Vad innebär en "svår" hundras?

Läser det om och om igen. Om raser som är svårare att uppfostra än andra. Om raser som är svåra rent generellt. Men vad betyder det? Vad jämför de med?

Är det en ras med speciella beteenden och behov som man behöver erfarenhet av/kunskap om? Är det mycket envisa raser som avses? Raser som avlats för att arbeta självständigt? Raser med mycket vakt och skärpa?

Jag kan inte pricka in en generell bild av det. Vissa säger dessutom att en ras är "svår", när det på ett annat forum skrivs att det är en utmärkt "nybörjarhund". Vad är en "nybörjarhund"? Hur kan folk ha så skilda uppfattningar?

Tycker själv det beror helt på individen. Iaf vad jag upplevt. En mjuk/uppmärksam/sävlig individ av en "svår" ras kan vara mycket lättare att uppfostra än en mycket hyperaktiv/envis/lättretad/hundaggressiv/självständig individ av en "lätt" ras...

Raser med mycket vakt och skärpa - ja.
Raser som kräver mycket i viss form av aktivitet/kunskap.
Raser som kräver att du är konsekvent och vet vad du sysslar med.

Det finns raser som är mjukare i sinneslaget och som kan bli spattiga men inte så lätt blir aggressiva om de fostras fel eller aktiveras fel, det finns raser som inte kräver så mycket planerad/genomtänkt aktivitet utan trivs rätt bra med motion och att hänga med och vara sällskap. S.k. renodlade sällskapsraser.

Jag personligen anser att alla raser fungerar som första gångshund - bara man vet vad man vill med sin hund, har kunskap om vad som krävs, går kurser och aktiverar sin hund så att den får utlopp för sina egenskaper - är beredd att gå de kurser som krävs för att man skall lära sig att bli ett bra ekipage med hunden osv..

Man skall inte köpa en hund för att den är fin, gullig eller ståtlig - utan för att den har de egenskaper som passar för det man vill göra med hunden. Vill du köra agility så är inte en st. Bernhard bästa rasen till exempel, skall du valla får - köp inte en schäfer osv..

Jag tycker man skall skaffa en hund som passar en själv, hur man är som person och hur mycket ork och energi man har. Att skaffa en schäfer, polarhund eller pitbull för att tro att man skall skärpa sig och bli mer aktiv är bäddat att gå fel. En understimulerad hund är en hund som börjar tugga på inredning och eventuellt även på människor.
Hundar med mycket motor kräver ägare som ständigt är på tårna och lägger ner tid på stt stimulera sin hund. Det skulle jag kalla en svår hund.
En rottweiler eller pitbull som blivit lamt uppfostrad kan vara en samhällsfara.

Så svårt och svårt...jag skulle nog kalla hundar mer eller mindre krävande. Det är inte svårt att uppfostra en svår hund men det kräver jävligt mycket tid och engagemang av ägaren för att få till det bra.

Jo, absolut. Framgick nog inte i mitt första inlägg, men jag avsåg de ägare som väljer ras utifrån energinivå och ev. arbetsändamål (bruks, agility, drag m.m.). Ändå hör man folk säga att en viss ras är svår, trots att den tilltänkta ägaren verkar seriös.

Har själv hund av aktiv vallhundsras. Känner till många rasspecifika beteenden efter 14 år, och många som inte haft med rasen att göra innan kan nog tycka att vissa saker är lite "jobbiga" (avlad för självständigt arbete - intelligent men ENVIS och svårmotiverad om man tränar på fel sätt). Skulle inte kalla det för en svår ras - kanske blir det om du är soffpotatis - MEN skulle dock bara rekommendera den till folk vars personlighet och träningsmetoder går ihop med den.

Jag skulle nog stå lite som ett fån om jag t.ex. skaffade schäfer då jag har väldigt lite erfarenhet av dem... trots att jag haft hund hela livet. Men man lär sig ju med tiden.

Det finns inga ''svåra'' raser eller ''nybörjarraser''. Det är bara pretentiösa besserwissrar som påstår det.
Man anpassar hundens uppfostran efter dess egenskaper.

Det är väl rätt ironiskt iom. att schäfer från början är just en vallhund (German shepherd), men annars håller jag med.

Tack för info har funderat på att skaffa en hund men är lat av mig så blir nog ingen schäfer som bruden vill ha.

Rätt uppfattat! Schäfern är t,o,m. ursprungligen just en FÅRVALLANDE hund, vilket namnet antyder.

SCHÄFER kommer av det tyska ordet SCHAF som betyder just "får" och själva ordet SCHÄFER betyder "fåraherde".

Shepherd är det engelska ordet för "fåraherde" och det engelska/amerikanska rasnamnet för schäfer är German Shepherd Dog.

Så var det med det.
Tyvärr är det inte bara schäfern som numera knappast är användbar inom sitt ursprungliga verksamhetsområde och jag vet inte ens om någon schäferägare eller schäferklubb överhuvud taget har testat om schäfrarna har så mycket vallinstinkt kvar att de duger som fårvallare.

Den ultimata hunden till att driva/valla får är inte schäfer - utan border hundarna.
Dessutom är inte fåraherdens hund synonymt med det vi idag avser med vallande/drivande hund. Det finns många typer av hundar som följer herdar - många med uppgift att vakta över flocken snarare än driva den på det sätt som bordern gör.

Det går att lära en schäfer att driva får - men den är inte ultimat för uppgiften, finns mycket bättre lämpade raser för det - som bordern till exempel

Herdehund, inte vallhund. Ovcharkas, Maremmas, Kangaler, etc är också herdehundar och har mer gemensamt med Schäfern än med t ex Collies som är renodlade Vallhundar. Visst vallar en Herdehund en del också, den ser till att hålla ihop flocken, men det är två helt olika typer av hundar med olika anlag. Herden är mer vakt än drivare med mer fokus runt flocken medan Vallaren har fokusen på flocken och inte så mycket omgivningen.
Även Rottweilers har ett ursprung som herdehundar!

För att återgå till ämnet så är det som andra redan sagt. Raser/typer som anses "svåra" är de som ställer mer specifika behov gällande aktivering och träning.

Det går dock ofta lite åt båda hållen, Border Collie är en väldigt följsam och lättlärd hund, men detta medför också att den har lätt för felinlärningar om man inte gör rätt. En ouppfostrad och understimulerad BC blir asjobbig och svårhanterlig, gör man rätt från början så är det istället en superhund som kan lära sig vad som helst med relativt lite jobb.
En Bull n' Terrier hund som får rätt uppfostran och aktivering blir världens snällaste gosmonster medan en som blir felbehandlad och understimulerad blir ett löpsedelsmonster.

De som oftast benämns som svåra är dels större hundar med anlag för skärpa, vakt och jakt som kan resultera i aggressivitet om de inte får rätt uppfostran och dels hundar med intelligens och självständighet som kan vara svåra att uppfostra och träna öht om man inte är beredd på att standardteknikerna kanske inte kommer att fungera. Utöver det så är det väl hundar med hög aktivitetsnivå som ibland kallas svåra, men där handlar det ju mest om just aktiveringen.

Vem som helst kan lyckas med vilken hund som helst utan att det skall behöva vara svårt, bara man har rätt förutsättningar! Vill man däremot t ex träna en Schäfer till vallhund eller lära en Stövare att INTE jaga Hare så bör man ha lite extrakunskaper.