Vad är er teori om hur Universum slutar att upphöra?

Konstigt nog ser jag för mitt inre, att efter en lång tids expansion, så imploderar Universum ihop under på några få sekunder!

/AP

The Big Rip är min favorit, annars finns "The Big Freeze"

Det var snabbt.

Annars är väl en av de mest förödande kollapserna vetenskapsmän spekulerar om knutet till metastabilt vacuum: om "vårt" vacuum inte bygger på det absolut lägsta energitillståndet, utan bara utgör ett lokalt minimum, så kan en kollaps börja någonstans vilken fortplantar sig med ljusets hastighet och "släcker" all materia utan förvarning. Det skulle t.o.m kunna var ett ganska vanligt fenomen, vilket dock aldrig hinner observeras.

http://en.wikipedia.org/wiki/False_vacuum

Tillägg:
Fenomenet kan ju inte vara vanligt i det synliga universum men i det ultimata void som utbreder sig snabbare än ljuset och dit inga fermioner eller fotoner har nått eller kanske någonsin kommer att nå. Långt "därute" kanske miljarder kollapser har startat och är på väg mot det synliga universum?

Vad händer i ett universum - t ex vårt - om vakuum hittar ett nytt lägre minimum och det samtidigt pågår en big rip? Kan man få en 'race condition' där de tävlar med varandra, när t ex 'the rip' har gått så långt att vakuumet inte hinner breda ut sig innan de olika delarna av rummet förlorat kontakten med varandra?

Intressant experiment för extraspatiala civilisationer: att låta ett Big Rip kollidera med en vacuumkollaps.

Min favoritfilosofi för universum utesluter alla elaka kollapser. Rummet är en illusion som passar människohjärnan och världsalltet är ett ändligt antal "partiklar" i ett ändligt antal "tillstånd" som utvidgas exponentiellt när nya "partiklar" och "tillstånd" bildas. Här finns inga differentialekvationer med otäcka singulariteter eller liknande bara några relativt harmlösa rekursionsformler.

Sett med spatiala filter är universum i detta scenario ett kaos av rörelsetillstånd där nya rörelsetillstånd ständigt bildas där det finns partiklar i besatta tillstånd. Inuti partikelansamlingar (sett med spatiala filter) orsakas gravitation genom undertryck och mellan stora ansamlingar orsakar samma tillståndsflöde (som där är mindre isotropiskt) en repulsionskraft som motsvarar universums "materiella" expansion. Den spatiala expansionen motsvaras av nybildningen av rörelsetillstånd.

Jag hoppas få hjälp av ett hjältemodigt vetenskapligt samfund som i förödande motvind finner lämpliga bortförklaringar på de mest uppenbara invändningarna i min modell för att skapa en ny - vetenskaplig - religion med starka synkretistiska allomfattande tendenser, så att mitt teoribygge slutligen segrar över alla andra tänkbara teoribyggen fram till tidens slut.

Vänta här nu, "slutar att upphöra"?

Allt som har en början har ett slut, säger en tumregel: att upphöra är att existera.

Jag känner till det ordspråket ja.

Men, "sluta att upphöra" tolkade jag som "sluta att sluta". Jag förstod dock vad TS menade. Det lät lite roligt bara.

Du var kanske den första som var vaken och nykter?

När man upptäcker "dark time" så kommer man att inse att det här aldrig någonsin tar slut.

Även om tiden skulle ta slut p.g.a. någon storskalig krök (The Big Bend) där den fastnar och går ut, så kan väl rummet finnas kvar ändå?

Efter att ha läst inläggen så är det för mej oklart vad tråden handlar om. Men kanske är det så att Big bang bara är en del i en pågående oscillation, därmed kan det inte sluta att upphöra Dvs universum skapas efter en kollaps som leder till Big bang, expanderar ett tag, sedan kollapsar det igen, ny Big bang osv osv i återkommande pulser.

Takyon

En takyon är en hypotetisk partikel vars absolut lägsta hastighet är ljushastigheten (c). Den kan aldrig färdas långsammare än ljushastigheten på grund av sin imaginära massa. Dess speciella egenskaper beskrevs första gången av den tyska fysikern Arnold Sommerfeld (1868-1951) som annars är känd för att bland annat introducerat finstrukturkonstanten i kvantmekaniken.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]
Namnet takyon är taget från grekiskan ( ταχυόνιον, takhyónion, av ταχύς, takhýs, snabb) och betyder ungefär "snabbis".

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]
En speciell egenhet hos takyoner är att deras energi ökar, när deras hastighet minskar. Även det motsatta gäller: när energin minskar, ökar deras hastighet. Och precis som vanlig materia har takyonen antipartiklel, nämligen antitakyon.

Man har letat efter belägg för att takyoner skulle existera i den kosmiska strålningen utan framgång.

Takyoner dyker upp i många olika former i bland annat strängteori, men anses idag vara en partikel som har alltför otroliga egenskaper och för hög instabilitet för att finnas annat än som matematiskt koncept.

PS: detta är en hypotetisk frågeställning om huruvida Universum, kommer att sluta upphöra.

DS: det finns inget som säger att ett eller flera Universum, kan "återuppstå" eller bildas igen.

/AP