Den STORA tråden om "de", "dem" och ”dom”.

Berätta vad du vill uttrycka i stället för att tramsa.

Förlåt -- jag visste inte bättre när jag skrev det inlägget... men nu har jag lärt mig bättre.

Talspråkets inflytande är anmärkningsvärt. Svenskar kan urskilja de och dem på engelska men inte i sitt eget modersmål! Är inte vi svenskar unika i det avseendet? Att vara grammatiskt sämre på sitt eget språk?

Det finns en del folk som är ännu värre, exempelvis filippinierna tror jag. Att svenskar har lättare för att skilja på “they” and “them” beror på att de uttalas på olika sätt på engelska, medan »de« och »dem« i modern standardsvenska uttalas ävenledes – nämligen som »dom«. Fordom uttalade man faktiskt på många håll subjektsformen och objektsformen på olika sätt – nämligen som »di» respektive »dom».

En gymnasielärare argumenterar i Svenskan för att det är dags att slopa distinktionen de/dem:
http://www.svd.se/nu-ar-det-dags-att...fel-i-svenskan

Har han rätt?

Jag är själv kluven. En del av mig tänker hur jvla svårt kan det vara? Det är för mig delvis obegripligt att dagens ungdom inte kan lära sig skillnaden mellan subjekts och objektsformerna. Att blanda ihop de och dem är som många påpekat ungefär som att blanda ihop "vi" och "oss". "Oss gick och lade vi", skulle ingen säga, men "Dem vinkade till de" verkar vara vanligare.

Vad beror detta på? Är det för att ingen orkar läsa böcker längre? I talspråket uttallar vi både de och dem som "dom", vilket på något vis så klart är förklaringen till förvirringen. Men jag tycker att den som läst ett minimum av proffessionella texter borde lärt sig begripa skillnaden.

Men visst, det kanske är dags att inse faktum? Kidsen idag är obildbara och vi får kapitulera inför detta. Så vad ska vi skriva i stället? Konsekvent "de" eller kanske "dom"?

Öka acceptansen för "dom". Fattar inte varför folk som inte kan skilja på "de" och "dem" inte låter bli att använda dessa. Skriv "dom" då för fanken om det nu är så svårt. Det är tillåtet. Men då får man höra att de inte tycker det är lika korrekt. Att blanda ihop de och dem och framstå som dum i huvet är däremot helt okej tydligen.

Ingen säger "Dem vinkade till de", eller tvärt om, vad jag vet, förvirringen ligger i DOM där skitböckerna vissa av er läser.

Varför skriva på ett sätt men tala på ett annat?
Kidsen idag är smartare än förr, DOM läser färre hittepå böcker.

Jag fattar inte att det ska vara så svårt? Samma personer som blandar ihop "de" och "dem" har inga problem med engelskan "they" och "them". Och de kan definitivt skilja på "jag" och "mig".

Jag stör mig mindre på att se "dom" i skrift än "de" och "dem" felanvänt. Mest stör jag mig på när man slarvar bort t:et i "det", och skriver "de". Det blir oläsligt, jävla idiotmiffon.

Gillar att vi har kvar distinktionen mellan "de" och "dem", man kan uttrycka sig med omvänd ordföljd i skrift - tänk titeln "mig älskar ingen", det är tack vare att vi skiljer på objektsform och subjektsform som den är möjlig.

Dessutom skiljer väl fortfarande en del dialekter på "di" och "dom", eller är det borta nu?

Om nu "dom" uppnått skriftspråklig acceptans, som du menar, borde detta pronomen förekomma oftare i tidningsartiklar idag än vad det gjorde förslagvis 1975, vilket enligt bifogad artikel inte är fallet.

http://www.svd.se/det-finns-en-utvag-ur-dem-problemet

Att informell och formell svenska numera skrivs och läses på samma mediala plattform (dator) har alltså inte fått skriftställare (i brist på bättre ord för människor som skriver för sitt levebröd) att anamma "dom". Efterfrågade skriftställarna "dom" på samma sätt som de inte efterfrågade plurala verbformer under tidigt 1900-tal, ja då skulle "dom" oundvikligen bli vanligare i tidningar och, förr eller senare, utlöst en språkreform.

Just av denna anledning tror jag att gymnasielärare Brinkemo är ute och cyklar. Efterfrågan saknas helt enkelt! Om vi accepterade hans premiss bör även särskrivningar accepteras, "dej" instället för "mig" likså, och vi bör sluta särskilja mellan platsadverbial och riktningsadverbial (var-vart), för att nämna några exempel.

För att skriftspråk och talspråk förändras med olika hastighet och för att den dialektala variationen är mycket större för talspråket.

Tror inte det finns någon som skriver på exakt samma sätt som denne pratar.

Faktiskt inte. Det gör det hela tydligare, men testa att byt ut mig/jag mot godtyckligt namn. "Anders älskar ingen" är tvetydigt. Det är dock ganska ovanligt att börja med objektet i detta fall, men det förekommer, och inom lyrik är det hyfsat vanligt.

Du som är så duktig kan ju prova här:
http://quiz.svd.se/?sTid=871

Hur många rätt fick du?