Sluta snusa-tråden

Bra kämpat folk!

Bra jobbat! 👍 Ska själv göra ett nytt försök snart men behöver vara mer motiverad innan jag gör det. Senast saknades det.

Frågan är om vissa av oss någonsin blir motiverade?

Många säger att man måste ”vara trött på snuset” för att lyckas.
Jag kommer aldrig tröttna på snuset. Vore det inte för tandköttet, hjärtat och de sjuka priserna så skulle jag fortsätta. Faktiskt. Jag tyckte om att snusa. Gillade smaken och att hela tiden veta att jag hade tillräckligt med snus kvar störde mig inte alls.
Men nu är det så att jag inte har någon självbehärskning. Jag snusar nästan två dosor per dag när jag snusar. Kan inte minska. Med det kommer sämre hälsa och enorma kostnader. Då har jag inget annat val än att sluta.

Vad är din anledning?

Det kan nog mkt väl vara så att jag tillhör den skaran som kanske aldrig blir riktigt motiverad att sluta. Det är på sätt och vis lustigt då anledningen till att jag vill sluta är just hälsan. Om hälsan påverkas negativt som i mitt fall så borde det ju vara motiverande nog för att kasta dosan tycker man.

Får se, jag kanske spottar ut snusen redan ikväll...

Å ena sidan älskade jag att snusa. Det var verkligen en del av mig, och tanken på att sluta gav mig grav separationsångest, nästan en identitetskris. För om jag inte var snusare, vad var jag då? Det här med att ständigt ha en dosa i fickan var så inarbetat, det var en bebisnapp utan like. Och vi vet ju alla hur det går när man försöker vänja nappen av ett barn.

Å andra sidan gillade jag inte tanken på att ständigt förgifta min kropp, en mentalitet jag nog blivit uppfostrad till. Och så var det toleransökningen. Jag snusade mer och mer. Även när det redan sved under läppen. Vissa kvällar framför tv:n kunde jag se mig om ifall någon tittade, och så tryckte jag in mer snus i underläppen eftersom överläppen redan var full. Och så kände jag mig lite dum. Som en fet unge som i smyg försöker trycka i sig morgondagens födelsedagstårta och inser halvvägs att familjen dömande står och ser på.

Så krypande kom en missbrukarsituation, med tillhörande obehagskänslor som följd. Tvång och besatthet och maktlöshet ackompanjerade denna tillvarons guldkant.

Så är det ju inte för alla, många kan ta sin prilla efter varje matintag eller öl eller kaffe genom livet, år ut och år in, och vara fullständigt nöjda, harmoniska rent av, med det. Utan att en tanke på att sluta eller missbruk dyker upp. Och det är helt fine.

Inte för mig dock. Jag gillade det nog för mycket och hade sinnesnärvaro nånstans att inse att det bästa sättet för mig att vinna i detta spel var att inte spela alls.

Dock inte sagt att det var lätt att sluta. När det trevande beslutet var fattat var jag som ett trängt djur. Fast värst var nog första dagen, efter det insåg jag snabbt att jag inte skulle dö och att universum inte skulle vika sig på mitten.

Denna lilla insikt blev som en kick och sporrade mig, den fick mig att blåsa luggen ur pannan och fan ta mig göra det jag egentligen ville, att sluta. För jag trodde verkligen aldrig att jag skulle kunna sluta, aldrig.

Förrän jag börjat verkligen skrapa på ytan dag ett. Det var som ”what the...?”

Ett tips; testa Champix.

Bra skrivet, som alltid kompis.
Känner så väl igen mig i skräcken för att sluta. Hur man föreställer sig att det ska bli så fruktansvärt. Kommer man klara det? När man väl bestämt sig och slutat så är det inte så hemskt som man föreställt sig.
Klarar man de första två veckorna så har man bara det psykiska beroendet att värja sig mot. Det är också när man glömmer bort varför man slutade som man lätt kan falla dit.

Tror inte jag skulle vilja prova det efter att ha läst om biverkningar folk fått. Ska nog försöka klara mig utan det tror jag. Den här gången provar jag att minska ner på snusandet (för att till sist inte snusa alls) istället för att sluta tvärt. Bara tagit en snus idag..

Kämpa på, bro 😀

Trappa ner om du tror på det. Därefter gäller noll säkerhetslinor.
Ingen nostalgisk ”sista dosa” väntande i kylen.
Inga belöningssnus för att fira nåt efter 2 veckor (när man kan bli svag).
Inga ”bara när jag festar”.
Inga ”nä men jag tänkte börja köra en snus om dagen bara, det är ju ändå mycket bättre än att snusa fullt ut, eller?”
Glöm det. No nothin’ gäller. Lär dig leva utan, det går hur bra som helst om du vill.

Om du vill, alltså.

Jag äter själv Champix och har inga problem. Var precis som dig skeptisk, men valde att ge det en chans - kan ju ändå avbryta om biverkningar är åt helvete.

Men, vi gör alla våra val när vi slutar. Kall kalkon, nikotintugummi, plåster osv, kanelstång, ingefära, onico osv..

Gladare
Och Lugnare

det är de två kvaliteter som tog vid när jag slutade snusa minns jag.

mvh
rc