Marxistisk levnadstandard

Om man nu införde marxism eller kommunism där resurserna delades lika över alla arbetande människor. Hur skulle levnadsstandarden vara i dagens läge? Hur många människor skulle vi kunna vara för att ha svensk levnadsstandard? Hur länge skulle man klara att ha den standarden, tänker på att när oljan tar slut kommer standarden att sjunka mycket (dock beroende på alternativa bränslen, men räkna inte med någon supermotor) och om oljan tog slut helt, hur få skulle vi behöva vara för att ha kvar samma standard?

eftersom ingen skulle anstränga sig för att vara produktiv eller entreprenöriell skulle du inte kunna anta att mängden/värdet på antal varor och tjänster som skapas i en sådan ekonomi är lika stor. Med andra ord skulle vi hamna i en negativ spiral avseende produktiviteten samtidigt som mycket resurser skulle gå åt till att kontrollera, distribuera resurserna, samt givetvis att hålla folket i schack - vi skulle få det som i sovjet med andra ord.

Kartan talar mycket om hur det är att leva i marxismens fängelse, länder som låg bakom järnridån uppvisar fortfarande märkbart lägre levnadsstandard.

http://www.nordregio.se/templates/no...g&imgwidth=558

Vad är svensk levnadsstandard? Villa Volvo jycke etc? Om det är den standarden som eftersträvas av alla människor så tror jag inte vi hade klarat oss allt för länge. Speciellt inte med tanke på att oljan är slut.

Men inte hade ju andra materiella saker slutat att produceras bara för att vi får för oss att marxismen är den rätta vägen att gå. Ok, gemene man hade kanske inte sprungit omkring med en iphone eller dylikt.

Men om alla människor bara insåg att materiella saker inte är allt här i världen så hade det nog gått alldeles utmärkt.

Det är en bra fråga, idag äger ca 5% av den Svenska befolkningen 80% av resurserna.
Jag tycker att det säger ganska mycket, det var en kamrat till mig som vid tillfälle hade räknat ut att om vi fördelade alla världens resurser(i kronor) på samtliga världsmedborgare skulle varje person få 61 000:- i månaden.
Nu är ju detta ohållbart, vad man måste inse är att vi måste ifrån den materiella synen på "levnadsstandard" detta har med hållbarhet att göra, ska vi klara miljön och samtidigt mätta alla världens magar måste vi också inse att vi inte kan köpa en ny Iphone varje månad, eller en ny bil varje år.

Vad vi måste göra är att gå ifrån känslan av att endast "prylar" är vad som bygger levnadsstandard, i en Marxistisk ekonomi där planhushållning råder skulle nöjessektorn vara betydligt större än den är idag, vi skulle ha mer film mer krog och uteliv mer "underhållning" mer kultur helt enkelt men, mindre prylar.

Vad man skulle kunna säg är att den generella levnadsstandarden skulle vara omkring den Svenska generella levnadsstandarden eftersom att prioriteten skulle ligga på Vård, skola och omsorg i första hand, fundamentet, efter det är det ju så att i enlighet med Marx teorier ska befolkningen själv forma samhället.

Detta sker efter den ekonomiska och sociala doktrin som föregår kommunismen, det vill säga socialismen.
När socialismen fulländats och vi står i övergångsstadiet mellan socialism och kommunism upplöses även staten och direkt demokrati införs, detta gör att befolkningen själv beroende på levnadsort bestämmer vart de vill lägga resurserna.
Detta är vad som menas med att förändra produktionsförhållandena, att försätta all produktion i demokratisk kontroll hos befolkningen och hos arbetarna.

Det är också en trevlig tanke om just arbete, som ändå är en väldigt stor del i våran så kallade levnad och således även den standard den har, Marx menade ju att alla arbetsplatser bör stå under demokratisk kontroll av de som arbetar.
Det vill säga att på ett sjukhus fattar sjukvårdspersonalen beslut om sin arbetsplats(och även på organisationen som sådan), på en skola fattar lärare och annan personal besluten.
Detta är applicerbart på alla arbetsplatser och leder till en större känsla av sammanhang och förståelse , vilket jag anser skulle leda till förhöjd levnadsstandard då vi arbetar så pass mycket av våra liv.