vad ska jag göra med min häst?

Hej!

Började rida en häst för 9 år sedan. Ägaren var hans uppfödare men de kom aldrig riktigt överens, hon fick typ aldrig tag på han på hagen då han sprang iväg alltid, han vände rumpan till i boxen och höll på..
Jag skojar inte om jag säger att jag va där minst 6 timmar om dagen, jag hade matlåda med mig och lästa mina läxor där. Jag och denna hästen, Nisse som han heter blev så fästa vid varandra. Han kom springandes till mig, vi red allt möjligt, badade osv.. Ägaren var helt paff när hon såg vad vi hade utvecklats tillsammans. Mina föräldrar ville inte köpa honom eftersom dom slapp ju betala när jag red han där och hon stod för allting.

Sen när jag ridit han i 4 år så bara sålde hon honom, och jag fick komma och rida hos den nya ägaren i stället. Jag blev såklart jätteledsen och grät konstant i en vecka. menmen, jag fick iaf fortfarande va med honom även fast jag visste att mina chanser att få honom var borta.
Den nya ägaren ringde mig gång på gång, och ville att jag skulle hämta nisse i hagen för hon fick inte tag på han. Han ville nästan aldrig komma till henne, men när jag kom dit så kom han direkt. Så hon tröttnade ju såklart tillslut och frågade mig ifall jag ville köpa honom.

Mina föräldrar gick med på detta och han var min. Nu när jag tänker tillbaka är det utan tvekan den bästa dagen i mitt liv då jag velat ha häst i 12 år, sedan jag började rida. I kontraktet skrevs det att ifall jag ville sälja honom så skulle han tillbaka till uppfödaren.

Åren gick och jag hade honom hemma hos mig, 20 sekunder från ytterdörren. Jag pysslade och grejade hela gymnasiet och jag har alltid tagit min häst i första hand. Jag tycker om honom så mycket att jag känner avundsjuka när någon annan gosar med honom. Ingen annan har fått rida honom under tiden jag har ägt honom, jag har inte låtit någon göra det för jag kokar inombords.

Sen växte jag upp, slutade gymnasiet, träffade en kille och skaffade jobb och får då såklart ta hand om min ekonomi bäst jag vill. Min häst står nu installad på en ridskola och jag betalar dyra tusenlappar för, med tanke på mitt jobb.
Och så slog det mig häromdagen, jag har missat så många fester, resor, äventyr, jag ville bli au pair och åka runt, flytta till en storstad.. jag har velat så mycket men begränsat mig och tagit min häst i första hand ALLTID. Jag har inte kunnat göra saker för jag måste ta hand om honom.
Visst, det är ett val jag har gjort och jag ångrar inget.

Men efter kassa betyg i gymnasiet ska jag gå ett basår i folkhögskola (1 år) för att därefter söka in till dietist (3 eller 4 år) då det är så jäkla dyrt att ha häst och samtidigt som jag pluggar också.. dietistutb finns bara i storstäder och där kommer du inte under hyra på 4000/mån vilket jag inte kommer att ha råd med som student!

Bara tanken får mig att gråta! Min älskade häst, han är som mitt barn

Följande har slagit mig:
1.Hitta fodervärd som tar hand om honom. Men då kanske hen säger upp det mitt i utbildningen och då sitter jag där med skägget i brevlådan.
2.Hitta medryttare som kan betala halva konstnaderna. Blir samma svårigheter som ovan.
3. Släppa han på lösdrift då han är 18 år och kanske bara kan chilla sina sista år?
4. Låta han stå o skrota i hagen hos uppfödaren och ge henne en tusing i månaden
5. sälja han till uppfödaren. Då kommer hon att använda han som ridskolehäst till barn i 12 års åldern

Fråga uppfödaren om hon kan använda din häst som ridskolehäst, i utbyte mot gratis plats i hennes stall tills du har studerat klart?

Släpp honom på lösdrift, absolut bästa alternativet. Ridskolor skulle jag undvika, ska han behöva gå runt i ett ridhus ända tills han är 22-23 år? Nae, låt han leva loppan med andra hästkompisar istället

Du vill alltså både äta kakan och ha den kvar?
Att ha häst kostar tid och pengar, det visste du från början. Nu vill du ha kvar hästen men inte investera tid för att du vill festa och resa, inte heller vill du betala vad det kostar för då har du inte råd att plugga (och festa).

Det bästa alternativet är väl som du själv nämnt fodervärd, skriv kontrakt så ingen av parterna kan säga upp det i förtid.

Om du läser hela trådstarten o använder dina tio fingrar. Ja, du klarar denna svåra uppgift med den miniräknaren.
Räkna lite. TS är straxt över 20. Dra sedan bort 9. Det är alla fingrar inkl tummar du har förutom en av dem. Använd valfri. Men lillfingret är att rekomendera.
Jag vet inte dina mattekunskaper. Mina är iaf bra o jag kommer fram till att TS var ett barn när mamma o pappa köpte hästen till henne.
Anser du verkligen att du kan gnälla på en person som gjorde dåliga val som barn?

Sorry TS. Jag har inget att tillföra tråden. Jag lider med dig o tkr att du är kanonduktig som offrar hela din ekonomi för en häst du fick som barn. Lyssna inte på idioterna på den här siten.

Vilken trevlig ton, den gör att jag genast tar dig på stort allvar. Dina påstådda matematikkunskaper kan inte vara bättre än dina grammatiska då du inte klarar av att lösa ekvationen.
Jag gav ett förslag; fodervärd med kontrakt. Ett annat bra förlag på "pension" och lösdrift har givits. Vad har du gett mer än galla?

Det handlar inte om dåligt val som barn, att ha häst som barn är ett jättebra val även om man inte förstår vidden av ansvar. Nu vill TS slippa sitt ansvar och inte investera mer tid eller pengar.
Du som är så bra på att räkna ut saker med dina fingrar borde komma fram till att det är en omöjlig ekvation.

Hon (antar jag) skulle kunna vänta ett par år med att plugga och festa tills hästen har gått bort av naturliga orsaker eller behöver "trotjänartjänst" eller dess namne, men det vill hon inte, hon vill festa NU och plugga NU och samtidigt ha hästen kvar.

Hon skulle också kunna sälja hästen till någon hon vet kommer ta väl hand om den, eventuellt ge bort den till en flicka eller pojke som skulle bli precis lika förälskade i den som hon själv blev som barn. Men det vill hon inte för hon vill ha hästen kvar trots att hon inte kan ta hand om den. Sen att hon med sin sjukliga svartsjuka sett till så att hästen inte fungerar så bra med andra människor är något som inte fixas i ett ögonblick.

Istället för att inte tillföra tråden något (egen utsago) kan du väl försöka lösa den här ekvationen med dina fantastiska matematikkunskaper, eller försöka komma med ett förslag själv istället för att kalla alla som gett förslag idioter, ja du kallade faktiskt alla på Flashback idioter så varför lyssna på dig när du också är idiot (åter igen, egen utsago).

Som jag skrev så har inte jag något att tillföra till TS ang hästen.
Men att slänga skit på henne som du gör tillför ännu mindre.
Jag kan inte lösa någonstans i hennes trådstart att hon är oansvarig. Tvärtom.
Att du anser att hon hellre festar o har sig är inte riktigt vad jag kan se någonstans. Det jag ser är en tjej som vill plugga för att kunna ta ansvar av sitt liv o tyvärr har hon en häst hon inte längre har råd med.
Hon var ett barn som fick en häst av sina föräldrar. Nu är hon vuxen o förväntas ta ansvar i sitt liv o en häst hon fick som barn.
Ska du trycka ner någon så är det de som valde att köpa en häst till ett barn utan att tänka på konsekvenserna i framtiden. Dvs, hennes föräldrar.
TS ska ha cred. De flesta tjejer tröttnar på sin häst när de är runt 16 o då säljs den vidare. TS har, trots sin ungdom valt att ta ansvar.
Så idioten är du som kritiserar ett barns beslut.

Ändå fortsätter du skriva...

Titta här då.

Hon vill ha kvar hästen fast hon inte har råd, hur löser hon det tycker du? Hon har fått förslag på fodervärd och lösdrift, hon ställer sig avvaktande till fodervärd men har fått förslag på en eventuell lösning.

Vem kastar skit på vem sa du?
Hon är inte ett barn längre.

Hon kan sälja hästen, men det vill hon inte. Hon kan lämna den på foder, men det vill hon inte. Hon kan ha den som ridskolehäst, men det vill hon inte. Jag kritiserar inte något beslut alls, bara att hon vill äta kakan och ha den kvar samtidigt. Vill hon festa, resa och ha äventyr dagarna i ändå så är det fritt fram, men då får hon göra sig av med ansvaret för hästen, både ock går inte ihop.

Vill hon plugga på annan ort är det väl ingen som motsäger sig det, men hon vill ha kvar hästen fast hon inte har tid och råd med båda. Det går inte ihop.

Varför kan han inte stå hos dina föräldrar?

Jag har en kollega som var i liknande sits dom valde att ta bort hästen. Hon kände att dom kunde inte hitta någon som kunde ge det hästen behövde dock var han 20 år men hade haft några år kvar..

Har inte heller nåt att tillföra vad gäller hästen, men instämmer i ovanstående.

Soulflower, du har inte riktigt alla indianer i kanoten.
Jag började rida hästen när jag var 13. Ända sedan dess har jag lagt mitt liv på honom, arbetat som en jude på helger och sommarlov.
Hästen är en gammal travare och hade de jobbigt som liten, jag tog hand om honom, la tid och pengar på honom, han är en annan häst idag pga mig och jag räddade hans liv.
Jag tjatade 6 år innan jag fick han och detta var för att ingen annan kunde handskas med honom så ägaren i princip gav bort honom.
Jag har byggt och tagit ner hagar 6ggr er år enda sedan dess, tagit hem 20 kgs fodersäckarna på bussen månad in och månad ut, ridit pysslat och blockerat mycket möjligheter att utvecklas som person för att jag har tagit han före. Varit hemma varje morgon och kväll i typ hela mitt liv för att ge han mat + in utsläpp. Inte många ungdomar skulle orka slita så här mkt för det.
Men så är det att ha ett djur. Att anpassa sig och offra andra saker för man har ett ansvar som djurägare.

Jag älskar fortfarande min häst över allt annat och jag blir lipfärdig bara jag tänker på att han ska hå bort någon dag. Min pojkvän blev erbjuden ett skit bra jobb i Uppsala och jag skulle ju ändå plugga och ville bort härifrån sedan länge. Men så hittade jag inget passande ställe för hästen så jg sa att det inte gick för min del.
Dagen efter tog min pojkvän ett rejält snack med mig att jag inte kan styra mitt liv efter han längre, jagbkommern inte kunna plugga eller flytta och hästen kommer hindra mig. Den dagen han inte finns mer så sitter jag där med tummen i röven.

Jag blev såklart ledsen men det han säger är sant och det är något jag inte har velat inse själv. Jag vill verkligen ha kvar honom. Men måste också tänka på mig själv. Så den bästa lösningen är att tänka vad som är bäst för honom. Men vad är bäst? Att gå på ridskola och låta massa ungar banka i honom? Att låta han gå på lösdrift och inte bli ompysslad alls mycket, han som trivs med att komma in på nätterna med... Att sälja finns inte, för ingen vill köpa en gammal travare med ett öga. Medryttare? Ja.. Kanske

Jag bor 12 mil från mina föräldrar. Det är min häst och mitt ansvar, jag vill inte låta dom ta hand och sköta honom och bli uppbundna pga mig, det är inte rättvist.
Dessutom reser mina föräldrar mycket, min häst är en rymmare Och så är det lag på att en häst måate ha sällskap då de är flockdjur och det blir ju duktigt dyrt att köpa en häst till.