Mats Olsson och Expressen

Någon som vet vad det är för sjukdom Mats Olsson har?
Ekwall nämner det på sin twitter här, låter ju som rätt allvarligt, cancer??

https://twitter.com/Ekwall/status/281296776739319808

Diabetes.

Som en följd av överdrivna njutningar kan man antaga.

Han bor tydligen i New York nuförtiden. Blev väl för jobbigt att bo med de
förhatliga rasistiska svenskarna som inte förstår att uppskatta hans genialitet.

Han förkommer på YouTube, i diverse inslag för Expressen och TV4, med
mycket få visningar och ännu färre "thumbs up"

Noterbart är att Mats Olsson Expressenkrönikör alltid är placerade allra längst ned på www.expressen.se/sport.

Det är nog bara tidningsköpare som fortfarande läser vad han skriver. Han är slut.

Jag trodde det var ännu bättre. Jag trodde att han inte längre publicerades.

Jag kan inte fatta att jag läst igenom hela denna tråd, varav hälften måste handlat om ifall han har semester eller är utbränd.
Vad gör Mats Olsson nu för tiden? Har han börjat leverera bättre texter? Har han sjunkit djupare ner i träsket? Lever han?

Idag så kör han pådd med Ekvall,och Mats Olsson måste ha varit mycket i spriten,för gud vad gaggig han har blivit

I en av alla sina usla krönikor för ett antal år sedan gav han sig plötsligt - och utan kontakt med krönikans innehåll för övrigt - på gästerna i ett sprithak han nyligen besökt i sitt New York.
Det var många ord från Olssons penna vilka losers de var i utseende och uppträdande och språk.

Undertexten - som inte Olsson begrep att läsarens skulle se - skrek ut, att här hade en illa fyllesjuk och sjavig typ som Olsson ramlat in på haket för en återställare, och bemötts av blickar och kroppsspråk av gäster som sargade stollens självkänsla.

Alltså avlastande och projicerande dyngskrivande på gästerna som vågat möta den Store Redaktören så.

Halvalkad och diabetiker efter många år som journalist på Expressen. Vad är nytt under solen? Olsson blev journalist på den tiden man "drack lunch" på tidningarna och man firade upplageökningar med att köpa ut tre flak starköl och några vinare till personalen. Journalisterna från 1970 och 80-talet vittnar om när vaktmästaren hade som uppgift att ta upp order från journalisterna och gå till systemet för att köpa ut på fredagarna. Det var gamla goda tider det.

I måndags var han gäst i podcasten Lundh. Det var ett till stora delar egendomligt stelt samtal två gamla kumpaner emellan. Halvvägs in började jag fnissa lite och undra för mig själv: är det här verkligen den Mats Olsson som Lundh själv, Ekwall och alla andra gamla journalister vurmar så mycket för, den här tröga gamla skånska gubben?

En trist intervju och Mats Olsson verkade inte ha reflekterat särskilt mycket över nånting egentligen, kanske är han rentav lite korkad. Han måste ha haft en enorm tajming i när han kom fram för att bli så stor som han blev.

Lyssnade också på den podcasten och det var en lång intervju där Olsson snällt svarade på frågorna om sin långa karriär i journalistbranschen. Allting präglades av gamla artiklar, gamla matcher, gamla spelare. Gammalt, gammal och gammalt. Någon slags sammanfattning av livet som påminde lite om ett begravningstal. Fick intrycket att Olsson är en skotträdd gammal man som är livrädd för all form av kritik, något som han fått i stora mängder iom att Internet slagit igenom de senaste 25 åren.

Och det fick honom tydligen att haverera i mitten på 00-talet. Mordhot och polisbevakning samt råa utskällningar via mejl fick honom att baxna. T.ex. slutade han skriva om fotboll från Stockholm när det blåste som värst. Och mordhot och fula utskällningar är förstås inte ok, men någonstans fattar man varför många avskyr honom. Olsson har ett överlägset sätt, en nedlåtande attityd och ett glödande hat dem som misshagar honom, typ Sverigedemokrater.

Han berättar fö att hans förlag inte vill ge ut fler av hans deckare p.g.a. att "det inte verkar vara en bra idé". En omskrivning för att han skriver skit.