Hur kan man känna känslor?

Min tolkning av det hela är att då minnen och tankar består i hjärncellernas olika kopplingar och signaler till varann, så är även detta ett form av fysisk/robot-liknande fenomen. I min tolkning Jaget/Egot.
Sen har vi själva medvetandet, som är en mycket högre form av förstående för "sig själv", omgivning, alltet etc. Ett enkelt exempel är ju t.ex. när du gör någonting (t.ex. kör bil) och du är medveten om att du gör det så är ditt medvetande/själ med i aktiviteten. Men om du senare börjar prata om något väldigt intressant med din medpassagerare så blir du kanske helt inne i er diskussion och efter några minuter så kommer du på att du inte har varit medveten om din körning, utan ditt fysiska Jag har skött det. Tror de flesta vet vad jag talar om.
Om detta har med att hjärnans aktivitet skiftar eller något annat vet jag inte men det är ju ganska uppenbart att medvetandet inte sitter i allt vi gör, tom samma aktivitet i olika situationer.

Själv tilltalas jag av idéerna som presenteras av bl.a. Rupert Sheldrake som talar om att medvetandet kanske fungerar som en radiovåg och vi är endast radion som tar emot det. Sen är det vårt Jag/Ego som skapar ett liv kring vår del av det stora medvetandet.
För mig låter det inte så omöjligt och skulle väl även kunna förklara t.ex. DMT och medvetandets koppling och likheter.
På samma sätt tror jag att allt levande har ett (och samma?) medvetande, skillnaden är bara att vi människor är så utvecklade att vi kan utnyttja det på ett större sätt än t.ex. en blomma eller en gorilla. Vi har liksom fler kanaler/större frekvensmottagning än många andra varelser, typ..

Men jag vet inte...

Korrigering. Egot är ju det man talar om som ens fysiska tankar, minnen osv medan Jaget brukar vara det man menar är ens medvetande/själ.

Vetenskapen har inte lyckats med nagot overhuvudtaget. Varfor drar du upp den skiten som om det vore nagonslags kriterium pa sanning. Ar du alldeles hjarntvattad?

Allt handlar givetvis om kanslor, vi ar kanslovarelser och inget annat, men vetenskapen skanker oss bedovningsmedel sa att vi inte kanner smartan som den fororsakar oss och dom flesta av oss svaljer skiten for dom kan inget annat gora - tror dom.

Lite nyfiken bara, när du säger "fysiska tankar", vad menar du då? För jag anser inte att varken minnen eller tankar är fysiska nämligen, vore intressant att höra dina tankar på varför du anser att både tankar och minnen är fysiska.

Kanske ännu enklare, vad definierar du som något fysiskt?

Edit: Jag kan nog dock tycka att minnen möjligtvis lagras i det som kallas proteinsyntes, i vilket fall minnen då möjligtvis kan vara fysiska, men tankar däremot tror jag inte gör det.

Fysiska tankar, ja varför inte. Känns som att det tillhör denna abstrakta verklighet, typ som gammastrålning. Vetenskapen kanske man mäta att inom en framtid. Till skillnad från vilja/rädsla..kommer från en helt annan värld långt bortom vår förståelse..det är en energiform vi nog aldrig kommer begripa oss på...tror det är allts härkomst

Vad jag vet brukar man inom neurovetenskap prata om att tankar och minne handlar om synapser i hjärnan. Ju oftare du tänker på en sak, ju starkare blir då banden mellan neuronerna som används i den tanken.
Sen som sagt så är det kanske en sak att göra något vs göra något och vara medveten om det (i nuet) men det vet jag ju inte riktigt hur det är relaterat till detta. Intressant är det dock...

Slog mig för någon dag sedan om ett bättre exempel ang separationen av tankar och medvetandet.
Om du läser en bok och kanske börjar bli lite trött så händer det ju ibland att ens hjärna fortsätter proccesera orden i en mening men i meningens slut så kommer du (medvetandet) på att du inte har en aning om vad du just har läst.
Det är för mig ett ganska definitivt svar på att medvetandet är separerat ifrån tankarna.

Det är det vi har nervsystemet till. För mig är det en ickefråga, vi har nervsystemet för att förhålla oss till omvärlden. Det intressanta är medvetandet, men där har jag ingen teori direkt, tror övriga högre djur har liknande medvetanden, men vi är ju ett strå vassare. Vi vet t.o.m. att vi har ett medvetande.

känslor är en kemisk reaktion i kroppen och framkallas utav dina tankar. sen måste du definera känslan. lycka tex är bara en definition, fotbolls huliganer tycker om adrenalin och ilska tex osv

Känslorna lever sitt egna liv. Det är inget man kan resonera om. En känsla finns - och den kan inte bemötas med annat än en känsla. Förnuft göre sig ej besvär. Känslan är liv, precis som annat liv. Känslolivet. Ordet känsel är mycket nära besläktat med känsla. Det är nog samma sak. När tårarna rinner är det kroppens reaktion på känslor/känsel som är stark.
Känslorna har egna namn. Dom heter Lugn Ro Frid Svår LekandeLätt Vänlig Askul Vidrig Fräck Trevlig Artig Belevad Studerad Ambivalent Tveksam Trovärdig Bortklemad Stursk Kraftfull Brutal Arrogant Tråkig TrivsamAtmosfär Småtrevlig Burdus Pytteliten Gruvlig Angenäm Hövisk BaraSÅasså Direkt Seg Torr Trög Tolerant Tryck Omständlig Förklarande Tydlig Stram Flimrig Sur Frökenaktig Barnslig Klokt Svettigt Tilltrasslat Svårsmält Begriplig Strukturerad Okänslig Bråkigt Snårigt Ljust-och-lätt Vansinnig Skarpsinne Jädrar-anamma Åfan Väntande Förtryckande Bittert Upplyftande Uppfriskande FRÄCH Patetisk Turbulent Motstå Uthållig Frisinnad Dogmatisk Rigid Skojfrisk Förnumstig Strategiskt Stenhårt HÄftigt Läckert Sprallig Gullig Stiligt Begränsad Formell Fantastisk Fördjävligt Avmätt Grabbig Töntig Billig Tarvlig Tam Domesticerad Saftig Sölig Sliskig Satt Sisu Trevande Modest Ökänd Berömd IckeUtanBerömGodkänd Salvelsefull Slavisk Arrogant Aristokratisk Hundaktig Stolt Stark Hel Integritetskänsla - dom är många - vad vore livet utan dom.

Jag tror det ser ut såhär

kärna -> känsla -> tanke -> aktion

Det går att prata utan ord.
Allt vi någonsin gör är att försöka förmedla våra känslor.
Jag vill att du ska förstå vad jag menar på riktigt, förstår du?