Poesi som hjälper och inspirerar er?

Vet inte om det bara är jag som är lite skadad men jag är en stor älskare av poesi och har memorerat många dikter eller stycken av dikter som jag brukar recitera för mig själv ibland som ett sätt att fokusera och samla mig. Alltså inte för att kunna framstå som ett bildat pretto inför andra. Tycker också om att memorera verser då jag har fallenhet för det och det är ett sätt att träna hjärnan. Här är utdrag på tre av de texter jag gärna reciterar för mig själv:

Tennysons Ulysses:
...Though much is taken, much abides; and though
We are not now that strength which in old days
Moved earth and heaven, that which we are, we are;
One equal temper of heroic hearts,
Made weak by time and fate, but strong in will
To strive, to seek, to find, and not to yield.

Invictus av Henley:
It matters not how strait the gate,
How charged with punishments the scroll.
I am the master of my fate:
I am the captain of my soul.

Verner von Heidenstams Åkallan och löfte
Det är bättre af en hämnare nås
än till intet se åren förrinna,
det är bättre att hela vårt folk förgås
och gårdar och städer brinna.
Det är stoltare, våga sitt tärningskast,
än att tyna med slocknande låge.
Det är skönare lyss till en sträng, som brast,
än att aldrig spänna en båge.

Tänkte därför fråga om det är någon annan än jag som har det här intresset samt vilka dikter som verkligen inspirerar er? Eller om det bara är jag som är svårt störd

Tycker att dikter kan mycket inspirerande, och jag är väldigt väldigt svårt störd. En rolig egenskap vi verkar dela!