Citat:
Jag har alltid undrat över hur det kan komma sig att månen alltid visar samma sida, dvs. roterar kring sin egen axel på exakt samma tid som den tillryggalägger ett varv kring jorden.
I länken ges en förklaring till månens påverkan på tidvattnet på jorden, och den bör väl vara densamma oavsett månens rotationshastighet kring sin egen axel - för en statisk kropp kontra en roterande har väl samma påverkan på andra kroppar?
Men jag förstår inte - hur kan tidvatten på jorden kan påverka månens rotation? Eller har jag fått det om bakfoten?
Eller har det att göra med att den "faller in" mot jorden, och att om den "släpptes fri" skulle att upphöra att rotera?
En annan fråga - månens avstånd till jorden varierar ju lite. Finns det något samband mellan det avståndet och de gånger det är fullmåne? (För övrigt har jag insett att det egentligen aldrig kan vara riktig fullmåne då det kräver en full frontal belysning för att den solbelysta månen ska framstå som helt cirkulär.)
En annan mystifikation med månen är ju att den vid full solförmörkelse exakt täcker solskivan.
I länken ges en förklaring till månens påverkan på tidvattnet på jorden, och den bör väl vara densamma oavsett månens rotationshastighet kring sin egen axel - för en statisk kropp kontra en roterande har väl samma påverkan på andra kroppar?
Men jag förstår inte - hur kan tidvatten på jorden kan påverka månens rotation? Eller har jag fått det om bakfoten?
Eller har det att göra med att den "faller in" mot jorden, och att om den "släpptes fri" skulle att upphöra att rotera?
En annan fråga - månens avstånd till jorden varierar ju lite. Finns det något samband mellan det avståndet och de gånger det är fullmåne? (För övrigt har jag insett att det egentligen aldrig kan vara riktig fullmåne då det kräver en full frontal belysning för att den solbelysta månen ska framstå som helt cirkulär.)
En annan mystifikation med månen är ju att den vid full solförmörkelse exakt täcker solskivan.
Tidvatteneffekten gäller även i materian som månen består utav. Sanden, gruset, stoftet och allt det där. Det innebär att jorden gör månen lite oval på grund av gravitationen från jorden, vilket i kombination med rotationen ger friktion mellan materian i månen, vilket omvandlar rörelseenergin i rotationen till värmeenergi som strålar iväg i form av fotoner. Till sist så har energin i rotationen försvunnit och man får den inlåsta effekten som månen har.
Effekten går åt bägge hållen såklart, men jorden är större. Energin som månens gravitation utövar på jordens materia, främst då vatten, bromsar även upp månens omloppshastighet, utöver månens rotationshastighet som då beror på tidvatteneffekten i månen i sig.
Eum. Jo, det finns väl egentligen ett "samband", men jag tror inte det är det sambandet som du tänker dig, och sambandet ger marginella effekter, så i praktiken nej.
