen" "brauchten", vilket inte en själ säger, knappt ens i formella texter; alla säger "bräuchten".)

Alltså, vad gäller toleransen: engelska usage-böcker tenderar att vara rätt tillåtande idag. De är rätt bra på att hitta precedensfall för diverse "oegentligheter" i Shakespeare och dylikt, och kan därmed hävda att nått ej är "fel". De är "deskriptiva" snarare än "preskriptiva", som det heter.

Visst är det anmärkningsvärt när folk skriver uselt, och jag tillhör också generellt puristerna; men samtidigt får man nog ha en del överseende också. (Smileys tex använder jag enbart på FB, och tycker generellt de är nys. Men här hör de till. )

Men jag är nog inte tillräckligt bevandrad för att bedöma om man är mer förlåtande i Sverige eller USA.

(Fast ibland får man intrycket att Språkrådet, eller vem det kan vara, i princip är beredda att acceptera att distinktionen för var och vart suddas ut, och dylikt; och där måste man ju bara kämpa emot mörkrets utbredning. Så jävla tillåtande får man fan inte vara.)

Jag vet att outbildade amerikaner, ofta svarta, har ett bedrövligt språkbruk. "I don't like them smiling motherfuckers" osv. är ju typiskt afroamerikanskt. Eller "I know nothing about it". Sedan tycks det vara vanligt i framförallt New York-området att säga "You was", åtminstone om man får tro amerikanska gangsterfilmer som "Donnie Brasco".

Men varför i hela friden det ska vara helt omöjligt för svarta att uttala ett så pass enkelt ord som "ask"? De brukar ju alltid säga "i ax my mother" osv. Svarta uttalar "Ask" som "Axe".

Men talar även högutbildade amerikaner slarvigt?

"I know nothing about it" är helt ok. Ser det som övernitiskt att anmärka på det. Skillnad med "I don't know nothing about it", vilket som bekant också är utbrett.

(Ok, just "I know nothing about it" låter rätt dumt. Men en fras som "Why the car you drive says nothing about you" -- en artikeltitel i Guardian -- är definitivt ok. Åtminstone i mitt tycke. Lyckades inte hitta någon usage-diskussion om detta på nätet, vid en snabb koll.)

De andra exemplen håller jag förstås med om. Vad gäller "You was" och liknande antar jag att de på nått sätt är medvetna om att det är inkorrekt, men kör med det ändå.

Tror högutbildade jänkare talar slarvigt i ungefär samma grad som högutbildade svenskar gör det.

Har du liksom jag noterat den afroamerikanska ovanan att säga "ax" eller "aks" istället för "ask"? Precis som att de brukade säga "Massa", dvs. "Master" till sina herrar i den gamla södern.