Substans: Ecstacy
Ålder: Över 18, under 25
Kön: Kvinna
Sällskap: Låt oss kalla honom "Pysen"
Dos: Två stycken diamanter(?) var. Något åt detta hållet men betydligt mycket mer ljuslila.
Tid: ca 2,5 h
Utvärdering: 4.5/5
Njöt och tyckte att jag unnade mig lite vardagslyx när jag skruvade upp volymen till max och la mig på balkongen i solen och sög i mig dagens första cigarett i solen. Jag hade precis vinkat av mina föräldrar och önskat dom en trevlig resa i värmen. Hann tänka att kvällen antagligen inte skulle bjuda på något annat än ett vanligt filmhäng med mina fyra närmsta vänner, när jag känner ett välbekant vibrerande från telefonen som jag kramar, som vanligt, stenhårt i handen.
Det är Pysen. Han gick ett år över mig på samma grundskola som jag, och sist vi pratade var för säkert ett halvår sedan på någon schleten fest i området. En våg av nervositet, nyfikenhet och förväntning hinner svepa över mig innan jag, efter en planerad "lagom" tid, drar lätt med fingret över skärmen för att svara.
Jag förstår inte riktigt varför han ringer, det kändes först mer som ett samtal som enbart gick ut på att få reda på hur stämningen mellan oss var. Konversationen flöt på ordenltligt och vi glider in på hur vi brukar spendera våra dagar. Jag vill inte gå in på detaljer så jag ljuger lite och säger att det inte händer mycket spännande i mitt liv. Direkt frågar han om jag vill göra något spännande och jag är med på vad han menar innan han ens hinner avsluta meningen. Han frågar vad vi är sugna på. Jag säger att jag är öppen för intressanta förslag och han kontrar med att det blir E. Lustigt nog hade jag läst på extra mycket om just det bara några dagar tidigare.
Några timmar senare sitter vi i min soffa, med två piller i handen och ett glas vatten i det andra - redo att skåla. Vi klockar tiden, letar upp en duglig spotify list och går ut och röker medan vi inväntar effekt. Vi har båda testat en del saker innan, men aldrig E. Förväntningarna är höga men vi vill samtidigt inte vänta oss något alldeles för fantastiskt. Pysen och jag har aldrig umgåtts ensamma - knappt ens pratat - och var båda ganska egentligen ovetande om varandras syn på sådana här saker, så hela situationen var väldigt otippad men ändå mer rätt på samma gång.
Vi sätter oss i soffan igen. Lite tidigare än väntat känner jag hur synen inte riktigt hänger med mitt tempo, och tanken på att peaken alldeles strax kommer att ta över min kropp ger mig ett leende med smilgropar upp till ögonbrynen. Pysen frågar hur jag mår nu, för han ser att jag mår. Han säger konstaterande att han också är där snart, men jag känner att han är orolig över att det inte ska kicka för honom. Jag skiter i vilket, biter ihop tänderna och smeker kudden jag har i knät. Jag smeker den helt maniskt och hårdare och hårdare, samtidigt som hela kroppen pulserar och vibrerar.
Hör hur jag fnissar och känner att jag bara ler med öppen mun och hur jag gapar ännu större när jag ser att han äntligen är med mig. Vi sitter mittemot varandra, han klämmer på min arm och frågar om det känns bra. Jag bara nickar och tittar in i hans gigantiska pupiller. Hans mörkblåa hoodie är som hård vaniljkräm i mina händer som måste tas hand om, ingenting annat är viktigt just nu, jag bara måste få fortsätta att massera den underbara armen som gömmer sig i det lenaste materialet. Vi blir lite kära men det är okej, båda vet att det inte är äkta trots att det inte kunde ha varit mer på riktigt.
Vi känner, stirrar på varandra och pratar intensivt om hur vi känner för allt som pågår just nu. Det är ett mysterium för båda varför vi aldrig någonsin har gjort det här tidigare och det finns ingenting annat än lycka. Varenda gång jag inte pratar njuter jag av tillfället jag har att få spänna käken och trycka tänderna hårt mot varandra ostört.
Plötsligt, som en blixt från klar himmel, inser vi båda att vi har slut på cigaretter. Vi vill inte ha dom, men dom måste ändå finnas där. Det enda vi egentlign vill ha är vatten, men att cigaretterna är slut känns som en stor förlust till vår upplevelse. Det måste vara optimalt.
Det är söndagkväll, men jag ser inget annat alternativ än att ringa min kompis "Vännen". Vännen svarar och låter helt klart kinkig på rösten över att ha blivit väckt vid fyratiden på natten när hon har en kommande arbetsdag framför sig. Hon vet i vilket tillstånd jag befinner mig i men har förståeligt nog inte mycket förståelse just då. Men det finns ingen stopp på mig, ord jag aldrig tidigare haft på tungan slinker ur mig och jag lovar dyrt och heligt att offra mina armar, ben och nyköpta skor om hon bara fixar det. Hon måste fixa cigaretter, något annat finns inte på världskartan. Bror som hon är ska hon börja ge sig iväg in till stan i hopp om en öppen mack. Pysen och jag smeker varandra hårdare och hetsigare när vi börjar tagga till. Vi ska få vad vi vill ha, Vännen är en gåva skapad av Gud själv och inget slår den här tjänsten.
Vännen är kvar i telefonen och vi hör hur hon möts av sin pappa i trappuppgången. Han berättar att hennes mamma har fått något typ av krampanfall och behövt åka in akut till sjukhus. Hon är okej nu, men Vännen blir förstås lite förkrossad och lägger på. Jag och Pysen förstår allvaret mitt i vår extas. Vi blir oroliga men det går inte att känna ångest. Allt vi vill ha är Vännen med oss, i soffan, så att vi kan gosa med och krama henne.
Som ett mirakel knackar hon, trots allt, på fönstret en timme senare med hjälp av en pinne för att nå upp. Med sig har hon efterlängtade cigaretter och en gemensam vän till oss allihopa, "Polarn". Jag flyger ut genom fönstret och slänger mig över dom. Det är säkert två meter ner, men fallet/hoppet/landningen som jag vet gjorde ont kändes motsägelsefullt ändå skönt just då. Pysen följer efter.
Munnen går på multitasking deluxe när jag pussar Vännen och Polarn överallt på ansiktet samtidigt som jag fortsätter bita hårt för att spänna käkarna. Älskade Vännen har åkt igenom hela stan för att få tag i vad vi behöver och nu sitter hon med mig, Polarn och Pysen i det våta gräset. Pysen och jag sitter på varandra och försöker övertyga henne om vilken jääävla knug hon är hon har så många gentjänster att kamma in hur kan vi tacka nooog vill du ha en puss vi gör vaaad som helst. Vännen är ganska trött och tycker nog mest att vi är jobbiga, Polarn garvar mest. men Pysen och jag är uppe i vårat och planerar redan nästa gång vi ska göra det här. Med Vännen och Polarn inkluderade.
Vi säger farväl och intar position i soffan igen. Vi känner och pussar på varandras läppar, pratar om att E-sex tydligen är fantastiskt men att vi trots alla känslor vi plötsligt fick för varandra inte ens vill ligga. Jag vill bara fortsätta ta på den fantastiska människan som sitter framför mig, men hur ogärna jag än vill det är landningen på gång. Blundar mest för att försöka känna att jag fortfarande är i det, försäkrar mig om att mina pupiller fortfarande är gigantiska och njuter av den fantastiska, egentligen riksdåliga, musiken som rullat i bakgrunden.
Sammanfattningsvis var det en väldigt lyckad kväll. Hade önskat att peaken var lite längre, för trots att man blir tidblind höll den inte på såpass länge som väntat. Mår prima idag och ska nu åka hem till Vännen med pizza som tack för igår. Pysen ligger fortfarande och sover i min soffa, och trots att gårdagens onyktra ärlighet och kärlek bygger upp för en eventuellt stel stämning är jag inte särskilt orolig. Det här var inte mycket mer än en rolig grej.
Ålder: Över 18, under 25
Kön: Kvinna
Sällskap: Låt oss kalla honom "Pysen"
Dos: Två stycken diamanter(?) var. Något åt detta hållet men betydligt mycket mer ljuslila.
Tid: ca 2,5 h
Utvärdering: 4.5/5
Njöt och tyckte att jag unnade mig lite vardagslyx när jag skruvade upp volymen till max och la mig på balkongen i solen och sög i mig dagens första cigarett i solen. Jag hade precis vinkat av mina föräldrar och önskat dom en trevlig resa i värmen. Hann tänka att kvällen antagligen inte skulle bjuda på något annat än ett vanligt filmhäng med mina fyra närmsta vänner, när jag känner ett välbekant vibrerande från telefonen som jag kramar, som vanligt, stenhårt i handen.
Det är Pysen. Han gick ett år över mig på samma grundskola som jag, och sist vi pratade var för säkert ett halvår sedan på någon schleten fest i området. En våg av nervositet, nyfikenhet och förväntning hinner svepa över mig innan jag, efter en planerad "lagom" tid, drar lätt med fingret över skärmen för att svara.
Jag förstår inte riktigt varför han ringer, det kändes först mer som ett samtal som enbart gick ut på att få reda på hur stämningen mellan oss var. Konversationen flöt på ordenltligt och vi glider in på hur vi brukar spendera våra dagar. Jag vill inte gå in på detaljer så jag ljuger lite och säger att det inte händer mycket spännande i mitt liv. Direkt frågar han om jag vill göra något spännande och jag är med på vad han menar innan han ens hinner avsluta meningen. Han frågar vad vi är sugna på. Jag säger att jag är öppen för intressanta förslag och han kontrar med att det blir E. Lustigt nog hade jag läst på extra mycket om just det bara några dagar tidigare.
Några timmar senare sitter vi i min soffa, med två piller i handen och ett glas vatten i det andra - redo att skåla. Vi klockar tiden, letar upp en duglig spotify list och går ut och röker medan vi inväntar effekt. Vi har båda testat en del saker innan, men aldrig E. Förväntningarna är höga men vi vill samtidigt inte vänta oss något alldeles för fantastiskt. Pysen och jag har aldrig umgåtts ensamma - knappt ens pratat - och var båda ganska egentligen ovetande om varandras syn på sådana här saker, så hela situationen var väldigt otippad men ändå mer rätt på samma gång.
Vi sätter oss i soffan igen. Lite tidigare än väntat känner jag hur synen inte riktigt hänger med mitt tempo, och tanken på att peaken alldeles strax kommer att ta över min kropp ger mig ett leende med smilgropar upp till ögonbrynen. Pysen frågar hur jag mår nu, för han ser att jag mår. Han säger konstaterande att han också är där snart, men jag känner att han är orolig över att det inte ska kicka för honom. Jag skiter i vilket, biter ihop tänderna och smeker kudden jag har i knät. Jag smeker den helt maniskt och hårdare och hårdare, samtidigt som hela kroppen pulserar och vibrerar.
Hör hur jag fnissar och känner att jag bara ler med öppen mun och hur jag gapar ännu större när jag ser att han äntligen är med mig. Vi sitter mittemot varandra, han klämmer på min arm och frågar om det känns bra. Jag bara nickar och tittar in i hans gigantiska pupiller. Hans mörkblåa hoodie är som hård vaniljkräm i mina händer som måste tas hand om, ingenting annat är viktigt just nu, jag bara måste få fortsätta att massera den underbara armen som gömmer sig i det lenaste materialet. Vi blir lite kära men det är okej, båda vet att det inte är äkta trots att det inte kunde ha varit mer på riktigt.
Vi känner, stirrar på varandra och pratar intensivt om hur vi känner för allt som pågår just nu. Det är ett mysterium för båda varför vi aldrig någonsin har gjort det här tidigare och det finns ingenting annat än lycka. Varenda gång jag inte pratar njuter jag av tillfället jag har att få spänna käken och trycka tänderna hårt mot varandra ostört.
Plötsligt, som en blixt från klar himmel, inser vi båda att vi har slut på cigaretter. Vi vill inte ha dom, men dom måste ändå finnas där. Det enda vi egentlign vill ha är vatten, men att cigaretterna är slut känns som en stor förlust till vår upplevelse. Det måste vara optimalt.
Det är söndagkväll, men jag ser inget annat alternativ än att ringa min kompis "Vännen". Vännen svarar och låter helt klart kinkig på rösten över att ha blivit väckt vid fyratiden på natten när hon har en kommande arbetsdag framför sig. Hon vet i vilket tillstånd jag befinner mig i men har förståeligt nog inte mycket förståelse just då. Men det finns ingen stopp på mig, ord jag aldrig tidigare haft på tungan slinker ur mig och jag lovar dyrt och heligt att offra mina armar, ben och nyköpta skor om hon bara fixar det. Hon måste fixa cigaretter, något annat finns inte på världskartan. Bror som hon är ska hon börja ge sig iväg in till stan i hopp om en öppen mack. Pysen och jag smeker varandra hårdare och hetsigare när vi börjar tagga till. Vi ska få vad vi vill ha, Vännen är en gåva skapad av Gud själv och inget slår den här tjänsten.
Vännen är kvar i telefonen och vi hör hur hon möts av sin pappa i trappuppgången. Han berättar att hennes mamma har fått något typ av krampanfall och behövt åka in akut till sjukhus. Hon är okej nu, men Vännen blir förstås lite förkrossad och lägger på. Jag och Pysen förstår allvaret mitt i vår extas. Vi blir oroliga men det går inte att känna ångest. Allt vi vill ha är Vännen med oss, i soffan, så att vi kan gosa med och krama henne.
Som ett mirakel knackar hon, trots allt, på fönstret en timme senare med hjälp av en pinne för att nå upp. Med sig har hon efterlängtade cigaretter och en gemensam vän till oss allihopa, "Polarn". Jag flyger ut genom fönstret och slänger mig över dom. Det är säkert två meter ner, men fallet/hoppet/landningen som jag vet gjorde ont kändes motsägelsefullt ändå skönt just då. Pysen följer efter.
Munnen går på multitasking deluxe när jag pussar Vännen och Polarn överallt på ansiktet samtidigt som jag fortsätter bita hårt för att spänna käkarna. Älskade Vännen har åkt igenom hela stan för att få tag i vad vi behöver och nu sitter hon med mig, Polarn och Pysen i det våta gräset. Pysen och jag sitter på varandra och försöker övertyga henne om vilken jääävla knug hon är hon har så många gentjänster att kamma in hur kan vi tacka nooog vill du ha en puss vi gör vaaad som helst. Vännen är ganska trött och tycker nog mest att vi är jobbiga, Polarn garvar mest. men Pysen och jag är uppe i vårat och planerar redan nästa gång vi ska göra det här. Med Vännen och Polarn inkluderade.
Vi säger farväl och intar position i soffan igen. Vi känner och pussar på varandras läppar, pratar om att E-sex tydligen är fantastiskt men att vi trots alla känslor vi plötsligt fick för varandra inte ens vill ligga. Jag vill bara fortsätta ta på den fantastiska människan som sitter framför mig, men hur ogärna jag än vill det är landningen på gång. Blundar mest för att försöka känna att jag fortfarande är i det, försäkrar mig om att mina pupiller fortfarande är gigantiska och njuter av den fantastiska, egentligen riksdåliga, musiken som rullat i bakgrunden.
Sammanfattningsvis var det en väldigt lyckad kväll. Hade önskat att peaken var lite längre, för trots att man blir tidblind höll den inte på såpass länge som väntat. Mår prima idag och ska nu åka hem till Vännen med pizza som tack för igår. Pysen ligger fortfarande och sover i min soffa, och trots att gårdagens onyktra ärlighet och kärlek bygger upp för en eventuellt stel stämning är jag inte särskilt orolig. Det här var inte mycket mer än en rolig grej.
__________________
Senast redigerad av kaysit 2014-03-31 kl. 18:54.
Senast redigerad av kaysit 2014-03-31 kl. 18:54.
