Citat:
Ursprungligen postat av
Nicke--Nyfiken
Nog blir det "fult" eller klumpigt om du hela tiden måste notera och ta hänsyn på vilken ändlig delmängd av R som du valt att använda för att kunna bygga talsystemet på första ordningens predikatlogik (utan mängdlära).
Det är åtminstone det svar jag brukar få när jag frågar någon enskild matematik doktorander i matematik eller teknisk matematik, varför de inte övergår till en matematik byggd direkt på logik som bevisligen inte innehåller några motsägelser.
Professor Hörmanders svar (det är vetenskaplig bevisat att matematik inte går att bygga på logik) fick jag innan jag Gödels ofullständighetsteorem.
Säg har du en aning om vad jag talar om?
Det du envisas med att kalla för motsägelser är nog snarare begränsningar i den matematiska metoden. Såvitt jag förstår kan ingen oändlig mängd bevisas vara så konsistent definierad att alla sanna teorem (teorem som det inte finns undantag till) kan bevisas. Oändlighetsnaturen tycks smitta av sig så att bevis i ändligt antal steg inte är möjliga - för vissa teorem.
Men i praktiken så löses inte problematiken med en ändlig matematik efter som ofantligt långa bevis saknar bevisvärde då de inte kan kontrolleras. Även om man använder datorer så kan man inte vara säker på att datorernas beviskedjor blir helt korrekta och uträkningarna kanske tar miljarder upphöjt i miljarder år.
Men onekligen så tycks geometrin och speciellt de reella talen vara bekvämt överdimensionerade.
Personligen tror jag att universum är större än vad vi någonsin kommer att kunna föreställa oss (även om den geometriska bilden av universum är någotsånär överblickbar) och att det inte bara finns ett ändligt antal fermioner i universum utan också bara ett ändligt antal tillstånd som dessa fermioner kan befinna sig i och att denna ändliga mängd av tillstånd är det superuniversum som vi aldrig kommer att kunna föreställa oss.