Det är en helt annan känsla än att se det på TV. Du hör för det första inga kommentatorer. Klacken, bakgrundsmusiken, ja ALLT är bullrigare och mer bastant. Sedan ser isen ut som en stor sjö på TV, medan den verkligen känns
pygmé när man väl ser den live. Spelar motståndarlaget i PP, känns varje skott mot mål livsfarligt, det är som en helt annan känsla. Och kollar man på spelarna och målvakten kan man ibland fnissa lite för sig själv, för det syns verkligen att dom tar det på absolut blodigaste allvar. Kolla in ansiktsuttrycken på spelarna i laget som spelar i BP, så ser du hur seriöst detta är.
Dock är det lite annorlunda när det kommer till landskamper. Dom där fanatiska supportrarna man talar om hittar du nästan aldrig på läktaren när Tre Kronor spelar. Visst, någon klick i ena hörnet finns väl, men knappast hela arenan. Vill man känna på publiktryck är det nästan enbart klubblag som gäller. För om du förväntar dig samma fanatism när Sverige spelar på hemmaplan, ja då blir du nog besviken. Dom är hemma och dricker öl framför tv:n.
Men att se Kanada i Kanada är någonting annorlunda.
DÄR snackar vi!