En intressant skillnad mellan äldre och moderna germanska språk är att vi alltid sätter ut pronomen, i de gamla landskapslagarna så är subjektlöshet mycket vanligt och konstruktioner som "det händer" saknas helt. Bestämd form förekommer sällan, i gotiska är dessa skillnader gentemot de moderna språken ännu tydligare.
Intressant nog så har utvecklingen ifrån detta lett till intressanta biutvecklingar, nämligen komplicerade "övergångs"-effekter mellan orden.
Forngermanska språk hade, av allt att döma ett starkt artikulerat uttal med mycket tydliga vokaler, svenskan har här ett ålderdomligare uttal, då vi ofta uttalar vokaler oreducerat i ställningar där de annars brukar vara schwa i tx engelska.
Man kan även se i den starkt ljudhärmande ortografin att fornspråken inte "sluddrade ihop" orden som idag, man kan faktiskt i handskrifter från nysvensk tid se tydlig elision, det kan nästan föra tankarna till keltiska språks initialmutationer.
det är så = dä'r så
vända om = vänn'om
Jag förstår det = Ja förstår't
engelska har också liknande utvecklingar.
Beat them(hem) up = beat'em up
They are = They're
osv
Finns inga eller få tecken på detta i fornsvenska texter, jag tror att de forngermanska språken artikulerades på ett väldigt annorlunda sätt jämfört med de nutida språken, meningsuppbyggnaden skiljer också rejält. I fornspråken så spelar konjunktiv en viktig roll, och den komplexa morfologin var helt avgörande för den klassiska germanska poesin.
Intressant nog så har utvecklingen ifrån detta lett till intressanta biutvecklingar, nämligen komplicerade "övergångs"-effekter mellan orden.
Forngermanska språk hade, av allt att döma ett starkt artikulerat uttal med mycket tydliga vokaler, svenskan har här ett ålderdomligare uttal, då vi ofta uttalar vokaler oreducerat i ställningar där de annars brukar vara schwa i tx engelska.
Man kan även se i den starkt ljudhärmande ortografin att fornspråken inte "sluddrade ihop" orden som idag, man kan faktiskt i handskrifter från nysvensk tid se tydlig elision, det kan nästan föra tankarna till keltiska språks initialmutationer.
det är så = dä'r så
vända om = vänn'om
Jag förstår det = Ja förstår't
engelska har också liknande utvecklingar.
Beat them(hem) up = beat'em up
They are = They're
osv
Finns inga eller få tecken på detta i fornsvenska texter, jag tror att de forngermanska språken artikulerades på ett väldigt annorlunda sätt jämfört med de nutida språken, meningsuppbyggnaden skiljer också rejält. I fornspråken så spelar konjunktiv en viktig roll, och den komplexa morfologin var helt avgörande för den klassiska germanska poesin.
