Om du själv blev utsatt:
Jovisst, det blev jag. Och gjorde det själv dessutom: på gympan i skolan (i åttan eller nian) precis när lektionen började och vi hade sprungit in i gympasalen från omklädningsrummet, så snodde jag åt mig en såndär gul filtklädd inomhusfotboll och dribblade med den utåt mittplan. Med god fart och gott självförtroende skulle jag med kraft skjuta den i den träklädda långväggen, ta ner den på återstudsen och vända tillbaka mot mitten.
Och jovisst, skottet blev stenhårt, men jag missade totalt återstudsen och bollen satt klockrent i familjejuvelerna. Jag stöp direkt och bara låg och kved. Alla som har råkat ut för nåt liknande vet ju hur det känns, en stor klump glödande lava i magen som man inte vet om man ska spy upp eller skita ut.
Om du såg på
Tja, alla 21 klasskompisar såg på, givetvis. Applåder, visslingar och skratt. Jag hade så jävla ont att förnedringen var sekundär. Tillslut kunde jag resa mig och sätta mig på en bänk.
Om du gjorde det
Varför? Hur kändes det efter att du hade gjort det? Hur blev du behandlad? När?
Konstigt nog lade sig hånet ganska fort och jag fick till och med lite medkänsla. Det berodde antagligen på att dom fattade att det gjorde jävligt ont på riktigt och man skrattar kanske inte åt nån som har så ont.