Det nya landet. Tung DPT + 4-aco-DMT tripp.

Förord:

Tänker i den här tripprapporten nästan kasta er rakt in i trippen, då trippen är så pass spektakulärt att de kräver lite extra text. Vill ni ha mera bakgrunds fakta hänvisar jag er till mina tidigare rapporter.

Då detta är en mycket hög dos & ruset inte påminner om något annat kommer ni säkert tro att detta är hippie snack, men kan försäkra er om att detta är den absoluta sanningen, kommer inte dra bort eller lägga till något för mig eller någon annans skull. Kommer skriva rakt från hjärtat, precis så om jag kände & upplevde det hela. Alla ni som har tagit DPT el någon annan stark hallucinogen vet hur intensivt det kan vara.

Vissa ord kommer med all säkerhet att upprepas så även svordomar, detta för att hitta djupet i min berättelse.

Skrev denna också för att de kan vara kul för folk som inte tagit tunga doser tryptaminer att få en inblick i denna mer eller mindre magiska värld. Det jag upplevde är hundra procent subjektivt, ingen annan kommer således att uppleva exakt samma sak som jag. Mår ni dåligt psykiskt eller fysiskt, tänk över en extra gång om ni ska trippa, de kan förvisso komma något gott ur trippen men den kan också ta er till helvetet, bokstavligt talat, speciellt på sådana här höga doser.

Hittar inte överdrivet med rapporter på DPT heller, så kände att de var min skyldighet att skriva denna.

Substans: DPT (Dipropyltryptamine) & 4-aco-DMT

Dos: 200mg DPT + 100mg 4-aco-DMT

Konsumtionssätt: Nasalt

Rustid: 4h

Kön: Man

Ålder: Runt 30

Vikt: 90+

Tidigare erfarenheter: Stor

Förberedelser:

Kastar upp min lilla tripplåda på diskbänken, jag hade bestämt mig, resan var planerad, tänkte denna gång maxa DPT & acot som jag aldrig tidigare gjort, jag tänkte dessutom blanda dessa två underbara tryptaminer med varandra . Känslan inför detta kan beskrivas som när man var tolv år & såg sin första film med 15års gräns i smyg, otroligt förbjudet men jävligt lockande. Fast otroligt förbjudet är nog mest mitt ego som tycker, då det såklart vet att de kommer total dö. Min sett and setting var såklart god, men vet ärligt inte längre riktigt vad som är en god sett and setting då jag mår samma bra som igår utan större up and downs. Lever mitt liv i tacksamhet & brukar känna på mig när de är dags att trippa igen.

-Pulver i näsan, en ganska rejäl omgång 300mg som smakar sådär för snoken.

Jag är nu redo för det stora landet, lägger mig i sängen, sätter i propparna, spellistan är nästan bara fylld med klassisk musik, Vivaldi är att föredra, fiolerna alltså, får gåshud bara av att tänka på detta i nyktert tillstånd, andra stora tonsättare som Beethoven är för mörk & inget jag har vant mig vid ännu. Drar upp täcket, jag är redo för en lugn stund med musiken som ett hjälp medel. Jag kommer låta den styra mig vart hen de än må barka. Lugnt? -Det blev inte riktigt så.

TRIPP 0-15min.

Mitt synfält börjar krulla ihop sig, precis som tunnelseende uppbyggt av en jätte spiral, desorienteringen börjar kännas påtaglig. Satan, DPT alltså, de skjuter verkligen iväg en fort, fortare än någon annan substans har gjort med mig genom nasalt bruk. Känns alltid lite kusligt att besöka DPT världen än idag faktiskt, trots att jag har upplevt ett flertal kompletta ego upplösningar på ett antal substanser. Om jag skall vara ärlig så känns kusligheterna bara minuterna innan överträdelsen, då man inte hinner reflektera så mycket över de hela innan man är iväg, till skillnad mot svamp som kan vara en ren pina innan själva peaken. Att jag har med mig en stor dos respekt för denna substans är självklart också en bidragande faktor till att jag kan bli lite nervös inför träffen.

Hör musiken! Oj, de låter som de kommer som ett eko, väldigt väldigt långt borta, över mig, under mig, runt mig & så tillbaka. Musiken strömmar in från ett angränsande rum, hörs i slowmotion. Ser musiken! Förknippar starkt ord & färger med musiken, dem blir ett ibland. Sen försvinner musiken! Börjar vrida mig i sängen, propparna föll ut, shit jag vet fan inte vart jag är, ouff, kroppen känns tung som bly, redan här kan jag lämna min kropp, som en typ av ”out of body experience” om jag verkligen koncentrerar mig, men de är svårt då lätt ångest håller tillbaka mig.

Att få med sig musik upp i en ego upplösning är förövrigt bland de vackraste som finns & bland de svåraste som finns är att beskriva känslan med ord, de går inte, de måste upplevas! Som att musiken & alla dina sinnen sluts samman & upplöses tillsammans, du kan bokstavligen åka på eller i musiken ut i universum, har du turen blir ni ett med varandra, att se musik som ord & färger är bara början! Annars är musiken oftast de som styr hela min tripp, utan musik vore jag ingenting, nåja i varje fall upp till nivå 4, sen existerar inte det mänskliga jaget något mera och då kan vad som helst hända med eller utan musik.

Jag har seriöst börjat tro på strängteorin efter att ha tagit med mig musiken upp!

TRIPP 15-60min.

Den korta inskolningen är nu över & jag tappar tidsuppfattningen totalt. Egot är helt upplöst & vem, vad, varför existerar inte. Jag existerar inte! Fysiska lagar existerar inte, då jag alltid har mycket svårt att urskilja upp, ner, höger, vänster på höga doser DPT.

Jag är här nu, helvete vad fascinerande det är, guld, extremt mycket guld pulserar runt i rummet, två horisontella tunnlar i guld, som nästan möts i mitten & där packar dom upp skivor på skivor på skivor av rent guld, allting har liv & rör sig, jag kan vara vart som helst i universum.

Får en stark känsla av att detta högst väl ordnade guld inferno är förknippat med livet & hela min existens, som att öppna Pandoras ask & inse att de inte fanns något mera utvecklande svar än detta. Känner mig samtidigt så ensam, allt är borta, familj, vänner, djur & miljö, kvar är bara jag, som en ensam gud i min egen existens, & jag återföds, gång på gång, detta ter sig ganska obehagligt då jag uppfylls av en stark känsla av att behöva leva för evigt. I ärlighetens namn känner jag mig både död & levande samtidigt, de är inte begripligt & jag har mycket svårt att fånga känsla.

Guld infernot kommer nu rakt i mot mig, åker som jag uppfattar det igenom mig, till skillnad från förut då jag var en åskådare som kunde betrakta hela spektaklet utan att störa de. Det är mycket mera guld nu, jag ser rakt in i de & det har expanderat. Åt alla dess håll är de guld, relativt små guld pelare liggandes ner, åkandes, växandes, färgen orange börjar uppenbara sig på pelarna, som orange målarfärg som sakta rinner. I mellan dessa pelare är de mörker, totalt mörker som gör mig rädd då de ibland försöker ta sig in i guldet, men guldet ger inte vika det minsta.

Ni ska nu inte tro att dessa guld pelare är ett enda stort kaos, nej nej, det är av högsta symmetriska form, extremt välordnat, nästan av abstrakta proportioner & ingenting jag skådat i nyktert tillstånd, inte ens i mina drömmar har jag sett något liknande.

Tiden uppenbarar sig i en märklig form, tiden liksom åker med dessa pelare som en gäst, vet inte vad den vill säga mig, jag kan inte se den bara känna den. Har också en stark känsla av att hålla andan, ni vet när man åker berg & dalbana nerför, eller åker motorcykel i mycket hög hastighet & man får svårt & andas, denna känsla bär jag med mig genom hela den här trippen & de känns som jag får luft först när jag öppnar ögonen nykter igen.

En helt otroligt stor vägg av svart tonar upp sig. I nerkant och så långt ögat kan nå byggs massa spiltor upp av grön & blå laser. Dessa spiltor är för mänskligt bruk, någon mer än jag som får Matrix vibbar?

Allt runt omkring är evighetens mörka materia.

TRIPP 60-220min.

Tiden har för länge sedan slutat existera, men eftersom aco har en tendens att slå på ungefär en timma efter intag, alltså betydligt längre efter DPT så är det min egen slutsats att här någonstans slår acot in & förändrar hela trippens karaktär. Allt blir mycket klarare & ljusare. Även det egna jaget är tillbaka, fast ändå inte. Ser mig själv ur tredje person, ni har säkert upplevt fenomenet i någon dröm någon gång, alltså jag är en åskådare av mig själv, som att min själ med ögon tittar ner på vad kroppen gör.

Det lilla materia som är kvar av mig ligger ut smetat i en av spiltorna. Min far tonar upp sig, som en kolossal Buddha, fast jag får mer känslan av att han är Buddha än att i själva verket se Buddha. Uppryms av en väldig vördnad & respekt, min far som redan har förstått allting, nu är de dags för mig att fatta, ingenting sägs, allting sker via tankeläsning.

Känslan av att vara i universums centrum kommer till mig, att hela universum tittar på just mig, det är något viktigt som skall ske. Min far känns som gud, men jag begriper ganska snabbt att min far är utsänd av gud & jag i min tur är en liten lärjunge som skall skolas in, jag ska bara bli av med det sista dammet under mina vingar.

Så händer det, vi liksom stiger upp till en annan dimension jag & min far, jag bryter igenom totalt, precis som när Neo svalde pillret & fick se sanningen. Jag kastas upp naken på ett för mig behagligt underlag, men jag mår inte dåligt av de jag känner & ser så som Neo gjorde, nej jag fylls av något så extremt att jag aldrig varit med om något liknande.

Sankte Pär slog precis upp dörrarna till paradiset & jag öppnar ögonen, den väldiga extas som upprymmer mig är mer än jag klarar av, som att ha tagit alla Excstasy tabletter samtidigt i hela världen men de ändå inte räcker till för att beskriva känslan. Inget mörker alls existerar, enbart kärlek, medkänsla, vördnad & förståelse för precis allting. Att säga att jag hamnat i Nirvana är en underdrift.

Jag är i någon slags artificiell & biologiskt upplyft framtids kosmos där ingenting går att
dölja, allt häger samman, allt är ihop kopplat, min hjärna kan se & känna lika mycket som alla datorer kan, de är ingen skillnad på någonting längre. Här uppe är tankeläsning telepati & metafysiska upplevelser vardagsmat.

Det är mycket vackert här, som i en fler multiplicerad Avatar värld.

Befinner mig i en jättekupol byggd av jätte ekar, där all universums data samlas & man kan välja vad man vill & göra exakt vad man vill, fysiska lagar är inte längre något hinder för utvecklingen & jag har precis slagit upp ögonen i denna fantastiska värld!

Möjligheterna är så oändliga att dom inte finner några gränser. Jag är som en jätte bebis som häver ur mig mitt första skrik.

Min far sitter på en jättelik tron, med en Gandalf trollstav, han är ungefär hundra gånger större än mig, då jag ligger naken & utlämnad åt mitt nya öde. Alla tankar som jag någonsin tänkt har redan gått igenom mig, alla mina misstag har gått igenom mig och bearbetats, som en jättelik nära döden upplevelse fast du dör & vaknar upp här. Alla i rummet har också genomgått denna förvandling, för länge sedan & dom har nu fått ta del av min upplevelse & känt & tänkt exakt de jag nyss gjorde. De går inte att dölja någonting här.

Ödmjukheten & tacksamheten är så total att jag är nära att gå sönder invändigt, samtidigt som den enorma eufori extasen håller mig i schack som flera hundra invändiga orgasmer. Jag har aldrig upplevt en totalare lycka. & jag har aldrig i hela mitt liv upplevt en kraftfullare eufori.

Mina syskon är nu också här. Mitt emot min far i tronen uppenbarar sig en till tron, de är min mor, lika stor som min far, & jag orkar inte mera, jag börjar gråta. Jag vet att jag varit elak i mot dessa människor, jag vet det & dom förstår & förlåter mig. Kan inte utelämna någonting längre, det är en del av livet tankeläses de in i min hjärna, som känslor som utsöndras i luften av dom jag älskar allra mest, in i min själ. & jag tänker & känner kärlek tillbaka till dessa människor & dom förstår. Jag vill springa fram & krama alla men det behövs inte.

Även andra betydande medmänniskor uppenbaras, men på avstånd, Astrid Lindgren, Mandela & Bob Marley för att nämna några, dom ler åt mig, jag förstår att detta är himmelen & att man endast kommer hit upp när man avlidit, jag förstår också att man kan komma hit & besöka detta land med hjälp av en ego upplösning, som att gästspela lite, bli frälst & återvända som en återfödd. Om jag nått hit på grund av att jag avlidit eller tagit något ter sig en smula förvirrande, har ingen aning, jag kan lika gärna vara död.

Trippen får plötsligt en erotisk touch, kvinnor som jag både känner & är bekanta med uppenbaras, nakna, precis som jag. Ingen skäms oavsett hur gud skapade en. I den här världen råder hundra procentig jämlikhet sedan länge, kvinnorna vet redan på förhand vilka män dom vill ha sex med & vice verca. Mycket praktiskt kan tyckas då man slipper fiska runt på krogen efter ett ligg!

En kvinna jag har varit bekant med en längre tid uppenbaras på en tigerpläd, hon är mycket vacker i verkliga världen, men ter sig ännu vackrare i denna, hon är lekfull, mycket lekfull, hon vrider sig som en kelig kattunge runt på pläden & hon förför mig genom tankenskraft, som på ett mdma moln av känslor tar hon ögonkontakt med mig & någonstans här är jag inte längre en betraktare av det egna jaget utan jag är jag igen. Jag ser tillbaka in i hennes vackra & lekfulla ögon & förstår att jag för länge sedan hade kunnat få henne, om jag bara hade vågat, det var min fåfänga & mitt stängda ego som höll tillbaka mig i den värkliga världen.

Allting runt omkring sprakar & pulserar av så mycket liv & kärlek. Ifrån ingenstans kommer mina katter springandes i mot mig, även mina två avlidna hundar kommer fram, dom viftar på svanen, dom slickar mig i ansiktet, dom är så tacksamma för att jag varit en sådan fin husse åt dom, & jag knäcks helt, min känslomässiga struktur kapitulerar fullständigt & kollapsar. Tårar, tacksamhet, glädje, kärlek, respekt, vördnad & visdom blandas i en enda stor känslovåg.

TRIPP 220- 240 min.

Är tillbaka i sängen, min familj står i dörröppningen, som att jag kallade på dom i mina drömmar & dom lyssnade, men är dom verkligen där? Orkar inte titta. Vet ärligt inte vad som är verklighet längre, mörka rädda känslor uppstår i mig, jag vet att i denna värld (den vanliga) får man inte bete sig hur som helst, man måste följa vissa normer, man får inte sticka ut från mängden. Får känslan av att ambulans & polis står utanför på gatan & bara väntar på att få sparka in min dörr & släpa ner mig till psyket. Snälla ber jag, jag vet att jag inte vet vad som är verklighet längre men ge mig en lugnande, bara en så ska ni se att det släpper, vill inte visas upp såhär. Vill inte bli hånad. Jag måste ha skrikit & skrämt grannarna annars hade aldrig kavalleriet kommit.

Verkligheten & illusionen av den nyss upplevda upplevelsen pulserar runt i hjärnan, ibland fattar jag vad som hänt i nästa sekund inte, som fragment i hjärnan som måste ha tid att lägga sig på plats för att förstå vad som verkligen hänt.

240 min. TILLBAKA.

Vrider mig runt i sängen, ååå shit, är helt slut, som att dom senaste fyra timmarna tillbringades i en centrifug som ett steg i rätt riktning för den mänskliga utvecklingens skull. Sängen är flera decimeter ifrån väggen, täcket ligger ihop lindat på golvet, mobilen ligger i 4 delar på golvet, till & med sängbordet har fått sig en törn, kläder är blöta & mina katter är livrädda. Satan jag har verkligen tumlat runt i trippen. Undrar om jag skrek också. Tankar på polis & dylikt var såklart bara illusioner ur ett trött medvetande som fått på gränsen för mycket eufori i sig.

Ligger kvar ett tag & försöker memorera trippen som varigt. Reser mig till sist & går till toaletten, oj, jag är ännu helt påtänd på acot, shit hela golvet går i vågor, tittar mig runt, hela badrumet sprakar & glittrar, men jag är för trött för att orka reflektera mera över det.

Vilar ytterligare någon timma, duschar, äter & dricker vatten. Är relativt normal efter ytterligare någon timma & kan fungera klokt med min riktiga omvärld igen. Tog dock flera dagar att inse att detta verkligen bara var en tripp & flera månader att få bort dom sista tvivlen då trippen var så pass stark för mitt psyke att de upplevdes många hundra gånger starkare än verkligheten. Jag gick länge runt & hade en känsla av att inte tro på någonting, att inte lite på världen är en sanning med modifikation. Då denna ”illusion” var så subtil till verkligheten att de tar sin lilla tid att ”läka” hjärnan & dess ego.

EFTERORD.

En av dom mest givande tripparna för min egen utveckling, verkligen, har seriöst försökt leva som jag blev lär i trippen & tro det eller ej det funkar. De synsätt jag har på världen har ändrats radikalt, att göra så mycket gott i min egen existens är mera regel än undantag numera.

När alla bitarna är på plats, välmående, träning, kost, ödmjukhet & vänlighet så kommer ni förstå vad sann healing handlar om, att ni inte ens var sjuka från första början! Skam, skuld & rädsla, de är ingenting, det är den största illusionen av dom alla! Det var bara lite smuts under era vingar, universum älskar er & ni är perfekta jävla människor precis så som just du är!

Förövrigt var det oavsett personlig utveckling eller inte en mycket mycket fin upplevelse som jag önskar att alla människor får uppleva innan ni tar steget från jordelivet. Kan hända att ni kommer se döda mer mera glädje & förståelse än innan, vem vet.


Amor vincit omnia.

Grym rapport! 5/5

Fantastisk rapport! Denna kombinationen är så sinnessjukt bra så det finns inte ord. Keep up och ta det lugnt med doserna.

5/5.

Helvete vilken resa, 5/5 helt klart!

Får man fråga om din far & mor lever, eller hur var det med det?

Min mor, far, syskon & katter lever Det är "bara" hundarna, Astrid, Mandela, Bob, Pac & Amy som är mer eller mindre döda

Edit: Slutet ska de så klart stå svans INTE svan, haha. Även "Kan hända att ni kommer se döden med mera glädje & förståelse än innan, vem vet" är såklart den rätta stavelsen. Sorry för det.

Har blivit två ganska tunga trippar till efter denna, dock inget DPT. Håller på att i sinnet planera in nästa stora tripp, förmodligen blir det, DPT, ACO + special. MEn det kommer nog dröja några veckor & blir det tripprapport på den så kommer de säkert dröja ytterligare månader

Så längre, trippa säkert

Väntar spänt!

Hur länge sen var det det här hände förresten?

Skulle säga 10 veckor sedan kanske

Grym rapport! 5/5

Låter verkligen som du var på besök i himlen. 5/5