Citat:
Ursprungligen postat av
RoBiDo
Jag har snusat i över 20år och har flera gånger tänkt lägga av, men alltid hittat någon anledning till att "bara en dosa till". I fredags så tröttnade jag och slängde resterande dosan i soporna.
Jag tycker inte att jag har haft något problem med nikotinet, däremot saknaden av att ha något under läppen... Fan vad jobbigt. Hetstuggar tuggummi.
Det är ju skönt att läsa: "de först tre dagarna är jobbigast", "dag 7-21 Tycker jag är värst", "dag 30-60 är fruktansvärda" osv. Dag 4-6 och 22-29 kommer man alltså må bra då? *Jippi*
Som du förstår så försvinner inte ett beroende över en natt om man som i ditt fall tillbringat 20 år med att etablera det. Det
är jobbigt i början men det blir lättare hela tiden. Sen påverkar abstinensen oss alla olika. En del saknar nåt under läppen, en del saknar ruset, en del saknar båda.
Gemensamt är att vi alla blir jävligt irriterade på allt och vi vill inget annat än ge efter för alla ursäkterna att börja snusa igen. Och precis när vi får återfallet så glömmer vi inte våra ursprungliga goda avsikter att sluta, utan
skiter i dem högaktningsfullt. Därför att våra hjärnor som tidigare var som en symfoniorkester som spelade livets avancerade musikstycken har nu reducerats till en enda fiol som bara spelar en enda ton. Den enda ton vi hör.
Som säger: Fuck it.
Gemensamt har vi också att vi för våra liv inte fattar hur vi kunde trilla dit, där vi sitter med en feting under läppen. Vi som hade så goda avsikter. Sen pustar vi ut, lättade över att ha snus i kroppen och glömmer sluta-snusa-episoden ett tag. Tills nästa gång.
Eller också inser man att det ger inte så jävla mycket och står emot när suget kommer.
För att man är trött på det. Det gjorde jag, och nu går det av sig självt.