Citat:
Ursprungligen postat av
Oantastlig
Lektionen är den att i en given bransch jämföra företagen av samma storlek och som är styrda av kvinnor med jämförbara företag i samma bransch och samma storlek styrda av män. Då är vinstmarginal ett bra mått och det var det man gjorde i denna här studie. Faktum är då att skillnaden blir ännu större. Tack för att du i alla fall försökte bidra med något även om det inte gick så bra den här gången.
Du läste första halvan av mitt inlägg där jag talade om bransch, men glömde den lika viktiga aspekten jag talade om som rörde strategi. Även inom samma bransch finns det stora skillnader vad gäller strategi. Vi kan ta dagligvarubranschen som exempel. Du har ett bolag som Axfood som bland annat driver Willys, Prisextra och Hemköp. Där pratar vi marginaler om 3-4 %. Samtidigt har du delikatessbutiker i östermalms saluhall. Deras vinstmarginaler är typiskt sett mycket högre. På basis av denna info skulle man då säga att Axfood har usel lönsamhet, eller? Svaret är givetvis nej. Axfood är ruskigt effektiva på att hantera kapitalet effektivt, dvs binda så litet kapital som möjligt och uppnå en stor omsättning på det kapital man har, vilket gör att de ändå för hög lönsamhet.
I undersökningen anger de att vinstmarginal-måttet används för att det inte påverkas av belåning. Samtidigt säger vinstmarginaler bara en del och passar därför inte enskilt som lönsamhetsmått. Varför tittar man inte på ett riktigt lönsamhetsmått som räntabilitet på totalt eller sysselsatt kapital? Det kan helt enkelt vara så att kvinnor är mer benägna att stå för en lågkostnadsstrategi av någon anledning. Att kvinnor generellt sätt gärna vill undvika risk kan exempelvis vara en orsak.