Man ska
aldrig svara på frågor i ett förhör, när man befinner sig i underläge!!! Låt aldrig förhörsledaren styra - lita på mig, jag har (militär, inte civil) utbildning i förhörsteknik. Nu skiljer sig olika sorters förhör naturligtvis åt (fred/krig), men principen är densamma - svara
aldrig på en direkt fråga. Ge i stället
din utsaga, oberoende av vad förhörsledaren säger eller vill. Det här är inte "hårklyverier" - en skicklig förhörsledare kan få dig att gå med på nästan vad som helst, och att du snärjer in dig i motsägelser.
Om man blir kallad till förhör får man (i Sverige, i fredstid) reda på vad det handlar om. Då tänker man först igenom vad det handlar om. Jag vill inte tipsa om hur man "slipper undan" ifall man vet med sig att man har gjort något dumt - utan att man som oskyldig ska klara sig genom ett förhör.
Man tänker först igenom den händelse som förhöret avser. Går (i minnet) genom alla detaljer, och försöker minnas. Man försöker förbereda sig på oväntade frågor, och hur de ska bemötas. Sedan bygger man en historia (100% sann!) som man håller fast vid. Och går inte in i onödiga diskussioner med förhörsledaren. Oftast tjänar man på att ge korta, men tydliga svar. Och hålla fast vid dem.
Exempel: A har "gruffat" med B på krogen om någon obetydlig småsak. De känner varandra sedan tidigare. A vill vara i fred, så han går därifrån och sätter sig i baren. B följer efter, provocerar och är hotfull. B höjer armen och måttar ett slag som A parerar och puttar omkull B (B är "pruttfull"

) som ramlar. Ingen blodsutgjutelse uppstår, och alla vittnen är onyktra och har inte "följt med i skeendet". Men B:s prestige & manlighet har fått sig en törn, så han anmäler A. A blir kallad till förhör.
A=A
FL=Förhörsledare
RÄTT=rätt svar
FEL=fel svar
FL: Du blev osams med B?
A:
FEL: ja vi tjafsade lite.
RÄTT: nej.
FL: Men det uppstod ju ett bråk?
A:
FEL: ja, vi blev lite osams..
RÄTT nej.
FL: Men du gick därifrån, kanske för att slippa bråka?
A:
FEL: ja, jag var skitförbannad på den dumma jäveln!
RÄTT nej jag gick till baren för att köpa en öl.
FL: Och så ser du B följa efter, och han försöker slå dig?
A:
FEL jo, jag anade att den dumma fan ville fortsätta bråka, och jag var beredd!
RÄTT Jag trodde att B satt kvar. Jag uppfattar att någon försöker slå mig, och jag försvarar mig genom att putta bort honom.
FL: såg du att det var B?
A:
FEL: jo den aggressiva jäveln går det inte att ta miste på, han förtjänar en smäll på käften!!
RÄTT: Nej, jag agerade reflexmässigt.
Och så vidare...
Istället för att sitta och tramsa så här i ett förhör, och slösa bort din & polisens tid, så säger man t.ex. så här:
"Jag befann mig på pub "Happy Happy" i X-stad den xx:e **.uari. När jag stod vid baren såg jag att någon måttade ett slag mot mig. Jag försvarade mig genom att putta omkull honom. Sedan stod jag still, medans ordningsvakter och polis ordnade upp det. Jag känner till personen som ville slåss, men bara ytligt - vi umgås inte.