Dödslängtan

Vet inte om jag har hamnat rätt här, men det är så att jag lider av en enorm dödslängtan.
Har varit djupt deprimerad pga olika omständigheter i ca 8 år.
Testat det mesta i medicinväg, alla möjliga sorters terapi osv osv.
Har försökt ta livet av mig flera gånger, några år sen sist.
Det finns inte mycket som har gått min väg de senaste åren o jag orkar verkligen inte kämpa längre. Jodå jag har kämpat, o när det har börjat gå uppåt så antingen har jag brutit ett ben, förlorat någon närstående, blivit sjuk på något annat sätt osv. Det verkar inte som om att det är meningen att jag ska må bra igen.
Finns det något att göra åt denna dödslängtan? Finns det någon som har erfarenhet av detta? Fortfarande
Behöver alla råd o tips som finns.
Drömde härom natten att jag dog, har nog aldrig känt sån inre ro som då. Mådde bättre än jag någonsin har gjort, jag kände mig så fri o lugn. När jag vaknade så fick jag den värsta panikångestattacken på väldigt länge. Jag levde fortfarande. Drömmen var så verklig, o när jag vaknade blev jag så förkrossad.
Tycker det är så hemskt med alla sjukdomar o elände i världen, hur människor dör från sina nära o kära men jag då? Jag skulle så gärna byta plats med någon annan. Jag har inga barn, inga föräldrar, inga syskon, ingen partner. Jag hade gärna gett mitt liv för någon annan.
Finns det någon som känner igen något av det här eller är jag bara knäpp?

OBS lånat konto.

Tänkt inte så kära du.

Du betyder mer än du tror och det finns närstående runtomkring dig, som behöver dig precis som du behöver dem. Det är inte viktigt att ha många nära relationer. Det räcker gått med 2-3 stycken för att man ska vara lycklig.

Och snälla du lev i nuet, tänk inte så mycket på det förflutna för det kan du ändå aldrig komma åt igen. Det enda du kan ändra i är nuet och din framtid. Bygg också upp din självkänsla vännen! Den låter inte precis vara på topp. Ring en vän du inte kanske träffat på länge och bestäm en träff.

Det viktigaste av allt är att umgås med folk man tycker om när saker och ting är jobbigt. Var inte ensam!

Ge inte upp! Man kommer aldrig ihåg en förlorare. Du är värld guld! <3

Det var väldigt snällt sagt av dig. Försöker leva i nuet men det är en enorm ansträngning att inte titta bakåt o som jag skrev tidigare så händer alltid något nytt som gör att jag hamnar på ruta ett igen.
Mitt jobb tycker jag är en börda eftersom jag är sjukskriven så mycket. Skäms verkligen för det men jag vet inte vad jag ska göra. Visst har jag bekanta men med det jag varit med om så har jag inte vågat skaffa mig riktiga vänner bara bekanta. Ingen vill bli nära vän med någon som alltid är sjuk. Det är för mycket för att tro att det ens är sant.

Är det jobbigt att tänka så sluta tänk, och säg inte att det inte går.
När man inte tänker får man perspektiv som inte är besudlat av tankar.


Är något svårt så gör man det fel.

Tycker du borde göra någonting galet NU!

Åk utomlands.
Hoppa bungyjump
Dra på rave
Bli punkare

Det kan vara vad som hellst. Skit i allt och bara röj! Skaffa en hobby. Gör nåt som du gilla som barn och bara lev loppan. Om det fuckar upp sig så är det bara att sluta bry. Alla dör en dag. Palla göra det tidigare.

Hur slutar man tänka? Jag skulle gärna vilja lära mig det just för att kunna stänga av när det e som värst.
Kan du på något sätt beskriva hur?

Du fokuserar på din andning. Håll din uppmärksamhet på varje andetag. Läs på om meditation på nätet, praktisera mycket och ofta.

Är det tillräckligt galet att klippa av sig håret? Finns inte mycket annat crazy att göra ute i obygden en natt som denna.

Ska testa..

Väldigt glad att du frågar.

Du har säkert gjort det tusentals gånger genom livet, som alla andra, utan att rikta uppmärksamheten på det som är uppenbart. Ingen är sina tankar, du är det som är kvar när du inte tänker, medvetande.
Och detta medvetande som är kvar är samma som finns i alla ting. Men nu går jag händelserna i förväg.

Förtryck alla sinnen du har i den mån du kan, och sluta tänk.
I detta tillstånd kan du vara medveten om att du inte har en tanke i huvudet, absolut tyst.
Men du är ju fortfarande där, eller hur.

Bli inte irriterad om en tanke dyker upp, låt den komma låt den gå.


När du kommer så långt (vilket bör vara omedelbart) att ditt ego får erfarenheten att du är detta medvetande så kan det bli hur intressant som helst.
När vi inte är medveten om vårat riktiga jag så är vi utlämnade åt egot (autopiloten) att göra så gott den kan med dom inlärda tankemönster som finns i hjärnan.

Jag är du i min kropp, du är jag i din kropp.
Oavsett vad någon tycker eller tror om det.

Fokuserar man på andningen så fokuserar man på andningen.
Fokusera på medvetandet kroppen är kopplad till.

Vill man se sin spegelbild i vattenytan måste vattnet vara still, varje tanke blir en ring på vattnet som förvränger bilden.

Du kan prova självhypnos, finns fler metoder.
Ledsamheten verkar inte komma från dig, att du är pank och oönskad alt. fel i skallen, utan av livet runt om, och sjukdom.

Man kan inte sluta tänka. Nepp. Mindfulness funkar fint på en sommaräng, när man mår psykiskt bra och inga ekoprobs.
Men du kan köra lite "new age" innspererat. Jag lyckades lämna kroppen och hade stor framgång så, men sen kom mörkret, och det mörkret är ....det värsta.