Funderingar angående tiggeriet samt att folk gärna lägger en peng i en mugg. Acceptansen för fenomenet hänger samman med socialpsykologiska faktorer. Ens egen status, dvs. ens position på statusstegen, är väldigt viktig för majoriteten av befolkningen. Tidigare var det en "vit svensk" som befanns på stegens lägsta pinne, exempelvis en person som hade dåliga betyg i skolan, osv. Idag finner "lågstatussvenskarna" att deras relativa status har blivit förhöjd eftersom samhället nu är bemängt med människor som anses (omedvetet) ha ännu lägre status. Det här förklarar varför så många svenskar är positivt inställda till att ha vinddrivna existenser (dvs. människor som mellan skål och vägg kallas för "sopor") omkring sig i samhället. Dom finner nu att dom befinner sig högre på statusstegen och därmed blir deras mindervärdeskomplex kompenserat. ("Jag är i varje fall inte lika usel som den där!" tänker dom åtminstone omedvetet.) Att ha fattiga och arbetslösa zigenare och afrikaner omkring sig är en lisa för själen för sådana människor. Den vite svensken med låg status och mindervärdeskomplex älskar att det mänskliga eländet etableras i offentligt ljus på gator och torg. Därför ger dom gärna de "lägre stående existenserna" en peng för att uppmuntra dem att bibehålla sin roll som syndabockar och sopor.
Historiker anser att det här var den centrala funktionen hos fasorna som drabbade olyckliga människor i antikens Rom (dom kunde exempelvis bli slaktade i gladiatorarenan, ibland av björnar och lejon). Den vanlige arbetaren i Rom levde ofta ett eländigt liv. Men han fann att han både hade högre social status samt var betydligt lyckligare lottad än offren för de rituella grymheterna. Att se andra människors lidande och förnedring är för en stor del av befolkningen psykologiskt välgörande. Det är ett väsentligt bakomliggande motiv till det starka stödet för invandringen av människor med dåliga förutsättningar i det svenska samhället. Helst skall dom bo i tältläger och traska omkring i lervälling. Det ökar välmåendet för de svenskar som känner behov av en psykologisk statushöjning. Svensken som känner sig frustrerad och inkompetent blir genast på bättre humör när han/hon ser en eländig människa utanför snabbköpet, exempelvis. Vad som ytterligare ökar "Svennebanans" välbefinnande och status är att denne kan framstå som "god" i och med att han/hon "försvarar" dessa människor, samt dessutom skänker dem en peng.
-Teofrastus
Historiker anser att det här var den centrala funktionen hos fasorna som drabbade olyckliga människor i antikens Rom (dom kunde exempelvis bli slaktade i gladiatorarenan, ibland av björnar och lejon). Den vanlige arbetaren i Rom levde ofta ett eländigt liv. Men han fann att han både hade högre social status samt var betydligt lyckligare lottad än offren för de rituella grymheterna. Att se andra människors lidande och förnedring är för en stor del av befolkningen psykologiskt välgörande. Det är ett väsentligt bakomliggande motiv till det starka stödet för invandringen av människor med dåliga förutsättningar i det svenska samhället. Helst skall dom bo i tältläger och traska omkring i lervälling. Det ökar välmåendet för de svenskar som känner behov av en psykologisk statushöjning. Svensken som känner sig frustrerad och inkompetent blir genast på bättre humör när han/hon ser en eländig människa utanför snabbköpet, exempelvis. Vad som ytterligare ökar "Svennebanans" välbefinnande och status är att denne kan framstå som "god" i och med att han/hon "försvarar" dessa människor, samt dessutom skänker dem en peng.
-Teofrastus