Detta är en fundering jag har haft länge. Det är lite svårt att förklara, och jag har garanterat fel redan när det kommer till hur universum är uppbyggt osv.
Nu vet jag inte exakt hur universum expanderar. Rent logiskt borde det väl expandera som en bubbla?
Om vi kan se 13 miljarder ljusår bort (straxt efter big bang), då måste det betyda att vi befinner oss på en distans av 13 m.ljusår bort från originalsmällen? Det betyder ju att den punkten färdats i samma hastighet som ljuset, vilket inte går ihop? :/
Om man tänker såhär. Hur långt har den punkt vi befinner oss idag (jordens position i universum) färdats från ursprungssmällen? Den distansen borde ju vara en bråkdel av distansen som ljuset täckt på den tidsintervallen?
Kort sagt, det känns som att vi kan se ljus som borde ha åkt förbi oss för längesen?
Vi kan se så långt bort i universum med hjälp av ögonen universum skapat för X antal år sedan. Vi kan sedan behandla det ögonen ser på något jävla höger i den konstiga grejen vi alla har i huvudet som vi svenskar kallar hjärnan.
Detta är en fundering jag har haft länge. Det är lite svårt att förklara, och jag har garanterat fel redan när det kommer till hur universum är uppbyggt osv.
Nu vet jag inte exakt hur universum expanderar. Rent logiskt borde det väl expandera som en bubbla?
Om vi kan se 13 miljarder ljusår bort (straxt efter big bang), då måste det betyda att vi befinner oss på en distans av 13 m.ljusår bort från originalsmällen? Det betyder ju att den punkten färdats i samma hastighet som ljuset, vilket inte går ihop? :/
Om man tänker såhär. Hur långt har den punkt vi befinner oss idag (jordens position i universum) färdats från ursprungssmällen? Den distansen borde ju vara en bråkdel av distansen som ljuset täckt på den tidsintervallen?
Kort sagt, det känns som att vi kan se ljus som borde ha åkt förbi oss för längesen?
Universum expanderar inte från en punkt, ett centrum. Utan hela universum expanderar åt alla håll samtidigt. Det finns ingen punkt där ursprungssmällen skett och solsystemet färdats från. Sen kompliceras det hela med att man måste skilja på universum och det synliga universum.
Jag är urdålig på att förklara det här så jag grävde fram några länkar som förhoppningsvis hjälper.
Universum expanderar inte från en punkt, ett centrum. Utan hela universum expanderar åt alla håll samtidigt. Det finns ingen punkt där ursprungssmällen skett och solsystemet färdats från. Sen kompliceras det hela med att man måste skilja på universum och det synliga universum.
Jag är urdålig på att förklara det här så jag grävde fram några länkar som förhoppningsvis hjälper.
Då vill jag fylla på med: hur kan man då ens i fantasin tro vi (fysiskt) skall kunna färdas till andra världar?
Det mål vi skulle ha på en sådan resa skulle ju hela tiden försvinna längre bort.
Läste i samband med gårdagens nyhet att i början skulle universum ha utvidgat sig snabbare än ljuset(!) vilket skulle vara helt OK enligt fysiker, då det var just expansionen av universum det gällde. Vet inte med vilken hastighet det sker med idag men det känns som vi i och med expansionen har en slags inbyggd spärr mot att hälsa på varandra i universum.
Har alltid tyckt det är en befängd ide att tro att vi skall släpa med oss våra kroppar om vi åker till andra planeter. Skall vi göra sådana resor måste vi vänta på det Natasha Vita-More kallar "Substrate-Autonomous Person" eller “Primo Posthuman”. Dom kan man lägga in på en usb-sticka, fildela eller på annat sätt mycket enkelt transportera.
Om vi kan se 13 miljarder ljusår bort (straxt efter big bang), då måste det betyda att vi befinner oss på en distans av 13 m.ljusår bort från originalsmällen? Det betyder ju att den punkten färdats i samma hastighet som ljuset, vilket inte går ihop? :/
Vad jag kan se utav det du skriver har du i alla fall kommit till insikt att ju längre bort vi tittar, desto längre bakåt i tiden ser vi.
So far so good.
Den kosmiska bakgrundsstrålningen härstammar från när universum var ~380 000 år. Det var då universum blev "genomskinligt", eftersom fotonerna kunde propagera fritt utan att absorberas direkt av den varma, joniserade gasen.
Men, tänk en foton och dess resa genom universum fram till oss idag. När den började så var universum mycket mindre än idag och det var också förbaskat länge sedan.
Så nu idag, när den träffar våra detektorer, har universum hunnit expandera och avståndet idag är mycket längre än den sträcka som den färdats.
Fotonen själv har färdats 13.8 miljarder ljusår fram till oss, men avståndet till den plats där den emitterades är idag ungefär 46 miljarder ljusår. Vilket så klart beror på att universum har expanderat och blivit större sedan den startade.
Den kosmiska bakgrundsstrålningen är så klart galaxer idag, men vi ser det inte som galaxer.
Liknelse;
Du sitter i en bil och ska åka från Stockholm till Göteborg. I bilen har du en trippmätare som hela tiden visar hur långt du åkt. Du nollställer din trippmätare och åker i en konstant hastighet av 100km/h.
När du kommer fram till Göteborg så kommer trippmätaren visa att du tillryggalagt 470km. Inget konstigt med det.
Vad skulle nu en konstant expansion göra med din resa?
Ja det blir tre olika avstånd.
Sträckan mellan städerna när du startade var mindre än 470km.
Sträckan som du tillryggalagt är 470km.
Sträckan mellan städerna när du är framme är större än 470km.
Tänk nu på universum, där bilen är ljuset från galaxer som färdas genom det expanderande rummet.
- Vi observerar en galax att vara 5 miljarder ljusår bort. Det motsvarar den sträcka ljuset tillryggalagt genom rummet. (Dvs dig i bilen).
- Avståndet mellan oss och galaxen var kanske 4 miljarder ljusår när ljuset startade.
- Avståndet mellan oss och galaxen är kanske 6 miljarder ljusår idag.
Ju längre bort vi observerar en galax att befinna sig, desto längre bort kommer den att vara idag.
Ju längre ut i universum vi studerar, desto yngre var även universum när ljuset startade. Så när vi observerar den kosmiska bakgrundsstrålningen så kommer ljuset ha färdats 13.8 miljarder ljusår. Men den materian har sedan den tiden klumpat ihop sig och bildat galaxer som idag befinner sig 46 miljarder ljusår bort.
Då vill jag fylla på med: hur kan man då ens i fantasin tro vi (fysiskt) skall kunna färdas till andra världar?
Det mål vi skulle ha på en sådan resa skulle ju hela tiden försvinna längre bort.
Det beror på... I det stora hela så utvidgar sig universum, men t.ex. vår närmaste stjärna alpha/proxima centauri så närmar sig faktiskt solen med 25.1 ± 0.3 km/s. Och det finns naturligtvis andra stjärnor som också kommer närmare eller förflyttar sig längre bort.
Ett sätt att tänka som hjälper: Inget kan överskrida ljushastigheten i ett lokalt referenssystem. Men det finns inget som säger att två lokala referenssystem inte kan röra sig bort från varandra snabbare än ljushastigheten.
Universum expanderar inte från en punkt, ett centrum. Utan hela universum expanderar åt alla håll samtidigt. Det finns ingen punkt där ursprungssmällen skett och solsystemet färdats från. Sen kompliceras det hela med att man måste skilja på universum och det synliga universum.
Jag är urdålig på att förklara det här så jag grävde fram några länkar som förhoppningsvis hjälper.
Väldigt intressant. Har hört konceptet innan men aldrig riktigt fattat (fattar fortfarande inte). Min hjärna får snart en overload-kortslutning kan jag tala om.
Nu börjar jag förstå varför man illusterar universums expansion i konform. Det känns lite som en femte dimension lurar i krokarna? Jag förstår konceptet av ballongen, och kan se det framför mig i 2d perspektiv, men när vi pratar 3d så tappar jag bort mig.
Säg att universum består av ett oändligt antal små bubblor av "space". Och varje enskild bubbla expanderar och inga bubblor kan tränga igenom någon annan. Då får man ju ett resultat som liknar detta (då rör sig alla galaxer från varandra, lika mycket).
Går man i motsatt riktning och krymper alla små bubblor så kommer man ju tillslut till en enad punkt.
Hade detta kunnat jämföras med mörk materia? Har jag löst universums mysterie?
Vad jag kan se utav det du skriver har du i alla fall kommit till insikt att ju längre bort vi tittar, desto längre bakåt i tiden ser vi.
So far so good.
Den kosmiska bakgrundsstrålningen härstammar från när universum var ~380 000 år. Det var då universum blev "genomskinligt", eftersom fotonerna kunde propagera fritt utan att absorberas direkt av den varma, joniserade gasen.
Men, tänk en foton och dess resa genom universum fram till oss idag. När den började så var universum mycket mindre än idag och det var också förbaskat länge sedan.
Så nu idag, när den träffar våra detektorer, har universum hunnit expandera och avståndet idag är mycket längre än den sträcka som den färdats.
Fotonen själv har färdats 13.8 miljarder ljusår fram till oss, men avståndet till den plats där den emitterades är idag ungefär 46 miljarder ljusår. Vilket så klart beror på att universum har expanderat och blivit större sedan den startade.
Den kosmiska bakgrundsstrålningen är så klart galaxer idag, men vi ser det inte som galaxer.
Liknelse;
Du sitter i en bil och ska åka från Stockholm till Göteborg. I bilen har du en trippmätare som hela tiden visar hur långt du åkt. Du nollställer din trippmätare och åker i en konstant hastighet av 100km/h.
När du kommer fram till Göteborg så kommer trippmätaren visa att du tillryggalagt 470km. Inget konstigt med det.
Vad skulle nu en konstant expansion göra med din resa?
Ja det blir tre olika avstånd.
Sträckan mellan städerna när du startade var mindre än 470km.
Sträckan som du tillryggalagt är 470km.
Sträckan mellan städerna när du är framme är större än 470km.
Tänk nu på universum, där bilen är ljuset från galaxer som färdas genom det expanderande rummet.
- Vi observerar en galax att vara 5 miljarder ljusår bort. Det motsvarar den sträcka ljuset tillryggalagt genom rummet. (Dvs dig i bilen).
- Avståndet mellan oss och galaxen var kanske 4 miljarder ljusår när ljuset startade.
- Avståndet mellan oss och galaxen är kanske 6 miljarder ljusår idag.
Ju längre bort vi observerar en galax att befinna sig, desto längre bort kommer den att vara idag.
Ju längre ut i universum vi studerar, desto yngre var även universum när ljuset startade. Så när vi observerar den kosmiska bakgrundsstrålningen så kommer ljuset ha färdats 13.8 miljarder ljusår. Men den materian har sedan den tiden klumpat ihop sig och bildat galaxer som idag befinner sig 46 miljarder ljusår bort.
Tack för svaret, dock måste jag erkänna att jag känner mig ännu mer snurrig nu än innan
Jag förstår analogin, vilken var väldigt bra! Jag försår konceptet av ett expanderande rum, som i sin tur tänjer ut sträckan ljuset färdats i, men...:
"så när vi observerar den kosmiska bakgrundsstrålningen så kommer ljuset ha färdats 13.8 miljarder ljusår. Men den materian har sedan den tiden klumpat ihop sig och bildat galaxer som idag befinner sig 46 miljarder ljusår bort."
Det betyder ju att materian färdats längre än ljuset, och isfall färdats snabbare?
"så när vi observerar den kosmiska bakgrundsstrålningen så kommer ljuset ha färdats 13.8 miljarder ljusår. Men den materian har sedan den tiden klumpat ihop sig och bildat galaxer som idag befinner sig 46 miljarder ljusår bort."
Det betyder ju att materian färdats längre än ljuset, och isfall färdats snabbare?
Egentligen fördas inte materian och galaxerna i rummet, utan det är rummet som expanderar.
Nu har visserligen galaxer en viss rörelse i rummet relativt varandra, men på stora avstånd spelar denna ingen roll.
Hastighetsbegränsningen (ljusets hastighet) gäller för materia i rumtiden, när de förflyttas. Men det gäller inte när rumtiden självt expanderar.
Likt myror som springer på en ballong du blåser upp. Hastigheten som två myror har relativt varandra då dom springer ifrån varandra begränsas i hur snabbt dom kan springa. Men om du samtidigt blåser upp ballongen kommer dom avståndet att öka ännu snabbare.
Eller, om de springer mot varandra kommer dom aldrig mötas, om du ballongen expanderar tillräckligt snabbt.
Poängen: även om myrorna är blixt stilla på ballongen när du blåser, ökar deras inbördes avstånd. Det utan att dom faktiskt rör på sig.
"But what about the picture you saw in the last article (see above), which showed our solar system at the center of giant sphere, the surface of which is the edge of the observable universe, some 46.5 billion light years away."
Hur vet man det? Eftersom man uppenbarligen inte kan se längre än 13-14 miljarder ljusår?
Universum är 13-14 miljarder år gammalt. Men ändpunkten av det synliga universum är 46 miljarder ljusår bort.
För att detta ska gå ihop så måste universum expandera snabbare än ljusets hastighet? Eller?
Om inte detta får en att fundera så vet jag inte vad!
Egentligen fördas inte materian och galaxerna i rummet, utan det är rummet som expanderar.
Nu har visserligen galaxer en viss rörelse i rummet relativt varandra, men på stora avstånd spelar denna ingen roll.
Hastighetsbegränsningen (ljusets hastighet) gäller för materia i rumtiden, när de förflyttas. Men det gäller inte när rumtiden självt expanderar.
Likt myror som springer på en ballong du blåser upp. Hastigheten som två myror har relativt varandra då dom springer ifrån varandra begränsas i hur snabbt dom kan springa. Men om du samtidigt blåser upp ballongen kommer dom avståndet att öka ännu snabbare.
Eller, om de springer mot varandra kommer dom aldrig mötas, om du ballongen expanderar tillräckligt snabbt.
Poängen: även om myrorna är blixt stilla på ballongen när du blåser, ökar deras inbördes avstånd. Det utan att dom faktiskt rör på sig.
Okej nu känns allt mer logiskt. Det synliga universum har en diameter på runt 92 miljarder ljusår.
Nu tycker jag dock att det borde vara tvärt om! Om nu universum expanderar såpass mycket snabbare (relativt) än ljusets hastighet, då borde vi åkt ifrån det 13 miljarder år gamla ljuset för längesen?
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Stöd Flashback
Swish: 123 536 99 96Bankgiro: 211-4106
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!