Snusat i ca 1 år nu från morgon till kväll med ca 3 års tidigare erfarenhet av feströkning.
Snusandet började väl komma igång på riktigt när man kände sig mer pressad i skolan inför prov (Fysik b etc). Denna 'press' släppte en del när man tagit en grabb (snus).
Det kändes även som att koncentrationen ökade (vilket var positivt då man satt i skolbänken).
Gjorde ett tappert försök i våras då jag försökte sluta helt.
Det hade gått tre dagar och jag började precis må bättre. Berättade för polarna i skype att jag hade slutat men att det var brutalt jobbigt. Givetvis hetsar dem mig och tar själva en prilla framför datorn och berättar det på ett väldigt frestande sätt. Iaf, senare den kvällen gick jag in och gjorde en beställning på två stockar snus.
(trots att jag kände att suget började släppa)
Bara tanken på att sluta gör ont i kroppen. Hur kan något som är så underbart vara så skadligt för ens kropp? Jag som för övrigt aldrig har märkt några bieffekter av snuset (förutom beroendet då) innan. Jag är inne på min 2a dag nu som snusfri (40h). Det känns väldigt skönt på ett sätt, men inte på andra. Helt yr i huvudet, koncentrationssvårigheter. Känner mig överlag allmänt irriterad och bråkade med GFen angående snuset... Hon hävdade att det inte fanns några bra saker med snus, givetvis ska jag ju säga emot och nämna alla fördelar (igår runt ~24h efter att jag slutade). Så visst märker jag skillnad i mitt beteende.
Det känns som att jag inte har något att förlora om jag snusar några år till, jag är ju bara 19. Men genom alla kommande händelser i mitt liv finner jag motivation till att sluta just NU genom detta: Jag vill inte sitta där en dag, 65år gammal, ruttna tänder, ingen gom och utan fru & barn.
Fester, event och middagar som varit fyllda med nikotin vid ett eller annat tillfälle, SKA numera bli fria från detta. Personer som hetsar mig till att börja igen ska jag hålla mig borta ifrån, i alla fall tillfälligt tills jag verkligen har fått bukt med det värsta av övergången. Jag anser att det enda sättet att sluta helt är att verkligen SLUTA.
Jag hade tänkt ta en snus i helgen. För att belöna mig själv för min heroiska självdisciplin, fast att jag vet att jag inte borde... nikotinet som talar.
( Jag slutar samtidigt med all form av socker under den här perioden.
Hört att det är lätt att falla tillbaka på socker, och sen när man är av med snuset är man fast i sockret.)
Önskar verkligen alla där ute som försöker sluta; lycka till! Det är en jobbig tid. Men tänk på alla pengar du sparar, och hur mycket bättre och friare du kommer att känna dig efter att du blivit av med det.