Svenska språkets historia!

Tjenaaaaa flashbackare!

är de någon som vet vart svenskan har lånat ord ifrån(språk) mellan:
1500-1600 talet
1700 talet
1800 talet
1900 talet

OCH

varför ändrar vi språket hela tiden??

Det är bra om du börjar med att tala om hur mycket du själv har gjort av din läxa.

han kanske bara vill veta .....gillar inte när folk jämnt tror att det handlar om en läxa (om det inte är extremt uppenbart)

Främst tyskan eftersom vi hade handel med hansan, som var ett var ett handelsmonopolförbund av främst tyska städer och byar. Hansan handlade med Sverige, och resterande norden, omkring 1300-1600, som mest frekvent s.a.s.

Vi har även lånat ord från franskan eftersom Frankrike var, i särklass, bäst på konst, litteratur och kultur vid tiden. Det var även så att de flesta intellektuella utbildade sig i Frankrike, och därmed lärde sig franska. Dock tror jag det är så att låneord från franskan kommer lite senare, kanske sent 1600 tal till 1700 tal?.

Även engelskan, främst den brittiska, har påverkat svenskan med låneord. Det beror till stor del på att de mest kända tidningarna, i världen, var skrivna på engelska.

Finns mer information att finna på internet, i böcker och andra platser med god och källkritisk information.

Tja ... Om man nu bara uppriktigt vill veta så är det ju inte mycket svårare än att själv skriva "svenska lånord" i en känd sökmotor och sen klicka på första länken. Där står ju allt snyggt uppspaltat århundrade för århundrade.

Många låneord i svenskan kommer faktiskt från finskan. Den största influensen österifrån var under den tiden finland var en del av sverige (fram till början på 1800-talet). Några exempel är pojke (från finskans poika), skvaller (gammalt ord valeri), runa (ruuna) och cirkus (cirkus).

Långt fler lånord gick i riktning från svenska till finska. Det gör att man absolut inte kan anta att alla ord som finns i både svenskan och finskan är finska inlån i svenskan. Av de fyra exempel du gör, är det bara ett - pojke - som är ett finskt lån i svenskan. Valeri och ruuna är svenska lånord i finskan, och cirkus är ett ursprungligen latinskt ord, som säkerligen kommit till finskan via svenskan och inte tvärtom.

I synnerhet när det gäller valeri låter sig detta ses på en gång. Varifrån skulle svenskan ha fått de två bokstäverna sk- som inleder det svenska ordet om det hade kommit från finskan? Däremot är det ju välbekant att finskan har mycket svårare med inledande konsonantkluster, och helst bara inleder ord med en enda konsonant. Ett skvaller blir regelmässigt till valeri när det lånas till finskan. Ett finskt valeri skulle ha övertagits till svenskan som *valleri.

Varför ändrar vi hela tiden på språket?!

Det handlar om hur folk konstant är i rörelse. Ord införs i Sveriges ordlista frekvent, det handlar om anpassning. Du ställer fråga så värdelöst, jag kan inte få fram matnyttig information eftersom jag indirekt inte förstår vad du egentligen undrar.

Därför att samhället och kulturen ständigt förändras. Vilket innebär att språket måste anpassas till nya förhållanden, när svenskarna handlade med tyskar på medeltiden så anpassade de sin grammatik och sitt ordförråd efter tyskarnas, och när Frankrike var kulturellt centrum i europa så tog man in franska ord och begrepp. Dessutom så får man inte underskatta språkets sociala värde, vissa uttal kan visa gemenskap och tillhörighet i en grupp, ett bra exempel är Lidingö-i'ett som förknippas med hög ställning, medan tjockt-L förknippas med låg.

"Hela tiden" är väl något av en överdrift, men jag vill tillägga att många språkutvecklingar sker som resultat av naturliga förhållanden vad gäller talapparatens möjligheter till produktion av ljud, samt hjärnans förmåga att standardisera mönster. Grammatisk konjugation förändras gradvis när yngre generationer plockar upp mönster från vanligare ord och applicerar dem på andra. Närstående ändelser tenderar att assimileras, och närstående ordstammar i kombination med ändelser vars uttal blir svåra att särskilja tenderar att sammandras.