Citat:
Ursprungligen postat av skitsillen
Akronymer är knepiga att genusbestämma.
Många säger en CV och ett PM, medan jag hävdar att det heter ett CV [Curriculum Vitæ (-t) ] och en PM [promemoria (-n)].
Möjligen är curriculum svårt att genusbestämma, men det följer väl modellen ett museum, ett forum och ett album. I fallet CV har nog det allestädes närvarande TV:t smittat av sig.

Många säger en TV och så blir det en CV av bara farten.
NEO anger bestämd form för PM som PM:en
eller PM:et (likställda), men promemorian som enbart utrum. Fast de skriver PM-et med bindestreck, vilket jag finner fel och fult. Liberalismen får ha en gräns!
För akronymer är det i särklass enklast att använda sista bokstavens genus (ett CV, ett PM) för akronymer som uttalas bokstav för bokstav. Hur skulle det se ut om vi behandlade FN som det plural det står för (Förenta Nationerna)?
-- Det ryktas att Tony Blair vill bli generalsekreterare för allas våra FN. (fel!)
Allvarligt: Förenta nationerna är
en organisation, men det blir ändå:
-- Kofi Annan är generalsekreterare för allas vårt FN. (rätt!)
Genus för många engelska importord har blivit hipp-som-happ. Ett keks och en keps, vad ger ni för det?!
Apropå det, i engelska väljs obestämd artikel slaviskt efter ljudet på första bokstaven. Det heter alltså "an RFC" {an ar-ef-ce} trots att R i sig är konsonant. Det heter "a URL" {a ju-ar-el} trots att U i sig är vokal.