"De kommer aldrig komma in, det är en bortkastad röst"

Hittade ingen liknande tråd då det var svårt att hitta bra sökord, så mod får väl slå ihop eller stänga den här tråden om det redan finns.

Vad jag vill diskutera i den här tråden är människor som argumenterar för att en röst på ett parti som inte är representerat i riksdagen, alternativt ligger strax under 4 %-spärren, är bortkastad. Frågan dyker upp i förbifarten i många val- och partitrådar, men här vill jag fokusera på just den. Jag vänder mig främst till just er "bortkastare", särskilt SD:are, men även andras input är intressant.

Hur exakt går era tankegångar? Hur tror ni partier kommer in riksdagen från början över huvud taget? Ta MP som exempel, det tog sju år för dem att komma in riksdagen. Det tog SD, beroende lite på hur man räknar, drygt femton år. Tror ni att deras väljare och sympatisörer idag är glada eller inte över att någon faktiskt röstade på dem under deras hundår när de var nya och okända? Eller borde t.ex. alla invandringskritiker egentligen ha röstat på Moderaterna i valet 2010 i hopp om lite sansad politik i invandringsfrågan, eftersom SD bara fick 2,9 % i valet 2006?

Exakt samma trötta visa hörs nu med SvP:s intåg på den politiska arenan. I takt med att fler och fler känner sig svikna av SD:s nya image och vilja till politiska och sociala åtgärder och istället blickar mot mer radikala alternativ, har horder av dessa människor denna tråd behandlar ploppat fram. Det är absolut inget exklusivt för just SD-sympatisörer, men det märks tydligast bland dem.

Någon som påstår sig ha tröttnat på SD och istället kommer rösta på SvP i valet i höst bemöts med hånfulla kommentarer i stil med "SvP får max femtusen röster, man kan lika gärna rösta på Kalle Anka-partiet. Totalt bortkastat!" och liknande intelligenta utspel. Dessa slags "argument" är för mig helt obegripliga, särskilt när partiet i fråga (SvP) har erkänt stor potential och redan börjat stjäla väljare från just SD.

Så ni som känner er träffade av min beskrivning: Hur fan resonerar ni?

Det finns två skäl till att Sd-are uttalar sig här defitistiskt om SvP. Det ena skälet är att de helt enkelt är konformistiska lämmelmänniskor som bara följer andra och inte har den mentala kapaciteten att tänka nytt och originellt. Dessa är de som troligen röstade på Sd tidigast 2010 och inte förstår att det krävdes röster på Sd i valen innan för att etablera sig som ett känt parti. William Pierce beskrev detta ganska väl i ett tal:
https://www.youtube.com/watch?v=kJgBSSlUme0

Det andra skälet är att de i brist på argument för Sd helt enkelt vill väcka defaitism hos en gryende nationalistisk våg hos de etniska svenskarna. Om man inte kan försvara ett partis dekadenta marsch ner i HTBQ-träsket med bögadoptioner och rasblandning etcetera, så kan man i alla fall påpeka att alla alternativ är chanslösa. Det här är förstås extremt kortsiktigt, och den intellektuella kvaliteten på detta är väl ungefär som de som gick till den delen av Titanic som sjönk sist istället för att hoppa i livbåtarna.

En viss gnutta feghet och ovilja att erkänna att man har fel, att det man trott på var fel och att de auktoriteter som man litat på har svikit en är nog den främsta förklaringen. Vissa är förstås Sd-karriärister som ser varje förlorad röst till SvP som en Sd-kollega som riskerar att tvingas jobba i en korvkiosk istället för att leva i riksdagisets bekymmerslösa tillvaro.

I just SvPs fall är det en bortkastad röst för ponera att de skulle komma in riksdagen hade de blivit behandlad som den pestsmitta de är (tusenfalt värre än SD). Inget nazistiskt parti ska sitta i en riksdag i ett sunt land, jag hoppas du förstår varför.

Du har givetvis helt rätt, men är det bara just glåpord mot en politisk motståndare, eller är det ibland också samtidigt en uppgiven genuin klagan? Inte sällan kan de som klagar även de tänka sig att rösta annorlunda, men tror på riktigt att eftersom partiet inte sitter i riksdagen nu så är innebär det att aldrig kan göra det. Det eftersom "ingen kommer ju rösta på ett miniparti utan inflytande". Ordet inflytande är även det grundläggande i dessa personers vokabulär, ty även om partiet magiskt skulle ta sig in riksdagen så får de ju inget inflytande för att de stora stygga etablerade partierna mobbar ut dem! Oy vey! Det är alltså helt lönlöst att göra absolut någonting, för utan det magiska inflytandet...

Så meningen för ett politiskt parti är inte att jobba för att just deras agenda ska vinna gehör hos folk och därmed få mer och mer inflytande, utan det är att vara övriga partier till lags? Är det korrekt uppfattat?
Vad gäller den andra meningen så är det här inte en tråd om vad du eller jag tycker om SD eller SvP eller något annat parti (även om min TS kanske inte var av det mest objektiva slaget), så sådant kan du diskutera någon annanstans.

Problem uppstår dock om de invandringskritiska partierna är få samtidigt som denna egenskap invandringskritik finns med i dessa extrema partier. Man skulle kunna tänka sej att folk lägger röster på ett nazistiskt parti pga att de tycker att de etablerade partierna ej har en politik som de sympatiserar med till fullo. Man behöver inte vara rasist eller bygga gaskammare på fritiden, men man kan vara skeptisk till invandring i kombination med halvdassig integrationspolitik och övriga prioriteringar. Sen vet jag inte hur det fungerar i riksdagen iofs, men ändå.

Ja, det är otroligt. Den genomsnittlige sverigedemokraten går inte längre att urskilja i sin retorik ifrån en socialdemokrat eller moderat. Det är idel snack om "nazister", "bortkastad röst", "för radikala", "står inte upp för människors lika värde", "pestsmittor", osv.

Man tycker ju att i alla fall några borde börja stanna upp och inse att om man som SD:are använder exakt samma retorik mot SvP som etablisemanget använda mot SD för 3-4 år sedan, så är det något som har hänt.

Fullständigt sant, dock är det en lite annan fråga tycker jag. "Nazist", "vi kommer aldrig samarbeta med dem" och dylik populistisk smörja är ju endast rena avståndstaganden i ivern att få ingå i etablissemanget, medan "bortkastad röst" mer handlar om genuin eller spelad dumhet inför faktumet att det tar år att bygga förtroende och lojalitet för ett parti, dvs att Rom inte byggs på en dag.

Du har dock naturligtvis helt rätt, och jag önskar att alla sådana personer kommer på sig själva en vacker dag och ifrågasätter vad fan det är de håller på med.

Din egen röst är bortkastad oavsett vilket parti du röstar på, det hänger aldrig på en enda röst.
Lyckas man övertyga en hel flock valboskap så kan man kanske tjäna något mandat eller två, men i längden gör det nog ingen större skillnad.
Om vi tar SD och SvP som exempel så är det "värsta" som kan hända att SvP sänker Sd med 4% vilket egentligen inte kommer att leda till någon större skillnad politiskt. Sossarna gråter troligen ännu mer på valvakan om ett parti som mördat 10 miljoner judar får flera procent av rösterna. Sen återinför dom arvsskatten eller nåt för att trösta sig.

SvP är inte SD storlek small, utan är ett fascistiskt och rasistiskt parti som är alldeles för radikalt för att vinna någon makt. Att rösta på SvP är en bortslängd röst. SD är det enda parti som i nuläget har en realistisk chans att direkt eller indirekt påverka invandringspolitiken i Sverige.

Om man däremot "vill att Sverige även i framtiden ska vara svenskt" ,d.v.s massutvisa invandrare och försöka skapa någon sorts etniskt homogen stat, så antar jag att SvP ligger närmast till hands, men eftersom att SvP inte lär få någon makt är SD fortfarande det närmsta man kan komma.

Om man känner för att rösta på SvP så vill nog inte SD ha ens röst ändå, så det är nog ingen förlust för någon. Det är lite som att Sossarna skulle känna sig beklämda över de som röstar på kommunistiska partiet.

och nej, SvP kommer aldrig att komma in i riksdagen, men oroa er inte för det; ni kan ju alltid skylla på judarna.

Frågan är vad de söndercurlade extremisterna ska rösta på? Jag t.ex, som växte upp i en lagomstor svensk stad under 1970-1980-talet. Där det var 14 dagars bostadskö, 1% arbetslöshet o.s.v. Bara att gå ett treårigt gymnasium, sen kunde man få skitjobb och köpa bil, villa mm. Sen vidareutbildade sej några och klamrade sej fast vid denna levnadsstandard eller högre. Samhällsutvecklingen ska ju gå åt det positiva hållet, varje generation ska få det bättre än den förra. Jag kan tänka mej att det finns utrymme för någon slags missnöjesparti, SvP, Grillo eller Ny demokrati. Vi får se vad som händer. När 100.000-tals eller t.o.m miljontals svenskar hamnar i fas3 så ligger de etablerade partierna risigt till!

Om SvP blir behandlade som en pestsmitta så gör det knappast något. Folk grät när Curt Linusson kom in i Lidköping men det tar han med ro och en klackspark. Istället för att försöka anpassa sig till etablissemanget har han lagt olika förslag till exempel att börja skjuta skadedjur med skarpa skott. Än så länge är det bara fjäderfän men en vacker dag kanske AFA-packet försöker storma kommunhuset och då vet vi vad de kan vänta sig.
Det kan ju vara båda delarna. Dels har jag sett ett gäng Sd-fanboys ur den intelligensmässiga begåvingsreserven som låter som ett eko från 90-talet där de med sin logik skulle ha bojkottat sitt eget parti i dagsläget och för all framtid eftersom partiet inte fanns i riksdagen då.

Men sen finns det även klarsynta och rasmedvetna personer som egentligen förstår att SvP är det partiet som faktiskt vill göra det som krävs för att hindra förintelsen av de etniska svenskarna, bara det att de betraktar vägen till SvP:s (eller annan nationell organisations) seger som så långt borta att de tänker lägga en taktisk röst på Sd för att "se vad som händer" och kanske i någon naiv förhoppning om att bunkerfalangen äntligen ska göra rent hus med sionister och andra tokstollar som har kapat det forna rasistpartiet.

Det här handlar väl om någon bekvämlighet och en ovilja att förstå hur politik skapas genom aktiva insatser. Dessa människor kanske har en fri tankeverksamhet, men när det kommer till aktionsstadiet så är de fortfarande slöa lämlar som vill ha allting serverat på ett silverfat. Det här är alltså de människor som inte gjorde ett piss under hela den tiden som Horst Wessel och andra slogs med kommunister och poliser på gatorna, men när maktvöertagandet var ett faktum blev de glada över att någon annan gjorde något, och då hissade de svastikan. De är inte onda, kanske inte ens fega eller dåliga, men de behöver en knuff ut i den politiska aktivismen och det är därför det är så viktigt med lokal affischering, flygbladsutdelning och att backa upp varandra när marxisterna försöker anfalla oss inom den svenskvänliga rörelsen.
De som lägger en röst på ett nazistiskt parti gör det förhoppningsvis för att de har insett nazismens nödvändighet och att nazism eller någon annan liknande ideologi är det enda som kan rädda oss från att försvinna permanent. Sen kanske det finns en eller annan lallare som bara röstar på SvP som en "kul grej" och det ser jag inte riktigt vitsen med. En av poängerna med att få folk att rösta på SvP är just att rent mentalt få dem att gå över den första tröskeln till den nationella rörelse som vi så desperat behöver.
Nej absolut inte, själv bygger jag en giljotin istället, jag har den i mitt källarförråd och hoppas att få användning för den en vacker dag.
Källa på att SvP har mördat judar?
Det här inlägget förtjänar egentligen ett längre svar, men eftersom det faller lite utanför trådens ram så svarar jag bara mycket kort.

SvP är som du riktigt säger att rasistparti och det är hela poängen med SvP! I en tid när svenskarna är på väg att försvinna så är rasismen mer viktig än någonsin. SvP är däremot inte uttalade fascister (vilket jag tycker är synd, men det är en annan sak).

Om vi ska tala om hur möjligt eller omöjligt det är att få makten med radikala idéer så kan du ju bara titta på dagens samhälle. I dag förs det i massmedia diskussioner om att barn ska växa upp på hencertifierade dagis och inte ens få veta om de är pojkar eller flickor. Vi har folk på Sd:s valbara platser som vill genomföra bögadoptioner. Skattepengar tas till särskilda subventioner som ska göra det lönsammare att anställa nyanlända invandrare än oss svenskar som har en historia tillbaka i landet sen istiden. Ledande riksdagspolitiker som Jimmie Åkesson förnekar att vi ens existerar.

Är inte det här radikalt? Klart det är, men eftersom massmedia har matat dig med att det är normalt tror du och många andra lämmelmänniskor att det är det, trots att folk hade trott att man var tokig ifall man hade sagt detta på 1950-talet. Hade jag kunnat hämta min gammelmorfar i en tidsmaskin och han hade fått se dagens Sverige hade han troligen undrat om regeringen hade rökt på eller om vi bara besökte det lokala dårhuset.