Den STORA tråden om "de", "dem" och ”dom”.

För Guds skull, om det är någon som blir ledsen av att ni säger ett visst ord är det väl bara så jävla enkelt att sluta med det ordet. "Buhuhu det finns inget skällsord för vita män". Är ni så enfaldiga att ni måste ha utsatts för någonting själva för att ni skall tycka att det är en giltig orsak att vara ledsen? "Min bror dog i cancer". "Jaha, ja jag har ju aldrig haft någon bror så det var säkert inte så jobbigt för dig".

Jag tror att "negrer" blir lika förargad som om vi vita skulle bli kallad för "whitey" nere i afrika. Typ att pålägga oss generella egenskaper bara för vi är "whiteys"...

Så är det ju inte! Och man behöver inte vara elit som mig för att inse det!

Dock har jag en liten historia som motsätter det. Detta hände sig i en grupp afrikaner under min studietid. Nån av tjejerna hade varit på nån AIDSs dag och fått kondomer och delade ut dom under lördagskvällen.

Jag tänkte högt och sa nåt i stil med "tänk om den är för stor" <-- och menade att den där kådisen kanske var för stor. Men nån av kvinnorna där hörde mig och trodde att jag menade att min pillesnopp var för stor för gummit.

Som jag just skrev i granntråden, så är "niger" (med ett g men med samma uttal som "nigger") den ursprungliga latinska formen. Tror att jag har skrivit det i denna tråd också tidigare.

Tack mod! Det var precis det jag ville med min tråd! Men varför är det så svårt? Ber om förlåtelse om jag skapade en ny tråd i onödan. Skall den aldrig ta slut??

En orsak är väl att det handlar om att upprätthålla en distinktion som, för de allra flesta, inte har något motsvarighet i det talade språket.

eller ett slarvigt/avslappnat sätt att uttala....så

Du menar således att du uttalar skillnaden de/dem?

Man säger di, utan m.

De flesta som säger så är över pensionsåldern, så jag tror inte det påverkar skriftspråket särskilt för de yngre. Skulle det påverka något så skulle det nog i så fall istället ha effekten att det blir lättare att skilja på de/dem, eftersom man skiljer på di (de) och dom (dem) i talspråket.

Ja och precis som påpekats flera gånger är det antagligen så att många inte upprätthåller den skillnaden och tror att "dom" stavas "dem". Således kanske till viss del en form av hyperkorrektion.

Japp det vill vi. Både du och jag. Hur har du det "svenne"?

Det var därför jag skrev att man kan använda det "i t ex historiska sammanhang". Jag menade inte att det är helt neutralt och gångbart i alla situationer.

(Skillnader på brittisk och amerikansk engelska har jag inte koll på i detta sammanhanget.)

Eftersom jag har sökt på forumet men inte får några träffar (de och dem är så vanliga ord att använda hela tiden, kanske därför sökmotorn inte kan hantera det) får jag starta en ny tråd. Om någon moderator ser detta så kan de alltid sammanfoga den här med den "stora tråden" om ämnet.

Jag använder ofta de och dem på ett korrekt sätt, men det är inte alltid jag känner mig säker.

Jag är osäker på följande:

"De två veckorna efter skrivningen har varit dem värsta på länge."

Det ska vara "de" i början, det är jag säker på, magkänslan säger det. Jag tror det beror på att det kommer före ett verb, dvs "har". Och "dem" i samma mening är jag väldigt kluven kring - ska det vara de eller dem och kan någon förklara anledningen till det ena? Man kan ju inte använda vi eller oss på det sista "dem" i meningen, både och låter konstigt. Jag tänker mig att att anledningen till att det står "dem" är för att veckorna blir objekt och inte subjekt typ.

En till mening präglad av min osäkerhet:

"Jag vill ha fler vänner (tänker mig DE i klassen) som fattar grejen"

Alltså, är det; tänker mig DE i klassen eller DEM i klassen? Går ju att ersätta med både "vi" och "oss."