Min tyska farfar stred under andra världskriget, fråga på!

Är det din farfar som svarar? Annars är det ju helt meningslöst att ställa några frågor om hans erfarenheter under kriget, vilket jag gissar är syftet med tråden. Du kommer ju bara svara med sådant man kan läsa om själv eller så blir det en massa "jag vet inte" eftersom din farfar såklart inte har berättat mycket om den tiden för dig.

Läste du första meningen i hela tråden?
Min farfar är död.
Han har dock berättat om sina erfarenheter under många, många timmar.
Vet jag ingenting om en fråga så säger jag ju det, som jag gjort flera gånger.

Förstod han efter kriget hur fel det var att vara nazist? Gjorde han någonsin avbön angående sin antisemitism och bad lokala judiska representanter om ursäkt?

Ja det gjorde han definitivt, jag tror dock inte att han bad någon representant om ursäkt, men jag vet inte säkert.
Han skämdes dock aldrig över sitt förflutna då han formades under hela sin uppväxt att bli sådan.
Han sa: "Försök hitta en grabb i min ålder med samma förflutna som inte var en antisemit och nationalist"

Vet du hur hans familj/nära och kära där hemma levde? Något i vardagen som var på något vis förändrat pga kriget eller så?

Nej, det blev han inte. De halvt brända kropparna hittades och ryssarna satte igång en identifieringscirkus. Hitlers mfl kvarlevor grävdes ned bakom något NKVD-kontor i Magdeburg, där de skall ha legat till tidigt 70-tal, där de grävdes upp och smulades sönder och därefter dumpades i en flod. Detta gjordes för att man inte vlle ha någon vallfärdsplats för Hitlers anhängare.

Hur kan du leva med att ha en nazist i släkten?

Hur kan du leva med att ha din förmodade vita hudfärg gemensamt med den store förintaren av några av de sista germanska kulturella fästena i central- och västeuropa, Karl den store?

Hur kan han anses ha ett ansvar för vad hans farfar gjort? Din intolerans är fantastisk!

Fick din farfar några utmärkelser? Om ja, vilka?

Varför emigrerade han till Sverige?

Vad hade han för personlig relation till Tyskland efter att han emigrerat?

Hur bemöttes han i Sverige när han berättade att han var tysk krigsveteran?

Du skrev att det tog tid att vänja sig vid fyrverkerier och dylikt, tog det lika lång tid att kunna prata om sina erfarenheter med andra utan att lida av sina minnen? Pratade han med alla nyfikna om kriget eller var det för ett nyfiket barnbarn han öppnade upp sig?

Hur påverkades relationen till brodern efter att båda tjänstgjort, hade de någon speciell kontakt för resten av livet?

Hur uppfostrade han sin son, din far? Har man levt i det disciplinerade Nazityskland där man kunde bli skjuten för fel åsikt och upplevt ett krig borde man hårdna som person och tycka att en bortskämd människa i Sverige är en vekling.

Levde han ett disciplinerat liv?

Vad arbetade han med i Sverige?

Värnpliktig = tvångsinkallad. Vad är det som är svårt att förstå? Eller tror du att soldaterna under andra världskriget i regel var frivilliga?

Svartskjortor? Är dina släktingar italienare? Förvisso tvångsrekryterade Wehrmacht även italienare mot slutet av kriget. Kände en gång en österrikisk friherre och chef för en luftvärnsbataljon vars personal vid krigsslutet främst utgjordes av lätt efterblivna ungdomar och högst krigsovilliga italienare, sannolikt från Socialrepubliken. Han gillade de senare just för att de ogillade krig.

Vilka tramsfrågor. Tyskland var en minst lika totalitär stat som Sverige är idag. Det gick inte att öppet ha egna åsikter eller vägra att gå med i Hitlerjugend. I övrigt gjorde hans farfar bara sin plikt gentemot fäderneslandet, precis som i alla andra krigförande länder. Något annat hade varit oacceptabelt. Finns inget att be om ursäkt för.