Konservativ vänster?

Har funderat lite kring det här med att konservatism generellt ses som en högerideologi. Måste det vara så?

I många katolska länder i södra Europa finns det en ideologi eller partier som kallar sig för "Kristen vänster". Men vad är det egentligen?
Vad det innebär är att de kombinerar traditionella konservativa åsikter vad gäller värde och nationalkonservatism med en mer socialliberal ekonomisk politik.

De har typiska "högerelement" som tex: Motstånd mot abort, motstånd mot homoäktenskap, värnande av nationella traditioner, upprätthållande av könsroller, starkt kyrklig (katolsk) närvaro i samhället.

Men också typiska "vänsterelement" som tex: solidaritet, ifrågasättande av kapitalism, alla rätt till ett bra liv via statliga medel, miljömedvetenhet, anti-usa hållning, hjälp till den svagare individen, lämnar ingen bakom, stöd till minoriteter etc

Är detta en höger eller vänster ideologi? Är det detta som kallas för "traditionell socialdemokrati" eller "traditionell krisdemokrati"? Är detta SD's ideologi?

Eller är detta just Konservativ vänster? Diskutera gärna !

Det finns många sorters vänster. Den vänstern du beskriver låter mest som Fidel Castro och Kuba.

Socialliberal är just det den inte är, utan den kandlar snarare om en ekonomi med stora ingrep I, snarare än direkta välfärdsbetalningar.


Det där är den normala historiska hålningen inom konservatismen, som dominerar på kontienten. Om du tror amerikansk libertarianism är normalt så är det klart du blir förvirrad.

Klassisk brittisk toryism, s.k. one-nation conservatism med Disraeli som portalfigur, innehåller också en hel del element av det du beskriver. I Kanada kallas motsvarigheten för "red tory".

"Klassisk arbetarklass" är ofta mycket konservativ. Gör din plikt, kräv din rätt och ligg ingen till last. Gud, nationen och familjen. Det är inte stålverksjobbare, stuvare eller jordbrukare som kräver pappamånad, så att säga.

Internationellt har konservativa högerpartier ofta lyckats mycket väl med att få röster från män i arbetarklassen. Nixon var en mästare i och med "kulturkrigen", där han utmålade demokraterna som en laddning haschrökande universitetsstudenter som tänkte göra USA kommunistiskt, svarta som ville bussa de vitas barn till svarta skolor och vice versa samt abortfanatiker. Hans valseger 1972 var gigantisk. Ny Demokrati gjorde lite samma sak 1991, även om flerpartisystemet och LO:s stenhårda koppling till SAP gjorde det långt svårare.

I Sverige utkristaliserades snabbt två vänsterpartiet - SAP och kommunisterna, vilka överlevt till våra dagar. Men på kontinenten har vänstern varit mindre välorganiserad och nya partier har uppstått, slagits samman, splittrats och inte minst har den fackliga kopplingen (både vad gäller organisationsgrad till facket, fackförbundens samverkan på nationell nivå (dvs LO) och samverkan fack-parti) varit mycket lägre. Så det öppnade upp för just den konservativa vänster som TS beskriver.

Sedan finns kristdemokratin, som har starka "av social-religiösa skäl ska vi utjämna skillnader i samhället och hjälpa de svaga" drag vilket gör konflikten höger-vänster helt annorlunda än i skandinaviska länder. Det är dock något annat än "konservativ vänster".

Jag tror det finska partiet Sannfinländarna ligger ganska nära det du beskriver. Även Dansk Folkeparti under Kristian Thulesen Dahl har gjort en drastisk vänstersväng när det gäller den ekonomiska politiken vilket lett till konflikt med de marknadsliberala inom den danska borgerligheten.

Intressant att paralleller dras till allt från Nixon, Castro till Norden. Brett är bara förnamnet! Men vad är "sanningen" så att säga? Kan man kombinera en anti-kapitalism, socialt stöd till utstötta, miljömedvetenhet - politik med värdekonservativa åsikter och fortfarande kalla sig för konservativ? Eller är man bara en traditionell sosse?

Allt det du nämnde faller som jag ser det in under konservatism. Anti-kapitalism ska inte förväxlas med en önskan att införa socialism.
Sedan kan väl ingen förneka att kristendomen banade vägen för marxismen. Det var kanske dit du ville komma?

Nej det jag menade var att konservativa (i alla fall i Australien och USA) gärna ser/stödjer big business politik. Alltså stora multinationella företag med miljardvinster snarare än mindre, lokala företag. Därför antog jag att det var mer vänster att vilja se lokala, mindre, traditionella företag snarare än att se hela världen bli likadan av några dussintal megaföretag.

Jag vet inte säkert vilka näringsformer de föredrar men det låter som typiska liberaler. Det finns ju en viss överlappning då många liberala har en hel del traditionella värderingar.

Samhällsvetenskap är ingen exakt vetenskap, och etiketter är ännu diffusare.

Kontinental kristdemokrati som tyska CDU (och i ännu högre grad det bayerska CSU) kan sägas uppfylla dina kriterier ovan. De är "värdekonservativa" med "kinder, küche, kirsche" (även om en kvinna numera är partiledare och statsminister), så mycket nationalism som är rimligt i ett ex-nazistiskt land, för socialt stöd/välfärdsstat (men där staten inte måste vara den som organiserar allt) - samtidigt som man är mot "rövarkapitalism" och för "ansvarstagande företagare".

Men visst - kunde vi teleportera in en gråsosse från Sverige 1965, när skattetrycket var lågt och SAP inte hade några ambitioner att förstatliga eller förändra skulle vi nog definiera gråsossen som rejäl konservativ snarare än sosse. Politiska roller och titlar förändras med tiden.

Sedan finns det mer begränsade nischer och roller, som Nixons uppvaktande av vit arbetarklass, konservativa falanger inom vänsterpartier som "blue dog democrats" i USA och alla de brittiska konservativa politiker vilka lyckats charma arbetarklassväljare med just konservatism och nationalism.

Mer ideologiskt har många "konservativa" svårt för kapitalism, åtminstone dagens globala frihandlande kapitalism. Konservativa vill se hur stålverket i Strängäs/Southfork/Sandl alltid ligger där, alltid ägs av familjen Schmidt och alltid gör vad det alltid gjort. De har oerhört svårt att se hur stålverket stängs, maskinerna säljs och marken omvandlas till ett köpcentrum.

Likaså har de svårt att acceptera att utländskt stål kan vara både bättre och billigare än inhemskt producerat, att det kapital som är uppbundet i stålverket skulle kunna användas på effektivare sätt eller att behovet av stål faktiskt kan minska.

Liberaler (om vi nu avser nyliberaler, marknadsliberaler och libertarianer) har å sin sida väldigt svårt att acceptera hur konservativa gillar att blanda in politik i företagande genom skyddstullar, statliga stöd och privilegier.

Filmen "Other peoples money" skildrar detta mycket väl. Företagsplundraren Danny de Vito försöker köpa upp (och stycka) ett äkta "konservativt" företag som missköts å det värsta - och framställs till stora delar som den onde och elake typen. Den mest kända sekvensen går att se på https://www.youtube.com/watch?v=62kxPyNZF3Q