Sminkar & rakar man sig så stödjer man könsmaktsordingen & är ingen riktig feminist

Haha jaja...högtidliga tillfällen var det ja.

jag skulle vilja ändra runriken till:

Sminkar & rakar man sig så stödjer man inte könsmaktsordingen & är ingen riktig antifeminist!

go boys! mascara on!

Jag är inte mindre feminist för att jag sminkar/rakar mig. Jag har lärt mig det sedan jag var ung, jag har varit offer för idealen, jag ogillar idealen. Men jag har lärt mig känna mig ful och hemsk som orakad.

Men det handlar också om att det inte ska finnas några förskrivna regler på hur en "man" och en "kvinna" SKA se ut. Kraven på kvinnors utseenden och kroppar måste ni ju erkänna är de som är mest i fokus, även om det finns en massa objektifierade män i t ex. reklam.

Fast du stödjer ju den rådande könsmaktsordningen då, du skriver "offer för idealen". Är det inte feministernas mål att man som kvinna inte ska vara offer för idealen?

Inte alls så svårt som du tror. 80% beteende och 20% utseende, och utseende kan man manipulera, både kvinnor och män.

Nej, jag stödjer den inte, även om jag kan ha förståelse för att du ser det på det viset. Det är inte helt lätt att vänja sig av med dessa inrotade känslor och press mot "idealet".

Jag går väl åt rätt håll ju äldre jag blir kan jag känna. Självförtroendet sitter inte lika mkt i utseendet som det gjorde när jag var yngre. Kan acceptera att jag inte är "perfekt", kan gå ut utan att "piffa upp mig" bara för jag ska ut o handla lite, sådana saker. Små steg i taget.

Känner också att det som anses sådär perfekt kan vara rätt tråkigt på ett sätt. När jag var yngre hade jag t ex komplex för att mina tänder inte var helt raka. Nu kan jag gilla min lite sneda tand faktiskt och tycka den har en viss charm i sig - att det inte är hollywood-perfekt överallt på kroppen.

Men sen handlar det ju om det fria valet också. Ibland vill man göra sig extra fin t ex. Och det här med rakningen har jag tyvärr svårt att släppa. Det sitter så djupt rotat att jag är "äcklig" om jag är orakad. Tråkigt men sant.

Självklart är det ett mål att inte vara ett offer för idealen, men som sagt, saker ändrar sig inte över en natt. Hoppas du förstår lite bättre hur jag menar.

Hela saken med att vi ska vara jämställda är att vi ska kunna göra hur vi vill trots kön. Så det betyder definitivt inte att något kön ska behöva bete sig som det andra könet för saken med det här är inte att kvinnor ska börja falla i samma stereotyper som män. Det är bara att kvinnor borde kunna göra det.

Sedan kanske du glömmer att män och kvinnor både rakar och sminkar sig (det senare kanske inte lika mycket).

Alltså gäller det att se bra ut, annars får man ju inga fördelar. Och visst vill man ha fördelar, eller..?

Att DU känner, att DU är äcklig, när DU är orakad är alltså könsmaktsordningens och idealets fel? Det kan möjligtvis inte vara så att du FAKTISKT tycker att det är äckligt istället för att det är något samhället har "lärt" dig?

Givetvis skulle 9 av 10 män föredra en rakad kvinna, men jag tror 9 av 10 kvinnor skulle föredra en rakad man.

Jag är man och jag rakar mig. Tycker det är fräschare för min egna skull och även för andras. Win-win.

Jag stödjer dig och tycker att det är så det ska vara, men det är ju att man tror på jämställdhet men samtidigt kan se och uppskatta skillnaderna mellan könen. Men feministrörelsen går ju en annan väg, man vill sudda ut skillnaderna, man vill behandlas helt lika som män men då måste man ju också vara som män dvs
"acceptera mig som den jag är".

För mig sitter då inte feminism i kropp, hår, ful eller fin utan i huvudet/intellektet.
Jag bestämmer för övrigt själv över min kropp.
Det är tyvärr vissa mäns könsmakts ordning och desperata försök att återfå makten genom att spela på det de själva haft som ett krav på en kvinna.
Och ur denne mannens perspektiv samt bestämda åsikt om vad en äkta vara är vad gäller de kvinna och dennes utseende.
Om en man sitter framför mig och klagar på de kvinnor han ser och att de inte tilltalar honom fast han ser både ful och hemsk ut själv. Då finns det liksom en gen kvar i den mannen som lurat honom att tro sig sitta inne med ett slags rättighet och krav på kvinnan men inte på sig själv.
Den mannen tror att det räcker att vara född med en penis.
Det är oftast också den mannen som skriker rakt ut om han ser det han inte är van med att se och kräver av kvinnan: Vad fan, hur törs hon komma där med hår på armar och ben.

Samtidigt som han sitter med matrester i skägget, för liten smutsig tröja med magen hängande utanför byxlinningen och åderbrock som är på väg att explodera. Samt en näsa full av strimlor och öl i handen samtidigt rapar och skriker: Vad fan kärring gör dig vacker för mig!

Självklart är det idealens fel.

Och det är ju det jag som feminist jobbar på hela tiden. Delvis med mina egna känslor, delvis i det stora hela. Att t ex förbjuda retusch i reklam vore ett steg på vägen mot sundare ideal.