Fattigdom jorden runt - ökning eller minskning?

En reduktion på 50% av människor som lever i absolut fattigdom har redan skett, hur kan vi öka på den siffran?
1990 satta FN ett storslaget mål att reducera antalet människor som levde i fattigdom (1.25 dollar om dagen) med hälften vid året 2015. Det målet har nåddes redan 2010 - 5 år tidigare än beräknat. (förtydligar ett problem med denna statistik längre ned.)

Ett annat ambitiöst mål var att reducera antalet människor som levde utan rent dricksvatten skulle halveras - och uppnåddes igen 5 år tidagare än förväntat 2010.

Varför har det skett?

Huvudelen beror på förändring i två av världens mest folkrika länder. Indien och Kina.
I Indien 1990 levde 51% av folkningen i absolut fattigdom vid 2015 kommer det ha sjunkit till 22%.
Föränding i Kina är än mer dramatisk 1981 levde 65% i absolut fattigdom vid 2007 hade det sjunkit till bara 4%.

Anledning är att i början av 1980 i Kina 1990 i Indien och i början av 2000 i andra delar av världen så har man gått över till marknasvänliga policies och fri handel. Länder har öppnat upp sig för världsekonomin och rört sig mot fri handel.
De gjort sig av med statlig kontroll på handel, och bort från statlig planering och ekonomisk kontroll.

Och resultatet har varit denna enorma ekonomiska revolutionen och den massiva nedgången av människor som lever i absolut fattigdom.
Även om antalet verkar ha minskat, kan man hävda att det finns för många av dem (som lever i absolut fattigdom).



Men de goda nyheterna är att vi nu vet vad vi ska göra för att få bort dem. Vi vet vilken policy det är vi ska följa för att få till stånd ändring. Vi måste fortsätta att hålla oss till vad vi gjort de senaste 20 åren med att fria upp handel , fria upp ekonomier och tillåta marknader att arbeta.
Vad vi måste undvika är att tillåta stater att flytta oss tillbaka i tiden med protektionism och ekonomisk kontroll.
Vill man veta vilket det billigaste landet att bo i är så är det bara att titta på vad står på lappen på tröjan.

Om vi kan hålla oss till vad vi har gjort kan vi se fram emot en framtid när fattigdom är så gott som utrotat. Men stämmer allt detta egentligen?

Häromåret kunde man i USA fira 100 år med inkomstskatt , sedan 1913. Sättet man införde skatten på var genialisk.
Man talade om för folket, 99%, att om man beskattade 1% av de rikaste så kunde man göra sig av med importskatter, tullar osv. vilket finansierade den federala staten på den tiden. Genom en skatt på 7% för de rikaste 1% kunde man alltså ge 99% av befolkningen ett helt fritt liv från alla former av skatter och avgifter som fanns.
Idag betalar man i USA i regel över 40% skatt, beroende på vilket stat man bor i. Därtill kommer andra skatter för de rika, som driver företag, vilket gör att siffran går över 50% skatt. Det är 25% mer än vad en serf/livegen bonde betalade sin adliga herre i skatt på medeltiden. Och vi anser det vara en av de värsta formerna av förtryck någonsin.

Bidrar skatt till fattigdom? Eller leder skatt och dess användande att pengar sprids bättre och förhindrar fattigdom?

Dock tack vare allt detta skattande vi gör i västvärlden har vi "pengar över", vilket en del har gått till bistånd.
Och USA ger mest i hela världen, med 23miljarder dollar, 161miljarder kronor. Sverige ger 30 miljarder.


Har det hjälpt?

Afrika enbart har fått mer än 1 biljon i biståd de senaste 50 åren.

Men med tanke på att t.ex mathjälpen går ut på att köpa mat annorstädes och sedan dumpa det i Afrika så slår man ut lokala bönder i Afrikanska länder. Om man istället gav pengar som sedan användes till att köpa mat lokalt så skulle hjälpen faktiskt fungera.

Borde man ge bistånd med tanke på det inte verkar fungera?

Här är dock mer bekymrande nyheter, som verkar peka på att antalet fattiga ökat p.g.a befolkningsökningen



http://www.globalissues.org/article/...acts-and-stats

Unknown: The Extent, Distribution and Trend of Global Income Poverty:


http://www.columbia.edu/~sr793/povpop.pdf

Samtidigt verkar något pågå i Europa som är lite oroväckande:


http://www.svt.se/nyheter/ekonomi/ny...ekris-i-europa

Frågeställning:

Hur bekämpar vi fattigdomen jorden runt på bästa sätt? Kan/borde Afrika göra samma resa som Kina har gjort?

Har fattigdomen ökat eller minskat runt om i världen?

hade den ökat elle minskat i kina?

Enligt statistik har den minskat rejält. Dock är ju Kina inte hela världen. Och ställen som Afrika och Sydamerika verkar uppleva en ökning av fattiga, beroende på hur man räknar. Även EU och USA har allt fler i beroende ställning.

ditåt kan vi inte

Fattigdomen i världen har absolut minskat det efter andra världskriget. Du säger ju det själv; i Indien och Kina har fattigdomen minskat rejält. Tillsammans i dessa länder bor det nästan en 1/3 av världens befolkning och om dina siffror stämmer så är det självklart.

Du tar upp en bra poäng dock om hur utveckligen ser ut i västvärlden. Tyvärr har det sen 50-talet har skett en utveckling mot mer socialistiska policys i väst vilket absolut haft en negativ effekt på den ekonomiska samt mänskliga utvecklingen.
Jag hoppas att det är en trend som kommer upphöra och tom kanske vända om en dag, jag är dock inte optimistisk. Problemet ligger mycket i demokratin i min mening.
Demokrati ser till att människor som är duktiga på lova (muta) väljare diverse saker att komma till makten och detta skapar många beroende grupper som är villiga att kämpa hårt för behålla sina privilegium.

Om vi tar upp en valfri subvention till exempel, och där du är en politiker:
Industri X får en stor summa pengar från staten varje år för producera mer av sina varor. Du, tillsammans med några andra som är nyvald in till riksdagen vill sluta subventionera industri X.

Om erat förslag går igenom så kommer det möjliggöra skattesänkningar (eller bidragshöjningar om ni vill det) som är triviala i jämförelse med vad industrin får varje år. Låt oss säga industrin får 1 miljard om året vilket skulle bli kanske någon hundring extra om året för en skattebetalare.
Men detta är så klart ett förslag som Industri X absolut inte gillar! De lever gott med dera privilegium och startar direkt en PR-kampanj och protester mot dig och dina partikamrater. Till deras hjälp har de fackförbund, mängder med anställda som förlorar jobbet, människor som vill behålla industrin i sverige (för det har ju ett egenvärde så klart!).

Helt enkelt blir det inte lätt. Tvärtom, det blir en smärtsam process där några hundratals, eller kanske tusentals människor blir av med jobbet! På kort sikt ser det ut som du och dina partikamrater har verkligen gjort landet en otjänst och ni blir genast opopulära och detta är absolut inte bra för en demokratiskt vald politiker. Dessutom är det val snart, hur ska ni kunna bli omvalda om ni är så impopulära? Är det värt att ni - tillsammans med de människor som jobbade för Industri X blir arbetslösa så skattebetalarna ska kunna köpa en kebab extra om året?

Det jag försöker komma till är detta: demokrati uppmuntrar till kortsiktigt agerande och således i längden leder till ekonomisk destruktion. Om man vill att Afrika ska utvecklas till det bättre så bör man inte uppmuntra till demokrati, iaf inte enligt våran västerländska modell som lider av ovan beskrivna problem!
Men man ska absolut uppmuntra till en fri marknad, detta kommer dock automatiskt när man har en mindre stat. Det lättaste sättet för västvärlden att hjälpa på med att minska afrikanska staters storlek är genom att inte ge deras stater några bistånd alls.

Det här är en sådan rolig fråga att man måste kräva en definition först. Vad är en fattig?

I Sverige anses en fattig vara någon som inte kan betala hyran till sin hyresrätt själv. Medans denne samtidigt alltid har mat på bordet och gnäller över att deras barn inte har råd med fritidsaktiviteter.

I Afrika är det en annan sak.

Står i första inlägget:

Extremfattigdomen har nog minskat överlag dock fortfarande i stora delar av Afrika, Sydamerika och vissa delar av Asien är läget kritiskt. Stater som Guatemala i Latin Amerika känns som hopplösa fall ibland när det kommer till mordstatistik, kriminalitet, övergrepp och allmän misär dock borde inte FN ge upp utan satsa mera resurser i sådana här länder där läget är oftast värre än i ett regelrätt krigszon.
http://www.expressen.se/nyheter/guat...rn-foder-barn/

Skall tilläggas att dessa länder som ovanför nämnda fallet uppmärksammas väldigt lite i media då de inte är "politiskt intressanta" så att säga.

Benjamin Katzeff Silberstein, SvD:

FN:s mål hjälper ingen fattig




Konventioner och andra överstatliga tvångströjor skulle kunna vara räddningen mot svenska, humanitära soloprestationer som frifräsande massimmigration; men det är att hoppas på för mycket, FN är förmodligen en mer gränsslopande och frihetsökande organisation som betonar "det positiva", inte det realistiska. Och Sverige (dagens politiker och många bland mainstreammedierna, även om de får alltfler motröster i det pågående mediekriget, kriget mellan karriäristisk/opportun ideologi och verklighet) har högre anspråk än de humanitära kraven FN uppställer. Risk för vidlyftiga målsättningar både överstatligt och inrikes.

Kan då siktandet mot stjärnorna vara ett gott uppsåt även om man bara når till trädkronan? Eller skulle trädkronan vara ett tillräckligt mål, för en mindre peng, men resultatet vara det samma? Kan det tänkas att FN och EU alltmer är smörgåsbord för underutvecklade länder och en allt större börda för de mer välmående och välorganiserade länderna? Inrikes har vi skatteoket och internationellt globaliseringen, som erbjuder korporationer exploaterbara territorier men också massmigration, från absolut eller relativ fattigdom till en möjlig relativ fattigdom i de nya länderna, men långt högre standard än den relativa fattigdom man "flydde".

Fattigdomen har minskat rejält i nästan hela världen. Finns undantag som mellanöstern pga krig, Zimbabwe pga inkompetens osv. Men överlag så har utvecklingen gått framåt överallt. Egentligen ingenting konstigt då teknologiutvecklingen också har gått framåt. Sådant som förut var dyrt, t ex att dra kopparkabel för telefoni fixas numera med mobilmaster. Har digitaliserat massor av annars oåtkomliga ställen.

Samtidigt så ökar världens befolkning snabbt. Snabbare än tillväxten av jobb i de flesta länderna. Innebär att det finns gigantiska kollektiv i varenda land på jordklotet med en skakig samhällelig position eller ingen position alls. Genererar i sin tur gigantiska migrationsströmmar ifrån tredje världen till den första. Inte för att vi har nån position åt dem utan därför att folk lever på hoppet och hellre är fattiga i nåt västland än fattiga i deras hemländer. Förstör i sin tur rejält för svenska medborgare som saknar jobb eller försöker konkurrera inom lägre tjänstesektor.

Så det är väldigt tudelat. Världen går framåt rent statistiskt. Men det är ingenting som folk utanför övre medelklassen egentligen känner av rent ekonomiskt. För de lägre klasserna så tjänar de också på teknologiutvecklingen men det ändrar inte att de på många sätt är strukturellt körda socialt och är moderna trälar med lågbetalda tillfälliga anställningar. Vi har en paradoxal utveckling. Blir rikare som helhet samtidigt som majoriteten pga migration och teknologiska förändringar kommer känna av klass/klan/ras-motsättningar på ett sätt som ej tidigare varit fallet.

Det brukar dock minska när ekonomin i ett land växer, i.e befolkningstillväxten planar ut.

Så har det varit hittills och vi i de gamla industriländerna har trott att det kommer bli så i fler länder. Under tiden har befolkningstillväxten skett i en otrolig fart och den minskar inte. Vi har trott att andra etniska grupper och befolkningar ska följa kulturen och samhällssystemet där familjer har färre barn bara för att de är rika. Jag tror det är en felbedömning.