Den STORA tråden om "de", "dem" och ”dom”.

Finns det någon regel för när man skriver "Dom" respektive "Dem"?
Ser att det oftare står "Dem" i gamla böcker etc.
Är det en smaksak eller finns det grammatiska skäl till resp. ord??

Dom ersätter de och dem i modernare svenska. Tack och lov har vi en liten förnyelse på gång i vårt språk. Liten liten, men äntligen vissa förändringar mot ett enklare och naturligare skriftspråk.

.

Dom är naturligtvis talspråk och hör inte hemma i skriven text, annat än vid direkt anföring, när man vill ge en replik talspråksfärg.

I all välmening kommer här, rätteligen inlagt bland "Småprat", en kort lektion i svenska språket med fokus på problemet kring hur och när man ska skriva de, dem och dom. (Notera att jag på intet sätt vill påskina att ölkokare/hembrännare skulle vara mindre bildade i språk och stavning än annat folk, jag har bara sett just detta fenomen förekomma ganska ofta i inläggen på detta forum och kände mig därför manad att göra en liten utsvävning kring det hela.)

Osäkerheten är stor, vissa skribenter prövar alla möjliga varianter - ofta i en och samma text - i hopp om att det åtminstone någonstans skall bli rätt.
För det första: Dom är naturligtvis talspråk och hör inte hemma i skriven text, annat än vid direkt anföring, när man vill ge en replik talspråksfärg. När vi skriver har vi alltså för det allra mesta bara de och dem att välja på. (Inom parentes sagt är det förstås inte fel att säga dom när man talar, liksom många söderöver säger di. Det tillhör det talade språket och har självklart all rätt att förekomma där.)
För det andra: När de är subjekt i en sats, skriver man alltså just de. När de står som objekt, måste man skriva dem. Efter prepositioner - på, för, till, mellan osv. - skriver man också dem.
Det skulle kunna räcka med detta. Men det visar sig att många blir förvirrade av en sådan förklaring. Dels är de osäkra på när något står som objekt respektive subjekt, dels finns det faktiskt vissa undantag, där formen de trots allt kan försvaras även i objektsställning. Att något/någon är objekt innebär att det/personen i något avseende är föremål för en handling - inte den handlande själv, för då är man subjekt.

Urtypen för felet är väl följande. Man skulle kunna skriva: "Jag har alltid velat träffa Farbror_Plast och Groover. Häromdagen stötte jag ihop med dem." De flesta väljer nog helt riktigt dem här. "Häromdagen stötte jag ihop med de", stöter förmodligen mångas instinktiva språksinne. Däremot godtar man lättare formuleringen "Häromdagen stötte jag ihop med de som jag alltid velat träffa." Men "de" är alltså även här objekt för min "ihopstötning", och därför skall det vara dem. En annan exempelmening är "Samhället straffar de som kokar god sprit". Där skall det också vara dem, eftersom de som kokar spriten här är objekt (för bestraffningen). Efter preposition skall det som sagt vara dem: "Bland dem som anmält sitt intresse var...", "ingen av dem han talade med hade någonsin druckit Explorer", "en specialutgåva för dem som har dålig syn". (Ett lustigt undantag är prepositionen utom: "Alla kom utom de", heter det faktiskt).

Det vanligaste är ju att man ser de i stället för dem. Men på senaste tiden har jag noterat rätt många exempel på det omvända felet: att man använder dem i stället för de. I översättningar på TV har jag under den gångna månaden flera gånger sett textremsor med meningar som: "Dem kommer nu!" "Dem hade svåra alkoholproblem." "Dem som kan ska räcka upp handen." Och här på forumet florerar meningar som (ett exempel ryckt ur mängden) "Värmer bra gör dem iaf, det kan jag intyga på" (i detta exempel är ju dessutom ordet på överflödigt, men nu ska det inte petas för mycket).

Detta är ett mycket besynnerligt fel. Jag vet inte riktigt hur det skall förklaras. Kanske kan man här med större säkerhet gissa att det är talspråkets "dom" som har färgat av sig. Det ser i varje fall förskräckligt illa ut. Vi klarade oss helskinnade ifrån 70-talets försök att genomföra en dom-reform i skolan. Och så detta!

Stulet av min broder i nöden; Signalfel på BF. Läs och njut.

Inte en jävla aning.. Som det står. Stulet av Signalfel på BF. Kolla med honom.

Denna okunskap om när man använder "de" respektive "dem" stör mig något kopiöst! Vad gjorde dessa stjärnor på svenskalektionerna?
Trots att jag är något av språkpurist hävdar jag detta: Om du inte vet om det ska vara "de" eller "dem" skriv "dom". "Dom" ser för jävligt ut, men inte lika jävligt som t ex "Vad tror ni dem gör?"

Hehe, förlåt då
Faktum är att jag hade MVG i både Svenska A & B men det finns mycket man inte får lära sig för det. Anledningen till att jag frågar är att jag tycker att det blandas bland dom som skriver.

Nu till ditt svar; Hur ska man skriva "Vad tror ni dem gör?" utan att folk får utslag? Tycker ingen har svarat svart på vitt och tillräckligt pedagogiskt för att gemene man ska förstå.... "Substantiv är namn på ting......" Något i den stilen vore ju nice

SAOL föreslår dom i vardagligt tal, och godkänner dom i text oavsett användning.... Fritt fram att ersätta de och dem med dom alltså.

.