Voxra funkade 1 vecka, vad göra?

Gick ner i en djup depression hösten 2011, och det var inte föräns i november förra året som jag sökte hjälp på riktigt.
Började med sertraline ranbaxy som gjorde mig sämre, hade läst bra om voxra på nätet så bad min läkare skriva ut det, började ta 10e januari och redan efter första tabletten kände jag effekt och dagen efter vaknade jag och mådde bättre än jag gjort på väldigt länge, detta varade dock som sagt bara 1 vecka innan jag snabbt gick tillbaks där jag var innan om inte sämre. Efter 4 veckor höjde jag dosen till 300mg och kände igen en boost dock inte lika stark som innan, detta varade också i 1 vecka och jag har inte märkt något positivt av medicinen sedan dess.

Läkaren jag har på min lokala vårdcentral verkar inte speciellt kunnig och det är lite därför jag kollar här om folk har erfarenhet av något liknande, ska jag byta medicin helt? Eller komplettera med en medicin som kanske boostar voxran?

Ge oss gärna lite mer information om dig, ditt liv, eventuella droger, och dina aktuella symtom.

Voxra ökar signalsubstanserna noradrenalin och dopamin hjärnan. Det välmående du kände i början av behandlingen och vid dosökningen var sannolikt pga just den ökade dopaminstimulansen. Det tråkiga är att välbefinnandet är kopplat till just förändringen/ökningen av dopaminstimulansen och då hjärnan vant sig vid aktuell nivå dopamin så försvinner detta välbehag.

OBS! Man kan få för sig att öka dosen Voxra ytterligare då man vill uppnå välbehag men detta är direkt livsfarligt då ökad dos Voxra exponentiellt ökar risken livsfarligt epileptiskt anfall.

Tanken är ju inte att du ska gå runt på ett litet fluffigt moln, tanken är ju att du ska vara stabil.

Höj inte dosen själv, sluta "boosta".

Var ärlig med din doktor om du tar andra mediciner/vitaminer/nikotinplåster/whatever för Voxra går typ inte ihop med någonting.

Tycker du inte om din doktor, byt.

Det som op9618 skriver är full korrekt.

Återupptagshämningen gällande dopamin är alltför låg när det gäller bupropion. Man får god effekt som sedan försvinner.

Jag märkte av två dagars ökad energi vid uppvak (jag är ofta död när jag vaknar) när jag doshöjde från 150 mg -> 300 mg Voxra, sedan vande sig hjärnan och jag kände inte av någon effekt efter detta.

Voxra är rätt värdelös som återupptagshämmare när det gäller dopamin, med bara ungefär 20%. Den är däremot effektivare som återupptagshämmare gällande noradrenalin, därför får många bra effekt på den. Många patienter har även en "högre" toleransnivå fysiskt gällande återupptagshämningen av dopamin, den s.k. "honey-moon-effekten".


Som op09618 skriver så är det svårt att spekulera kring dina problem eftersom du inte anger någon mer information. Men jag håller med om det personen skriver, en doshöjning gällande Voxra är ej aktuell även om maxdos är 450 mg, då toniska samt kloniska anfall ökar SIGNIFIKANT.


Alla mediciner fungerar olika på alla människor, men i regel är Voxra en simpel återupptagshämmare av noradrenalin samt en grym nikotin-antagonist. Voxra hämmar även Alfa-TNF.

Man kan ju fortsätta att spekulera kring huruvida dina värden av dopamin ej är optimala. Tyvärr erbjuder svensk psykiatri inte någon särskild lösning kring detta om du ej har ADHD. Kanske skulle en MAO-hämmare så som Parnate eller Nardil kunna vara lösningen?

Kan tipsa om "Mucuna Pruriens" som innehåller 15% L-Dopa, vilket omvandlas till dopamin i kroppen. Just gällande Mucuna Pruriens så är nivåerna av L-Dopa naturliga vilket medför en mycket mindre risk gällande biverkningar jämfört med en syntetisk nivå av L-Dopa, som också är högre, även om det inte behövs. Eventuellt kan du ge det en chans, se vart det tar dig någonstans. Släng iväg ett PM.

Kan för övrigt visa på en intressant teori gällande Voxra och hur den påverkar dopaminet, säg till så länkar jag.

MOD kan för övrigt flytta tråden till psykiatri.

Jag är medveten om att min post var lite klen på info.

Vill först o främst säga att jag ökade inte dosen själv, utan det var läkaren som sa det. Sedan menade jag inte att komplettera voxran på egen hand, tänkte om någon hade erfarenhet av en bra kombination så hade jag kunnat föreslå det till min läkare.

Jag har ingen lust att berätta allt men kan säga att jag hade en jobbig barndom, värt att säga är att min farsa är bipolär. I gymnasiet så isolerade jag mig väldigt mycket framför datorn, dock satt jag mycket på skype med polare och spelade mycket spel, men jag gjorde inte mkt förutom att sitta vid datorn.
Efter gymnasiet 2011 så tänkte jag först "fan va skönt de e att slippa skolan, va ledig" sedan under hösten då polare gick vidare till universitet eller började jobba, så började jag ifrågasätta vad jag gör med mitt liv, jag tänkte "dom jobbar / pluggar sedan kommer dom hem och gejmar, jag gör inte ett skit förutom att gejma" så då kom tankarna "vad vill jag göra? svar: ingenting" "vad är mina drömmar? svar: har inga" osv osv, ju mer jag tänkte på det desto mer deprimerad blev jag och det var då jag gick in i en djup depression med extremt mycket ångest.
Efter ett halvår av den tortyren så gick min depression över till att jag inte kände någonting alls, jag kände inga känslor, ingenting var kul.
Jag har haft 3 jobb sedan jag gick ut gymnasiet och jag har fått sparken från alla 3, först som väktare jobbade jag i 7 månader som behovsanställd, mitt psyke blev sämre o sämre ju längre tid jag jobbat och tillslut gjorde jag så många enkla misstag att jag fick avgå.

Jobbade sedan i 3 veckor på ett lokalt coop, där butikschefen skrev av mig för att han tyckte jag inte hade något "driv".

Senaste jobbet var som butikssäljare inom badrumsinredning, det var efter 1 vecka på det jobbet som jag bestämde mig för att söka hjälp på riktigt då jag var säker på att jag skulle få sparken där med om jag inte blev bättre.
När jag blev upplärd av försäljningsansvarige hade jag väldigt svårt att ta till mig av sakerna han sa och visade, jag förstod liksom ingenting och jag kände mig helt jävla efterbliven, för det var enkla grejjer, tänkte konstant på att jag är sämst och värdelös "varför är jag så jävla omotiverad", efter 3 månader där blev jag avskriven vilket var för 3-4 veckor sedan.

Dom symptomen jag känner och har känt under säkert 2 års tid nu, med några dagar hit och dit då det har varit bättre men aldrig under en längre period än någon vecka max.

*Ingen motivation till något, motivation har varit ett problem hela mitt liv men det är 100xvärre nu senaste åren än det var när jag var mindre

*Känner mig helt apatisk, ingenting ger mig något, inga känslor, är helt tom. Jag kan inte komma på något att säga även till min familj och syskon, är helt tom i skallen.

*Stora svårigheter med koncentration, jag har svårt för att utföra även i normala fall enkla uppgifter.

*Inget driv, någon måste hela tiden säga åt mig vad jag ska göra eller så följer jag efter som en svans.

*För det mesta känns det som att jag inte har någon personlighet, jag vet inte vad jag gillar och ogillar, är liksom likgiltig till allt.

*Jag känner mig inte ens deprimerad längre eller ledsen, är inte fast i några negativa tankar som jag var förut, är som sagt bara tom.

Jag känner mig helt ofungerande, jag klarar inte av att hålla ett jobb.

Jag har aldrig haft riktiga självmordstankar som dom flesta verkar drabbas av vid depression, ett sorts driv till att ta livet av sig.
Jag har alltid försökt tänka logiskt och att det inte behöver vara såhär, men jag är fan rädd att jag ska behöva vara så här resten av livet, vad fan är det för liv att leva?

Jag är helt fysiskt frisk, ser bra ut, vältränad sedan jag gymmat i över 2 år, men jag har aldrig haft en flickvän och har aldrig ens varit nära en tjej pga väldigt dåligt självförtroende vid yngre dagar och dom senaste åren har jag mått för dåligt för att ens kunna försöka fixa tjej för att jag vet att hon inte skulle stanna kvar så som jag är, så varför ens försöka?

Kan mycket väl vara så att TS är deprimerad på riktigt och möjligen ligger problemet över var vårdcentralen kan hantera optimalt. Finns det stark ärftlighet för fram för allt bipolär sjukdom typ 1 så får man vara lite mer försiktig med antidepressiva preparat då det finns risk att man triggar igång ett maniskt skov.

Med tanke på att TS reagerat positivt på dopaminstimulering, har hereditet bipolär sjukdom samt har sannolikt en aktuell melankolisk depression så skulle en teoretisk kombinationsbehandling bestå av Abilify (mot depression, för dopaminsimulering och stämningsstabilisering) samt Cipralex (mot ångest och depression).

Alkohol eller andra droger?

Jag känner också att mina problem är över vad en vanlig lokal vårdcentral klarar av, en sak jag kan säga är att jag har aldrig haft något symptom på bipolär, när jag fått fylla i en blankett om bipolär har jag svarat nej på alla frågor, det jag går igenom är unipolärt.

Jag har också funderat på abilify tidigare men det skriver väl inte läkare ut hur enkelt som helst?

Alkohol dricker jag 1 gång i månaden max om inte mindre. För några år sedan testade jag lite droger för att dom polare jag hade då höll på med sånt skit, men jag köpte aldrig något själv. Dom droger jag har testat är Methylone 1 gång, MDMA 2 gånger - fick inget speciellt rus medans polare vart helt euforiska (min hjärna kanske skapar för lite serotonin?), kört amfetamin kanske 10 gånger, bjuden varje gång. Sedan har jag rökt på kanske 50+ gånger, men senaste 2 åren har jag rökt kanske 10 gånger.

Jag har också läst tidigare att voxra inte är så effektivt på dopaminet som man först trodde.
Om du läser min tidigare post så får du en bättre bild av mina problem

Googlade på abilify och kom in på http://www.drugs.com/comments/aripip...epression.html

Fan va bra recensioner den får av folk med riktigt svåra depressioner, att dom blivit helt friska efter bara några dagar på medicinen.
Är riktigt sugen på att testa den då jag tror den skulle funka bra på mig.

Hej!

Känner att jag vill få framfört att även om du svarat negativt på bipolär så kan det vara det det rör sig om. Du säger att du har det i släkten och inte svarar på medicinen.
Bipolär är väldigt klurigt att upptäcka. En person som har bipolär är sällan medveten om sina maniska eller hypomana perioder själv. Man stör sig inte på dom på samma sätt som på en depression.
Dessutom kan manier/hypomanier vara korta och otydliga tidigt i sjukdomsförloppet.
Förlåt om du vet allt det här och det känns tjatigt. Men anledningen att jag skriver är just det någon annan oxå påpekade. Att SSRI/SNRI och tex voxra är mediciner som kan trigga maniska skov. Och inte nog med det. Det kan även göra "cyklerna" både snabbare och svårare.
Jag råkade ut för detta. Först nu när jag äter rätt medicin har jag förstått vilken skada Venlafaxinet jag åt har åstadkommit.
Önskar verkligen att läkare hade detta i tankarna istället för att skriva ut antidepp till höger och vänster.

Alla reagerar i princip positivt på dopaminstimulering, frisk som sjuk. Att påstå att TS skulle vara bipolär p.g.a. detta är märkligt? TS har knappast en melankolisk depression utan snarare dystymi eftersom problemet funnits där i över 2 år. Var i det TS skriver tycker du att man kan tro att han skulle ha en melankolisk depression?

Det kan mycket väl vara så att TS skadat sin hjärna vid MDMA-brukandet och därför fungerar inte dopaminreceptorerna korrekt.

Du ska inte lita så mycket på den där sidan utan vill du ha korrekta reviews så leta upp forum där folk skriver om medicinen. Du har troligen dystymi och ingen "egentlig depression" får du också tänka på. Folk som givit reviews på sidan har väl troligen unipolära depressioner vilket Abilify hjälpt mot.

Ta du och kika upp Mucuna Pruriens.