Riktigt "djup" bok?

Testa Gravitationens regnbåge av Thomas Pynchon. Hyllas av vissa som ett av de främsta postmoderna litterära verken. Djup, otroligt komplex och fullständigt oläsbar i min mening så tillvida att den är skittrist. Vet dock andra som fullkomligt avgudar den. En annan rekommendation är Ulysses av James Joyce, här talar vi om riktig tegelsten fylld med symbolism, filosofi och mytologi.

Men ärligt talat, är det skönlitterära böcker med filosofiska spörsmål du söker, eller rena filosofiska verk?

Jag skulle rekommendera böcker som tillhör litterära epoker och perioder som ger uttryck för djupare och mörkare tankesätt, t. ex. Existentialismen eller romantiken, m.m.
Kafka, Camus, Novalis, bland svenska författare Stig Dagerman och Pär Lagerkvist, Edgar Allan Poe, m.fl. Kommer inte på några fler nu, men kolla upp litteratur med kopplingar till absurdismen eller existentialismen, samt romantiken.

En av mina favoritpoeter är T.S. Eliot, som har en ganska mörk ton och djupt innehåll i flera av sina dikter. Kolla bland annat upp ''The waste land'' och ''The hollow men'', de går att hitta gratis om du googlar.

Gillar du att läsa dramer så är Becketts ''Waiting for Godot'' intressant, då det tillhör genren ''Det absurdas teater''. Det är väl själva tolkningen - eller möjliga tolkningar - av dramat som är intressanta.

Jag vet inte vad dessa typer av böcker kallas.

Men, de ska vara sentimentala och filosofisk djupa. När man läser dem får man liksom den "gåshud" känslan. Boken får en att tänka över livet.

Ett exempel är typ Shakespear, då han är väldigt "djup" när han jämför hans älskarinna med stjärnor, månen och solen. Det behöver naturligtvis inte vara kärleksböcker.

Det är särdeles komplicerad att förklara vad jag menar. Men ni förstår?

Har letat i flera veckor nu, frågat överallt på universitet, men inte hittat något.

Skicka gärna i PM om ni förstår vad jag menar.

Låter som aforismer är vad du söker. Typ filosofiska tankar eller förhållningssätt koncist uttryckta i en mening eller kortare stycke.

Pröva nåt av Nietzsche.

Vet inte om det finns någon särskild epok för det du eftersöker. ''Böcker som får en att tänka över livet'', ''böcker som ger en gåshud'', ''filosofiskt djupa'', ''får en att tänka över livet''.
Den sortens mening du ger exempel på kan vara (som någon sa) en aforism, en liknelse eller vad som helst. Om du bara eftersöker böcker med ''djupt'' innehåll i allmänhet finns det hur mkt som helst. Huruvida en bok är djup eller inte tycker jag beror på vilka tankar och idéer som går att utläsa ''mellan raderna'', så att säga. Ofta förmedlar en berättelse någonting ytligt, ett händelseförlopp eller liknande, som döljer en djupare tolkning. Har redan nämnt honom, men Albert Camus' ''Främlingen'' är ett exempel på en sådan bok. http://www.macobo.com/essays/epdf/CA...20Stranger.pdf
I det fallet förmedlar författaren en berättelse, men samtidigt finns där en djupare tolkning som går att sammankoppla med existentialismens epok och särskilda teman som är karaktäristiska för den här epoken: ångest, existensfrågan, subjektivitet och människans frihet. Protagonisten Meaursault uppvisar en likgiltighet genom hela berättelsen, som får sin förklaring på slutet och som kan sammankopplas med dessa olika teman i berättelsen. Det är min definition av ''djup'', alltså att berättelsen döljer en djupare tolkning.