Citat:
Eller alternativt kan man ju återinföra verbens pluralformer? Då försvinner ju grundproblemet med att "de" och "det" sammanfaller i normalt tal.
- Där är de[t].
- Där äro de.
- De[t] gick verkligen hem.
- De gingo verkligen hem.
- De[t] har kommit nu.
- De hava kommit nu.
Borde inte möta något större motstånd, tycker man.
- Där är de[t].
- Där äro de.
- De[t] gick verkligen hem.
- De gingo verkligen hem.
- De[t] har kommit nu.
- De hava kommit nu.
Borde inte möta något större motstånd, tycker man.
I den perfekta av världar: absolut. Tyvärr finns det en anledning till varför våra vackra pluralformer fasades ut från början. Att försöka återinföra dem, vore bakåtsträvande, och formerna skulle aldrig anammas av pöbeln.
Ganska synd, egentligen, att en del av språkets utveckling går ut på att decimera det. Det tappar ju då både uttrycksfullhet och nyans.
Citat:
Det allra enklaste är ju att acceptera "dom" i skrift. Jag tycker själv att det kan bli lite knepigt med de och dem i vissa situationer eftersom vi i svenskan inte har någon motsvarighet till "those". Man kan ju dock fråga sig vad det är för jävla tomte som lyckades få jobb som översättare trots sina bristfälliga språkkunskaper, de hade lika gärna kunnat ge jobbet till mig 
Den svenska motsvarigheten till "those" torde väl ändå vara "de där". Eller, vad menar du?
I övrigt får jag tyvärr lov att hålla med dig till viss del. Jag var förut inom denna fråga obeveklig: De och dem ska skiljas i text. Men, allteftersom jag ser hur folk inte begriper i vilket sammanhang respektive pronomen ska användas, ser jag hellre att man hela tiden skriver "dom", i stället för "de/dem" på fel plats.
