Filosofiska paradoxer i matematik

Jag har några frågor.

Om det står i en matematisk uppgift, (3+4-7)♦ Där ♦ står för upphöjt med okänd siffra, skulle man matematiskt kunna säga att 3an och 7an är ologisk, om svaret skulle bli 625?

För att förenkla det hela, undrar jag om 3♦+4♦-7♦+3+4-7 skulle kunna vara detsamma som 3x3+4x4-(7x7)+3+4-7, alternativt 3x3+4x4-7x7+3+4-7 om då endast 7an skulle vara ologisk?

Är då matematiskt riktigt att anta och spekulera, och hur gör man när man stöter på en paradox inom matematik?

Om vi ändrar uppgiften till (a+b-c)♦, skulle det då vara samma sak som att a, b och c är konstanter, och att paranteserna kan vara en variabel? Skulle man kunna säga att paranteserna är konstanter och att a,b och c är föränderliga och därmed variabler, trots att vi endast har använt den matematiska formeln till att räkna ut om det är 3an och 7an som är ologiska?

Mig veterligen blir svaret på frågan att (3+4-7)♦ = 9+16-49+3+4-7=-24
Om vi då inte tar hänsyn till att paranteserna är variabler, i denna uträkning.

Om man skulle anta det ologiska att 2x3x3+4x4-7x7x2♦ Är det samma som en matematisk upptäckt, vad skulle den isåfall vara?
Om man istället antar att det är logiskt även här, och 2+3x3+4x4-7x7+2+3+4-7 är själva formeln vi till slut fick fram, om parantesen är en variabel i detta syfte, är då denna formeln matematiskt riktig?

För övrigt anser jag kvadreringsregeln med minustecknet vara aningen jobbig att lista ut, därför undrar jag om ekvationerna, dels de filosofiskt matematiska men även om själva uppgiften är korrekt.
♣
(7)♦
är detsamma som 7♦.
(7+3)♦
är inte detsamma som 7+3♦ .

varpå det logiska blir att skriva 7♦ (7♦)
och senare skriva 7+3♦ (7+3)♦ och jämföra skillnaderna. Beroende på om man använder sig av de matematiska reglerna, kan svaret bli både 67 och 100, vilket är logiskt och därmed matematiskt riktigt, det rätta svaret är dock 7+9, det vill säga 18.

Om man bortser från reglerna i de tidigare uppgifterna, som vidare skulle tyda på att något i uppgiften är ologiskt, och därmed inte helt riktigt varpå man kan anta att 100 också är rätt svar.

Om man då skriver 7+3♦♣, skulle det kunna vara samma sak som svaret, om man räknar ut att 7+3♦, där ♦ i det här fallet är upphöjt till 2, skulle man då också kunna använda ♣ som ett tecken för att 7+3♦♣ är detsamma som att åberopa kvadreringsreglen med paranteser, det vill säga att (7+3)♦ är samma sak som 7+3♦♣ vilket då skulle bli på ett enklare matematiskt sätt 7*7+3*3+7+3, det vill säga 49+9+10=67 alternativt 100, alternativt då genom min formel (7+3)♦♣ Där man först räknar (7x7+3+♣)
Där ♣ är det mest logiska.
3x3+7)


eller vad som helst, om vi använder paranteserna som variabler, det vill säga föränderliga tal, det vill säga variabler.

Eftersom 3+4-7 = 0 så får du alltid noll om du väljer en exponent som inte är noll. Om du lyckas få din ekvation till att bli lika med 625 så har du förmodligen valt noll som exponent, men eftersom noll upphöjt till noll är odefinierat så skulle resultatet då vara ogiltigt.


Det går bra så länge 3, 4 och 7 inte har samma variabel som exponent, fast det beror ju på vad du menar med när du säger "7an är ologisk". Vad är "ologisk" i det här sammanhanget?


När ett uttryck omges av paranteser så betyder det att detta uttryck ges högsta prioritet vid beräkningar. Paranteser är således varken variabler eller konstanter. Sedan, vilka a, b, c som är konstanter respektive variabler är du fri att bestämma själv beroende på vad du försöker åtstakomma.


Ekvationen stämmer inte. Läs på om nollans egenskaper, och gärna även binomialsatsen.


Det du har här är bara rena uttryck, dvs. du påstår ingenting med dina "formler". En matematisk upptäckt utgörs av minst en utsaga.


Jag förstår inte vad du försöker säga. Du får gärna omformulera dina teorier så att du använder vedertagna symboler och begrepp.