Hälsinglandsk eller hälsingsk?

En akut fråga: Hälsinglandsk eller hälsingsk? Eller?

Hälsingländsk kanske?

En person från Hälsingland är en hälsing, liksom en yngling bland ejdrar. Båda orden hälsing kommer av ordet hals. Det handlar om ett sund av samma typ som gav Hälsingborg (Helsingborg) dess namn. På grund av landhöjning är man nog inte säker på vilket sund / vilket nor / vilken hals som avses. Den pubertale ejdern har en typisk teckning på halsen.

Substantivet hälsingska står för en hälsing (person) av kvinnokön.

Adjektiven hälsingsk / hälsingländsk är synonymer, men den kortare formen är mångdubbelt vanligare.

Tack, egon2b. Språknörd utöver det normala, men jag gillar dina uttömmande svar. :-) Men då behöver jag inte redigera mitt Facebook-inlägg, tack och lov.

Enligt Stefan Brinks Ortnamn i Hälsingland (1984)är konsensus att det har rört sig om tre halsar, en sydlig som består av dagens Söderhamnsfjärden och dess gamla förlängning upp mot Norrala, en central som gick genom dagen Hudiksvall och vidare in i land ett stycke förbi Högs kyrka, och en nordlig, som jag vill minnas gick in strax söder om Gnarp i riktning mot Bergsjö. (Jag har inte boken till hands där jag sitter.)

För mig har de lite olika betydelse. Hälsingsk relaterar i första hand till den hälsingska etnicitet, och hälsingländsk i första hand till själva landskapet som sådant.

Så är det ofta med synonymer. På närmre håll är upplösningen mera fingraderad.

En hälsingegård är kanske i första hälsingländsk, men byggnadskultur överbryggar mellan etnicitet och landskap. Folkdräkter är i viss mening mera etniskt betingade än byggnader är.

Rubriken ändrad till något mer rättvisande. (Ursprunglig rubrik: Hälsingland)
/Mod.

I förhållande till frågan och den därtill anpassade rubriken kan nämnas att omljud tycks obligatorisk i hälsingländsk (a blir ä).

Det gäller systematiskt från dalsländsk (av Dalsland) till österländsk (av österlandet).

Av de sju hälsingegårdar som ligger på UNESCO:s världsarvslista så återfinns en i norra Dalarna, så just denna hälsingegård är inte hälsingländsk i betydelsen att den hör till landskapet som sådant.

Gården ifråga är Fågelsjö gammelgård, även känd som gården Bortom Åa. Fågelsjö ligger som sagt i norra Dalarna, men i Los socken och Ljusdals kommun. Orterna Los och Ljusdal ligger i Hälsingland.

Det finns även de som anser att den hals som återfinns i namn som Helsingborg och Hälsingland är att finna på landbacken, däribland ortnamnsforskaren Jöran Sahlgren. Se t.ex. Hälsingborgstraktens ortnamn (1925) av nämnde Sahlgren.

Bland de som håller på vattenalternativet finns det de som menar att halsen i Hälsingland åsyftar Bottenviken, och de brukar då föra fram argument om att det en gång funnits ett Storhälsingland som sträckt sig långt bortom det som idag räknas som Hälsingland.

Stefan Brinks version förefaller mig dock rimlig. Redan under järnåldern framträder tre bygdecentra i Hälsingland, Alir, Sunded och Nordanstig. De tre halsarna är då den i Alir, med vikar in mot såväl Söderala som Norrala byar, den mellersta i Sunded, med en vik in i Hög- och Tuna-bygden, och den norra i Nordanstig, med en vik in i Jättendals-bygden. Kungsgårdar återfanns en gång i tiden längst in i vikarna vid Norrala, Hög och Jättendal.

Vill minnas att Olof Broman i det gamla verket Glysisvallur från tidigt 1700-tal framhåller att Hälsingland har fått sitt namn efter Thore Helsing, sonson till Ketil Jamte (som då ska vara ursprunget till namnet Jämtland).

Efter en titt i bokhyllan ser jag att Olof Broman tar upp ett flertal teorier om ursprunget till namnet Hälsingland. Thore Helsing omnämns som stamfadern: "Altså finnas skiljeachtige meningar om thetta Helsingeland ... någre säja Norrbaggen Ketils Sone Son Thore Helsing wara Stamfadern, hwilken lefde uti Kung Inges III eller Ingemunds tid, A. C. 1084."

Då guppar den zoologiska hälsingen upp igen som möjlig förlaga till namnet Helsing. En stursk ejderyngling är inget dåligt föredöme för den som siktar på att bli Stamfader med stort S.