Förhållanden med en invandrarkvinna håller oftare än med en svensk kvinna?

Att orsaken skulle vara feminism är kanske inte uppenbart. Jag får nog steppa tillbaka lite.
Tycker det är intressant det här. Hade förväntat mig stora skillnader mellan Sverige och Schweiz i divorce rate, men så är det INTE. Kanske är det trots allt så enkelt som många (äckliga ) feminister säger. Kvinnor skiljer sig för att de kan det? Att uppgradera man, ligger i deras natur?

Män skiljer sig också - för att de kan det.
Det är ingen nackdel att människor skiljer sig när de inte vill leva tillsammans längre - däremot är det en nackdel att människor tvingas leva tillsammans när den ena eller båda inte vill, och det är en nackdel att människor gifter sig/bildar familj utan att förstå vad det innebär och utan att vara beredda på att familj och ett liv tillsammans faktiskt är lite mer än att leka vuxna och "visa sin kärlek för världen".

Det som är fel, är att män och kvinnor uppoffrar sig olika mycket för familjen och framför allt för barnens rätt till båda föräldrarna. Att ge upp så fort det tar emot (som en kvinna), är inget att uppmuntra enligt mig.

Att vara så fixerad vid att lägga skulden på ena könet - är inget att uppmuntra enligt mig. Däremot är jag överens om att det nog hänger på att kvinnor och män inte delar ansvar och möjligheter, utan att det ofta är skevt fördelat och det leder till splittring.

Nekar du till att kvinnor initierar skiljsmässor i betydligt större grad?

Det handlar inte om vem som ringer TR och initierar skilsmässan/beställer hem papperna.

Nej absolut inte. Så du nekar alltså?
Dessutom försöker du i förra posten få det till att feminismen plötsligt skulle vara positiv för längre förhållanden. Verkade liksom som att vi var överrens om att den inte hade en betydelse...
Så mycket för seriös debatt.

Undrar om det inte är så att den absoluta lyckan i ett förhållande inte alls är avgörande, utan snarare vilka optioner man har? Man skiljer sig inte för att man är olycklig, utan istället för att man tror sig kunna få det bättre. Rationellt tänkande! Till och med om man är lycklig, kan man skilja sig i hopp om att bli ännu lyckligare.

Kan det stämma?

Problemet handlar inte om att man nödvändigtvis vill förbjuda att folk skiljer sig. Utan det uppenbara faktum att den nuvarande politiken leder till att stabila förhållanden uppstår och bevaras i allt lägre grad.

Har säkert att göra med allmän uppfostran inför vuxenlivet kontra relationsexperten Linda 36, som hunnit skiljt sig sju gånger på tio år.

När min syster skiljde sig, undrade givetvis min fru om vad som gått snett, kanske han varit elak?. Min syster uttryckte sig i stil med -"Nej, han arbetade jämt och hade aldrig tid med mig som när vi träffades", varpå min fru börja små skratta för det var det löjligaste anledningen hon hört.

Min systers exman var delägare med mig under tiden dem var gifta.
När vi hade extremt långa arbetsveckor. Kom min fru exempel över varje dag till kontoret för att umgås och moraliskt stötta mig. Medans min syster mest bara klagade på hennes exman och på mig angående arbetstimmarna.

Istället för att bara klaga kan man istället för att göra något åt situationen, om man nu inte bara vill tycka synd om sig själv och allt ska vara den andres fel.

Många väninnor till min fru resonerar (tyvärr?) ungefär som min syster i den specifika situationen.
Är det bara en slump att alla dessa är svenskor? Kanske?

För oss gynnade det inte bara vår relation, utan de slutade med att hon sade upp sig och vi jobbar idag tillsammans också.

Övrigt:
Min fru identifierar sig som ryska men är uppvuxen i Moldavien. Rysk pappa, rysktalande-moldavisk mamma.

Men hon identifierar inte sig själv som invandrare, eftersom hon anser att en invandrare aktivt väljer att flytta till ett land för att bättre förutsättningar medans hon "som ett frö följt vinden och slagit rot"
Hennes ord.

Detta som du skrev syftar jag på: Hennes barn orkar inte med henne ens.

Kan du inte orka med din mamma är du fan den mest otacksamma ungen som finns, och dina syskon.

Jag har funderat i samma banor. Att folk har en tendens att skilja sig ser man tydligt under 60- och 70-talet ser man tydligt, men varför blir folk tillsammans när utsikterna är sämre än nånsin??

Män börjar också i allt högre grad vara de som tar initiativ till skilsmässa.

För att folk tycker om tanken om evig kärlek och dylikt mysigt? Själv tror jag att det hela är en ytterst obehaglig och medveten plan, vars slutmål är att alla ska gå omkring och aldrig skaffa sig riktiga relationer, utan leva livet som singlar, med en eventuell knullkompis eller två, samt låta staten uppfostra alla barn. Givetvis med jämlikhet, rättvisa och säkerhet som ledmotiv.