Den STORA tråden om "de", "dem" och ”dom”.

Om språkvariation var huvudsyftet hade "dom" fått formellt genomslag eftersom det inte bara erbjuder variation utan även möjligheten att aldrig kunna skriva fel grammatiskt. De(m) är hemskt omständligt i jämförelse.

Non seqitur.

Det faktum att kasusböjning lever kvar i vissa personliga pronomen innebär inte pronomens huvudsyfte är att ange kasus.

Precis som att adjektivs huvudsyfte inte är att ange personers kön, trots att maskulina och feminina former av adjektiv lever kvar i vissa varieteter av svenska.

Tyckte faktiskt Xheqnhouz hade lite intressanta frågor till dig som du verkade vilja undvika.

Hur ser du på överflödiga bokstäver? Vore det inte bra att ändra stavningen på ord som hjälp, psyke och gjort? Och vad finns det för poäng med att ha massor av varianter på sj-sjud?

Jag är motståndare till grammatisk avskalning. Stavningsreformer berör inte grammatik. Hur många gånger ska det behöva påpekas?

Alltså; innebär det grammatiska konsekvenser är jag emot det. Det tar nämligen udden av språket.

Varför har inte "dom" i så fall blivit formellt accepterat tidigare? Det hade endast inneburit en förbättring om man tar grammatiken ur ekvationen. Vad som är ett maskulint respektive feminint adjektiv är inte baserat på grammatiska regler.

Nej, det finns ingenting som säger att språket skulle bli bättre om "dom" blev en accepterad form. Språket skulle förändras, men det faktum att språk förändras betyder inte att de försämras eller förbättras. En uppenbar anledning till varför "dom" inte har accepterats i skrift är att den för många uppfattas som just talspråklig och obildad.

Man kan visst säga att åtskillnaden mellan maskulina och feminina adjektiv är baserad på grammatiska regler. Det är form av konkordans – ungefär som kasusböjningen av de personliga pronomen. Ingen av dem är speciellt centrala för svensk grammatik – det skulle inte innebära någon katastrof om gjorde oss av med dem, men de bidrar till ökad redundans i språket.

Böjning av adjektiv efter naturligt genus är ju –*liksom åtskillnaden mellan "de" och "dem" – något som många svenskar gör enbart i skrift. Skulle det svenska skriftspråket bli sämre, enligt dig, om vi avskaffade skillnaden mellan maskulina och feminina adjektiv i skrift? Borde vi som inte har den i talspråket) kanske återinföra den i vårt tal?

Men du påpekade ju själv att du var räd för att det skulle bli missförstånd på grund av förväxling i juridiska sammanhang. Det har ju inte med grammatik att göra, utan enbart stavning.

Det vore kanske smart att införa "dom" som standard så lärarna kan lägga tiden på något vettigare.

Dock kommer det ju kräva att den bestämda artikeln "de" också kommer få skrivas som "dom", vilket ser lite märkligt ut.

"Dom röda husen är våra." "Vänta på dom andra." "Dom senare är bättre än dom förra."

Eller är det bara jag som reagerar på det?

Nej, det är inte bara du, alla estetiska människor som skriver svenska i yrkessammanhang och läser böcker torde vara ense om att "dom" är fult och ger ett obildat intryck. Innan detta förändrats förblir "dom" ett skriftspråklig faux pas.

Eller så lär man sig helt enkelt att skilja på "de" och "dem", vilket inte är svårt om man nu inte är totalt iq-befriad.

Svenska har en väldigt enkel grammatik jämfört med andra språk som exempelvis tyska, men inte fan har tyska ungdomar problem med såna här simpla grammatiska regler. Det visar bara på att svenska ungdomar (och folk i allmänhet för den delen) är fördummade/lata, för distinktionen mellan "de" och "dem" är verkligen inte komplicerad grammatiskt sett.

Finns det några indoeuropeiska språk bortsett (fastlands-)skandinaviska som inte gör denna åtskillnad? Jag kan inte komma på något.

Hur skulle du beskriva distinktionen då?