Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2014-03-12, 21:58
  #1
Medlem
NuLugnarDuNerDigs avatar
Min tyska farfar som numera är död var en krigsveteran och stred under 1944 till 1945, uteslutande på östfronten.
Det började med att han blev inkallad 1944 när han var endast 16 år gammal.
Innan dess så hade han arbetat på sin fars bageri i Frankfurt och emellanåt hjälpt till att sköta om luftvärnskanoner (endast skötsel, inget personligt skjutande)
Hans äldre bror var även han inkallad och ska ha varit stationerad i Norge till krigsslutet.
Som sagt så blev han inkallad, fick genomgå en rask grundutbildning, blev tilldelad ett förband och skickades med tåg österut för vidare instruktioner.
Han har nämnt flera gånger att han var väldigt glad att han fick komma ifrån Frankfurt.
Hela staden hade förvandlats till ruiner och ständiga bombningar med allt hemskt som det medför gjorde att han kände sig lättad att få lämna spökstaden bakom sig (även om det var mot strid som han skulle)
Hans mamma och pappa däremot var väl minst sagt lagom glada över att han var tvungen att åka.
Som sagt så färdades dom österut, blev stationerade i någon tysk stad som jag har glömt namnet på där dom mer eller mindre fick häcka i några veckor med flera andra enheter då tågen av någon anledning inte gick.
Dom blev sen skickade till Krakow där dom också fick rulla tummarna och patrullera lite halvhjärtat.
Sen blev dom skickade till fronten och kastades mer eller mindre omedelbart in i strid.
Min gammelfarfar har förklarat att även trots allting som han har glömt med åren så glömde han aldrig den första ryssen som han sköt.
Han stod med ryggen mot en vägg på en lada och verkade inte riktigt begripa åt vilket håll han skulle.
Han fick in en träff i låret på ryssen (kanske ingen superträff direkt)
Efter det så fortsatte striderna ( kan jag berätta mer om det finns något intresse) tills gammelfarfars förband kapitulerade vid en mindre stad i närheten av Berlin då dom knappt hade någon proviant, ammunition eller transportmedel.
Deras befälhavare (som egentligen inte hade någon hög rang alls) beordrade samtliga att följa med och överlämna sig och längst med vägen mot ryssen så ska ett stort antal soldater, småpojkar och volksturm-inkallade ha kommit med i ledet.
Min gammelfarfar blev då såkallad POW men hade turen att släppas kort efter att Tyskland hade kapitulerat, kanske delvis pågrund av hans ålder.
Han bosatte sig då återigen i Frankfurt och emigrerade senare i livet till Sverige.


Där har ni en liten verklighetshistoria från en annan tid!
Fråga gärna så ska jag försöka svara på dom frågor jag kan, jag och gammelfarfar satt väldigt ofta och pratade om hans tid under kriget så fråga på!
Citera
2014-03-12, 22:05
  #2
Medlem
Har du förståelse för din farfar?
Har du Läst "Berlin, slutstriden" av Anthony Beevor?
Citera
2014-03-12, 22:38
  #3
Medlem
altesvedens avatar
Du måste vara mycket stolt över din farfar. Han var en hjälte som kämpade för Germania.
Citera
2014-03-12, 22:52
  #4
Medlem
Var din farfar tvångsrekryterad eftersom han blev inkallad så sent?

Har två i min mors släkt som stred för tyskarna trotts att de var svartskjortor. Min far (född 1923) åkte till Danmark och skulle ta värvning i luftwaffen eftersom han ville bli pilot. Men ångrade sig, hans kamrat däremot tog värvning. Men far var knappast nazist.
Citera
2014-03-13, 00:38
  #5
Medlem
Ryttmaestarens avatar
vet du vilket förband din farfar tillhörde?
Citera
2014-03-13, 03:17
  #6
Medlem
Fris avatar
Jag har också en släkting som kallades in i kriget som 16:åring, i Finland. Han hann dock inte skjuta någon ryss, även om det var eftersträvansvärt. Bara hantera fältlivet i granskogen några veckor före freden. Spännande nog för en pojke.

Jag undrar om din farfar såg det som en vardag man hade att förhålla sig till, eller som en slutkamp över avgrunden mellan att leva och att förintas. Om han såg scenariot av ett nederlag som ett regimskifte med lite förändrade regler om ditt och datt, eller som undergången och att allt stod på spel.

Åsså är jag intresserad av när han insåg att nederlaget var ett faktum. En 16:årings uppfattning av det var knappast särskilt realistisk.
Citat:
Ursprungligen postat av Croukamp
Var din farfar tvångsrekryterad eftersom han blev inkallad så sent?
Nä, han svarade säkert på en rekryteringsannons som löd:
"Kanonmat sökes, lön betalas ej. (Men du slipper i alla fall gå i skolan!)"
__________________
Senast redigerad av Fri 2014-03-13 kl. 03:27.
Citera
2014-03-13, 05:11
  #7
Medlem
NuLugnarDuNerDigs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av KRISK
Har du förståelse för din farfar?
Har du Läst "Berlin, slutstriden" av Anthony Beevor?
Vad mennar du med förståelse?
För att han stred för "the bad guys"?
Ja absolut, han fick strida som alla andra män (och pojkar) i landet till slut fick göra.
Vägra var inte ett alternativ.
__________________
Senast redigerad av NuLugnarDuNerDig 2014-03-13 kl. 05:17.
Citera
2014-03-13, 05:11
  #8
Medlem
NuLugnarDuNerDigs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Croukamp
Var din farfar tvångsrekryterad eftersom han blev inkallad så sent?

Har två i min mors släkt som stred för tyskarna trotts att de var svartskjortor. Min far (född 1923) åkte till Danmark och skulle ta värvning i luftwaffen eftersom han ville bli pilot. Men ångrade sig, hans kamrat däremot tog värvning. Men far var knappast nazist.
Ja han var tvångsrekryterad, inte frivillig.
Citera
2014-03-13, 05:12
  #9
Medlem
NuLugnarDuNerDigs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Ryttmaestaren
vet du vilket förband din farfar tillhörde?
Jag kan inte lägga på minnet att han sagt vad dom hette men jag ska leta vidare så borde jag nog kunna hitta vilket förband det var!
Citera
2014-03-13, 05:20
  #10
Medlem
NuLugnarDuNerDigs avatar
Ber om ursäkt att det står gammelfarfar längre ner i texten, kan inte gå in och ändra
__________________
Senast redigerad av NuLugnarDuNerDig 2014-03-13 kl. 05:25.
Citera
2014-03-13, 06:48
  #11
Medlem
Väldig många som stred för Tyskland under WWII var knappast nazister eller hade något till över för Hitler rent generellt. På legionens pensionärshem i Puyloubier fanns (finns) det några som jag pratat med. Folk som tror alla tyskar var nationalister (nazister) bör vakna upp. Folk hade inget val helt enkel. Barn var tvungna att gå med i hitlerjugend för att få mat till sina föräldrar, för att slippa bli misshandlade och utfrysta i skolan. Föräldrar var tvungna göra sin beskärda del för att slippa bli skjutna eller satta i fängelset. Så storheten i nazityskland var mer negativt än positivt för vanliga dödliga.

Glöm historieböckerna, prata med de få som fortfarande lever innan det är försent. Vi vill ju inte att samma jävla misstag upprepas.
Citera
2014-03-13, 09:47
  #12
Medlem
LojtnantWerners avatar
Citat:
Ursprungligen postat av NuLugnarDuNerDig
Vad mennar du med förståelse?
För att han stred för "the bad guys"?
Ja absolut, han fick strida som alla andra män (och pojkar) i landet till slut fick göra.
Vägra var inte ett alternativ.
ursäkta? önskade du att ditt eget land skulle förlora kriget?
tror fan att du hittar på alltihopa, maken till defaitist
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback